Rolleiflex och de praktiska tillbehören 8

Så har då turen kommit till film- och bildformat för Rolleiflexarna. Fastän säljarna på Franke & Heidecke bredde på om de många olika formaten kameran kunde ge så finns det egentligen bara tre (undantag finns) på rullfilm, 4x4 cm på 127-film, 6x6 cm på 120-film (620-film på den första, Rolleiflex Original) och 24x36 mm på 135-film. De två första formaten var ju kamerans inbyggda format, 4x4 cm i Babyn och 6x6 cm i de stora Rolleiflexarna och Rolleicordarna. De båda senare kunde byggas om för 135-film med tillbehöret Rolleikin. Dessutom kunde en del 6x6-modeller (Rolleicord V  och Rolleiflex T, t ex) köra 220-film (24 bilder per rulle). Som kuriosa kan nämnas att det fanns en Rieβenrollei (jätterollei) i början på 30-talet med filmformat 9x9 cm avsedd som studiokamera!

Varför köra småbild i en mellanformatare? Det vore ju som att byta en fullformatsensor mot en kompaktkamerasensor i en digitalkamera! Två anledningar kan jag tänka mig:

1) Man kan ta fler bilder innan det är dags att byta film.
2) Man får fler bilder per spenderad krona.

Rolleikin finns i olika varianter som passar olika modeller. Kameran måste byggas om/kompletteras. Ny filmhållare för 135-filmskassetter förstås, liksom en ny mottagarspole, räkneverk för 36 bilder och masker för filmen, schaktsökaren och sportsökaren. Puh! När man gjort allt det där tvivlar jag på att man är benägen att återställa för att köra mellanformat igen även om det inte verkar så svårt.

Rolleikin 1 passar Standard Rolleiflex och Rolleiflex Automat till modell 2 och Rolleicord.

Rolleikin 2 passar för Rolleiflex Automat fr o m model 3,5C och 2,8-modellerna.

En mängd masker fanns också för att få andra format men vad var egentligen nyttan med att t ex ha en mask för 6x4,5 cm? Man kan ju beskära en 6x6. Man kan visserligen få sexton bilder (Rolleiflex T och Magic) men måste helt plötsligt tänka på hur man vänder kameran! Man kan t o m köra 4x4 i en 6x6-kamera. Huvva!

Nå, att fotografera kvadratiskt format är en skarp utmaning men man ska inte dra sig för att beskära om det höjer intrycket av bilden. Det kvadratiska formatet är universellt och man behöver inte tänka på hur man ska vrida kameran. Det är bara att köra på.

Och så var det bladfilmstillbehöret. Här kan man verkligen undra vad det är fråga om! Ett steg tillbaka från rullfilmen till (nästan) glasplåtar. Nå, det hade nog sin användning men den är fortfarande lite gåtfull för mig. Jag har ofta sneglat på det tillbehöret och varit på vippen att köpa det. Det behövs ett särskilt bakstycke och därför måste modellen vara utrustad med ett löstagbart sådant. Bakstycket har plats för kassetter som laddas med film och det finns en särskild kassett för en mattskiva så att man kan ställa skärpan. Och glöm för all del inte det svarta skynket! Det fick man dock fixa själv. Jag har aldrig sett något svart tygstycke med Franke & Heideckes logga på. Det här tillbehöret känns som retro i kvadrat! Det är ju inte heller lika lättvindigt att framkalla bladfilm om man är van vid en dosa med spiral.

Jag ska också nu avslöja det mycket speciella tillbehör som jag hittade på en antikrunda på Kungsholmen i januari. Det är ett speciellt bakstycke framtaget för polisen. Många tjänstesaker hade de men att Rolleiflex var deras tjänstekamera har tidigare gått mig förbi. Bakstycket användes för att fotografera kriminella element av arten homo sapiens. Bakstycket har en slid för bladfilm som kan ställas i tre positioner och man kan därmed ta tre bilder på ett blad, ett från vardera sidan och ett framifrån. Jag har naturligtvis testat men skändligen misslyckats. Det fattas någon kunskap om användningen ty filmplanet ligger någon cm bakom det ordinarie filmplanet så att ställa skärpan på det vanliga sättet är inte att tänka på. Jag tänkte inte på det! Jag återkommer med exempel när jag lyckats.









Specialformat var det också. Jag tillverkade sex blad från en 120-rulle Tri-X i fullständigt mörker och laddade kassetterna.

Oj, det här blev långt men det kan inte hjälpas. Variationsrikedomen grasserade fritt hos Rolleiwerke. Och ändå kommer de inte i närheten av Zeiss Ikons modellflora, med varianter. Det är snudd på jobbigt att vara retrokameraentusiast. Prylsjukan är ett ständigt hot!

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

2010-04-11 22:07   ojanson

36-räkneverket satt på min, och en 24x36-ram är inritad på mattskivan, men jag saknar masken till filmen. :-)

Förmodligen satte poliserna på någon brännviddsförlängare när de använde bladfilmsbakstycket

620-film tvivlar jag lite på, däremot. Den kom inte förrän -32.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-04-11 22:15

Det brukar finnas masker på ebay. Beträffande polisbakstycket så har du nog rätt i att de satte på något. Eller så hade de utprovade inställningar som de följde slaviskt.

Apropå 620-film. På Rolleiclub står det faktiskt 117-film men jag använde 620-spolar i min (om jag minns rätt). Det verkar vara samma storlek.

Svara

2010-04-11 23:05   EGW

Ja, man är lite förundrad över uppfinningsrikedomen på Rollei. Som om de ville säga "Vi kan också!" Och så undrar jag över om det verkligen var någon ekonomi för dem i att utveckla t ex 35 mm adaptern. Men de tjänade väl pengar och ville leka.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-04-12 06:21

Det var nog så att det fanns en stark efterfrågan om att köra småbild i flexarna.

Svara

2010-04-13 21:31   Ulf Aspeqvist

Jag tyckte din egen lösning med 135 film "rakt av" i kameran var genialisk!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-04-13 21:37

Det tycker jag också =) Mera bildyta blev det också!

Svara