Rundsmörjning, tack.
Om en 61-åring som behövde vård
Min Rolleiflex är av samma årgång som jag. Så det var väl inte alldeles oväntat att den fick problem med andningen mitt i den intensivaste fotosäsongen. Slutaren öppnade sig snällt men fick kramp och stannade öppen flera gånger. Däremellan gick det bra ett tag. Sen kom det tillbaka. Det fick bli en tur till kameradoktorn Kalle i Täby. Nu har jag fått den tillbaka och allt är som vanligt igen. Och de långa tiderna är rimliga, t o m 1 sekund klarar den galant. För att inte tala om B =) Nu kan jag fortsätta ta högkvalitativa bilder med Tessaren (objektivet) f3,5/75. Såna här.
Om jag inte hade sagt nåt så skulle ni ha trott att det här bilderna var tagna med en digitalkamera. Jag har fuskat lite och använt finkorniga sommarfilmer med ISO runt 100.
Eders Hängivne mellanformatare
PS
Nu är den laddad med Tmax 400 som jag tänkte köra hårt med på ISO 1600. Det kommer knappast att märkas. Det är därför jag älskar Tmax 400.
PPS
Min första digitalkamera fick jag 2004. Den har gett upp för längesedan. Det var en Canon. R.I.P. Rolleiflexen kommer nog att fortsätta ta bilder långt efter det att jag är borta.
Trevliga bilbilder från den riktiga av årstider. Härligt med det kvadratiska formatet, och med kameror som inte ger upp i första taget. Lite kärvning måst man ju räkna med i en centralslutare som inte har servats - kanske sedan den var ny.
Jag roar mig annars med att köpa gamla bälgkameror 6x6 från 1950-talet, och har fått sätta mig ned och lära mig att serva centralslutare själv.
När jag tittar på fälgen i första bilden och däcket/motorluvan i den andra, skulle jag ha svårt att tror att de var digitala bilder. De känns som man kunde sträcka ut handen och ta tag i bilarna. Bra gjort! :)
PS Är det dyrt att serva centralslutaren??