Nikon F6 - 1,5 meter bildkvalitet

Det bästa från två världar

Jag fotograferar till 98% på film numera. Jag gillar hantverket och mörkrumsmagin i att se bilder växa fram i skålarna. Tillfredsställelsen av att producera pappersbilder på egen hand är svår att ersätta med digitala printar. Det är väl heller inte så konstigt att det är roligare att fotografera med utrustning man trivs med. Då blir det bättre bilder också.

Jag använder ju gärna gamla klassiska kameror från tiden före 1960 men jag har även modernare från senare delen av 1900-talet som jag förtjust använder. Som t ex Olympus OM-2N. Men även 2000-talet erbjuder kameramodeller för filmälskaren. Jag har ju Zeiss Ikon ZM som producerades mellan 2005-2013 och det senaste tillskottet är en Nikon F6 som den här bloggposten ska handla om. F6 introducerades 2004 och produceras fortfarande, om än i mindre kvantiteter än toppåren då man tillverkade ca 200 per månad.

Jag tänker inte visa någon bild på F6:an. Googla och du drunknar i bilder och recensioner av den. Storleken är nästan identisk med min D600 så när jag nyligen skickade in min D600 på service packade jag den i F6:ans kartong.

Handhavandet av Nikon F6 är i allt väsentligt  som vilken DSLR som helst från Nikon. Men det skiljer på två viktiga punkter. Menyerna är ett busksnår i jämförelse med djungeln i de digitala modellerna. OCH, viktigast av allt, sensorn är en plastremsa listigt förpackad i en liten burk. Alla andra funktioner är som på min D600. Rattar och knappar sitter på samma ställen (i stort sett). Det går bara inte att fejka film med olika Jpeg-inställningar. Det här är ju "the real thing" direkt. Filmen man laddar har ju det bildresultat man eftersträvar inbyggt, om man säger så. Förprogrammerad, liksom. En praktisk feature är att jag kan få datum och exponeringsdata inprintade mellan rutorna på filmremsan. Slut på gissandet m a o.

Eftersom jag sedan tidigare har en hel del objektiv för fullformat har jag inte behövt skaffa några nya. Men jag gjorde det ändå. Kompletterade nyss med ett 20/f2,8 för att jag ville ha ett ordentligt vidvinkelobjektiv. Jag har redan ett par användbara blixtar, SB-22 och SB-800. Men blixt använder jag ganska sällan.

Nog med babbel. Här kommer lite bilder från de första rullarna. Samtliga tagna med 20 mm/f2,8 på Ilford Delta 400. Om ett tag kommer jag att öppna ett album för bilder från F6:an. Ingen av dessa "testbilder" kommer att hamna där dock. Håll utkik.

Munsö kyrka

Svartsjö slott

Järnvägsmuseet i Åmål

Åmåls kommuns arborister har förberett sommaren i parken framför Gamla kyrkan, numera Kulturmagasinet.

Eders hängivne

PS
Jag är väl inte helt nöjd med Ilfords Delta 400 trots att jag tidigare identifierat den som en möjlig ersättare för Tmax 400 bland mina favoritfilmer. Jag får nog tänka om lite. 

2016-03-01 13:15   Peter-L

Beundrar dig som orkar "hålla på"... :) Men fint blir det! Det är något visst med analogt, i gråskala och teckning. Vilket du fint visar här. Fint, Thomas!! //Peter

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2016-03-02 10:16

Tack, Peter. Intresset driver mig, vet du. Det är likadant med dig, tror jag. Fast intresset ligger på en annan metod =)

Svara

2016-03-01 13:26   syntax

Bra resultat med F6:an. Vi är nog en liten skara som föredrar film. Själv är jag en värsting - jag äger ingen digitalkamera.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2016-03-02 10:17

Ja, du är värst, Peter. Men jag kommer strax efter =)

Svara

2016-03-01 15:21   Peter Eskilsson

Hur scannar du?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2016-03-02 10:29

Epson V700 och kör svartvit negativ 2400 dpi i 16-bitars färg (jpg) med Epsons egen programvara. Upplösningen räcker för att skapa bilder för nätet eller printa en A4 om jag vill. Varje bild blir ca 6-8 Mb och jag kan se dem bra på skärmen. Huvudsyftet är att kunna avgöra vilka som duger att arbeta med i mörkrummet. Därför skannar jag alla bilder istället för att göra kontaktkopior.

Svara

Peter Eskilsson 2016-03-02 11:43

Jag tycker det ser bra ut.

Svara

2016-03-01 16:29   Flash Gordon

För väl bli den som avviker. Sitter just nu och skannar alla bilder från den analoga eran. Just nu mest dia. Fast jag har också kikat på färgnegativ och svartvita negativ.
Det senare är det mest tacksamma och skiljer minst mot digitalt. Färgfilmen lider starkt av åldrande och grovt korn.
30 år gamla bilder har tappat en stor del av sina nyanser i grönt och blått. Samt att de inte hade AWB. Det vill säga att de var smalt känsliga för ett visst ljus där de gav korrekta färger.
Har man blandljus blir de svåra att få bra. Ofta får man till sist göra dem svartvita för det skall bli någorlunda.
Visst togs det fantastiska bilder på den tiden. Fast jag har svårt att gråta över att det numera är digitalt som gäller.
Lukterna av mörkrum och att stå där i det röda-ljuset slipper jag gärna.Sedan hela processen med fix, skölj mm.
När jag nu skannar dia så är jag inte nöjd med originalen. Fast när jag väl skriver ut dem i A4 är de klart bättre än de bilder som labb en gång i tiden gjorde åt mig. Så även det analoga har vunnit på den digitala tekniken.
Det finns fantastiska bilder gjorda redan för hundra år sedan av fotografer som måste varit väldigt duktiga.
De använde förmodligen den senaste och bästa teknik de hade råd med.
Skulle tro att de gärna haft en av dagens kameror. För resultatet blir ju verkligen inte sämre.
Skannade en bild åt min fru i går. Av hennes farmor 1914. Alltså en bild som snart fyller 102 år. Tagen av förmodligen en professionell gatufotograf.
Alltså en som vandrade på vägar och gator och fotograferade människor mot betalning och sedan i sitt tält framkallade bilden och gjorde en kopia. Oftast genom kontaktkopiering.
Tycker de ofta gjorde ett bätte jobb än vi själva klarar av idag.
Att damen ser så sur ut beror förhoppningsvis inte på fotografen. Kopian har också nötts under 100 år. Så att den har lite skador får ni leva med.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/335513/3448280.htm

Besvara

syntax 2016-03-01 18:49

"... Fast jag har också kikat på färgnegativ och svartvita negativ.
Det senare är det mest tacksamma och skiljer minst mot digitalt. Färgfilmen lider starkt av åldrande och grovt korn".

Det är alltså DINA färgfilmer som lider av starkt åldrande och grovt korn! Själv använde jag Kodachrome II/Kodachrome 25 från 1967 fram till 2002. Det innebär att jag i dag har helt opåverkade färger, hög skärpa, och obefintligt korn som utgångsmaterial för digital bildbehandling. Jag kan göra papperskopior i A4 som ser förvillande lika ut som de kopior man gör från dagens digitalkameror. Ett gynnsamt läge som jag är i nu, för att jag fattade galoppen då.

Svara

Flash Gordon 2016-03-01 19:56

Nu tycker jag du är ute och åker cykel. Jag jämför bilder från cirka år 2000 när jag började fota diitalt med bilder jag tog med film före detta. De digitala bilder jag tog med TIFF före raw fanns för Olympus är extremt mycket bättre idag än de jag tog med film och proffskameror något år tidigare.
Jag har inte sagt det tidigare men mina gamla bilder har funnits hos min x-fru sedan 1986. De andra har jag lagrat själv. Jag hade redan då kunskap om att rama glaslöst för att slippa mögel och hålla dem torrt och i jämn temperatur.
Det hjälper inte. Många andra med mig ser hur filmerna har tappat färg och åldrats.
Det spelar ingen roll vilken viilken film du använt. Jag har också mycket Kodachrome 25. Fast inte sjutton ser jag att det är så mycket bättre. Jag lutar nog mot att Fuji är den film som bäst överlevt tiden.
Jag har nu skannat igenom cirka 100 magasin av diabilder.
Det finns flera som idag bedömer diafilms livslängd som 30 år. Det kan nog stämma ganska bra. De åldras i rask takt.
De digital bilder jag tog 2001 med TIFF kan jag idag framkalla bättre än jag kunde 2001. De diaflimer från 1999 som jag har kan jag inte få ut de färger från som jag kanske kunde ha fått då. Fast på den tiden fanns inte dagens Skanners. Det är först idag med dagens skanners jag kan få fram ett bra resultat.
Jag kan i fall originalen är bra och ljusa skanna bilder som håller för att printa i A3. De flesta tycker det är helt fantastiska bilder. De är också klart bättre än de förstoringar man en gång kunde få från olika labb.
Detta på grund av de blivit individuellt bearbetade och färgjusterade enlig alla konstens regler.
Det de saknar i jämförelse med dagens bilder är skärpa.
I en digitalbild från 2001 ser man hårstråna i håret och varje ögonfrans. I ett porträtt från 1999 så flyter det ihop. Det analoga har sina begränsningar.
Kanske är det vad de som gillar analogfoto tycker om. Man får en form av skönhetsretusch på köpet.
Jag går nog helst andra vägen. Så mycker skärpa som möjligt från början. Tycker jag sedan det blir för mycket kan jag alltid tona ner den.
Vi är alla olika.
Så kom inte och påpeka för mig att inte fattade galoppen. Fast att vissa filmer skulle vara bättre att skanna 30 år senare visste jag inte. Det fattade nog inte du heller om du inte hade en spåkula vid din sida.
Jag har skannat mycket Kodachrome 25 bland mina 100 magasin. Inte tusan ser jag att det skulle vara frälsningen.

Svara

syntax 2016-03-01 23:01

Du talar mot bättre vetande Mats - mitt och många andras. Eftersom du sannolikt inte kommer att värdera mitt, så får vi gå på andras, det vill säga fastslagen och allmänt erkänd kunskap om saken:
Kodacromefilmerna är uppbyggda på ett helt annorlunda sätt än ALL annan färgfilm. Oexponerad är det en treskiktig svartvit film där skikten innehåller speciella kopplare för de blivande färgerna. Eftersom skikten inte innehåller färgämnen, kan de göras väsentligt tunnare än annan färgfilm - och då får man en betydligt högre skärpa som resultat.
Färgerna läggs in under framkallningen, en synnerligen komplicerad process som i princip bara kunde göras av Kodak. Genom att färgerna lades in i efterhand kunde man använda metalliska färgämnen av en helt annan hållbarhet än alla andra färgfilmer. Ljusblekningsegenskaperna hos Kodachrome är inte mycket bättre än annan färgfilm, men mörkerlagringskapaciteten är oändligt mycket bättre. Det finns massor av vettigt lagrade Kodachromedia från 1930-talet som är helt opåverkade i sina färger. Ingen vet hur gammalt ett Kodachromedia kan bli.
Allt detta visste jag i slutet av 1960-talet, och jag förhöll mig därefter. Jag behövde alltså ingalunda någon spåkula, hur arg du än verkar bli över saken.

Svara

Flash Gordon 2016-03-01 23:57

Allt det där känner jag också till och kände till redan när jag tog bilder på 70-talet. Det var därför jag brukade försöka köpa Kodachrome när jag kunde. Detta var allmän kunskap bland fotointresserade på den tiden. Nu är det bara att jag inte ser någon reell skillnad på bilderna om jag skananr Kodachrome 25, Ektachrome eller Fuj eller något annat. De var alla lika usla på att hantera olika typer av ljus, Kornet och skärpan blir ungefär lika. Kan inte påsåt att det ena är så mycket bättre än det andra.
Så tro du gärna på Kodachrome. Efter bortåt 100 lådor med diamagasin så har jag kommit fram till att det inte är någon nämnvärd skillnad.
Samt ingen av dem kommer i närheten av min gamla Olympus E-10 från 2001.

Svara

Flash Gordon 2016-03-01 23:57

Allt det där känner jag också till och kände till redan när jag tog bilder på 70-talet. Det var därför jag brukade försöka köpa Kodachrome när jag kunde. Detta var allmän kunskap bland fotointresserade på den tiden. Nu är det bara att jag inte ser någon reell skillnad på bilderna om jag skananr Kodachrome 25, Ektachrome eller Fuj eller något annat. De var alla lika usla på att hantera olika typer av ljus, Kornet och skärpan blir ungefär lika. Kan inte påsåt att det ena är så mycket bättre än det andra.
Så tro du gärna på Kodachrome. Efter bortåt 100 lådor med diamagasin så har jag kommit fram till att det inte är någon nämnvärd skillnad.
Samt ingen av dem kommer i närheten av min gamla Olympus E-10 från 2001.

Svara

syntax 2016-03-02 00:27

Om du verkligen får sådana resultat, så är det fel någonstans. Hur arrogant det än låter, så måste jag nog rekommendera en felsökning i dina egna rutiner och metoder.

Svara

Flash Gordon 2016-03-02 00:45

Ursäkta men det är nog inga större problem med mina resultat generellt. Så jag vet inte vd du menar. Jag får resultat så jag åtminsone knäcker allt vad labben kunde leverera från dessa dia på 90-talet.När jag beställde förstoringar manuellt gjorda.
Färgerna är bättre och också skärpan. Så jag får nog ut vad jag skall från bilderna.
Vissa har jag med godkänt resultat dragit upp till A3 och printat själv.
Att de sedan inte kan mäta sig med bilderna från vilken digitalkamera som helst idag är en annan femma.

Svara

syntax 2016-03-02 09:24

Om dina Kodachromedia har bleknat, och om du inte får ett väsentligt skarpare resultat från Kodachrome än från annan diafilm som du ju själv påstår, då är det fel på dina metoder och rutiner - så enkelt är det. Kodachrome bleknar inte vid rätt lagring i mörker, och den är mycket skarpare än annan diafilm (det kan var och en konstatera vid en snabb okulärbesiktning).
Att du generellt får ut ett bättre resultat än vad man fick under 1990-talet är ju självklart. Det klarar vilken nybörjare som helst. Digital bildbehandling och bläckstråleutskrifter är helt överlägsna 1990-talets teknik vad det gäller färgkopior från dia - som var rent bedrövlig.

Det var inte jag som länkade ämnet för Thomas blogginlägg åt sidan, men nu får det räcka, nu avslutar jag denna sak!

Svara

Svar från N Thomas Meldert 2016-03-02 10:47

Jag gillar bilden av din frus farmor, defekterna till trots. Den är fantastisk i sin enkelhet och spontana tillblivelse.
Jag ska inte orda något om skanning av bilder mer än att jag skannar allt för att bättre kunna se på skärmen vilka som duger att jobba med i mörkrummet.
Alla har vi olika "passion" för en viss metod. En del gillar det digitala, andra de analoga. Slutresultatet är det viktiga. Blir det en bild som tål att tittas på?

Svara

Flash Gordon 2016-03-02 14:11

Så är det förstås. För mig var övergången till det digitala en befrielse. Fast det hindrar mig inte från att beundra vad duktiga fotografer klarade av långt innan vi ens hade ordet digitalt i språket.
Så jag håller helt med om att vi skall fotografera efter vår egen övertygelse och göra det mesta av det.
Jag njuter fortfarande lika mycket av en bra analog förstoring.
Så hur man når en personlig tillfredställelse med vad man gör spelar nog inte så stor roll. Det viktiga är att vi kommer dit

Svara

2016-03-01 16:42   Grevture

Kul läsning och jag förstår vad du menar även om jag själv hör till sorten som känner en enorm lättnad att kunna hantera mina bilder via dator istället för i mörkrum. Alla är vi olika :-)

En sak du uttrycker bra är det här:

"Det är väl heller inte så konstigt att det är roligare att fotografera med utrustning man trivs med. Då blir det bättre bilder också."

Det är en insikt jag ofta saknar i utrustningsdiskussioner där många fastnar i mer eller mindre krystade logiska eller rationella skäl att de vill ha eller vill använda en viss pryl. Det handlar inte om logik, rationalitet eller prestanda mätt med två decimaler, utan om att hitta saker man trivs med, blir glad av att använda och då tar man också bättre bilder.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2016-03-02 10:39

Du ska fortsätta fotografera med den metod som ger dig mest tillfredsställelse. Det är dina bildresultat som räknas. Jag har lyckats ta bra bilder med gamla skitkameror och jag lyckas ibland ta skitbilder med moderna. Vid de få tillfällen jag fotograferar digitalt blir det gärna för mycket efterarbete med att sortera ut bilder. Jag tar färre bilder analogt =)

Svara

2016-03-01 20:12   ylva_h

Det är fint ljus så här års, men också utmanande för "sensorn" att få teckning i både hög och lågdagrar. Tycker nog att du har fått Ilforden att leverera bra här!
Den sista bilden ser ju oerhört märkligt ut med de hamlade träden. Spännande!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2016-03-02 10:50

Utomhusbilderna i flödande solljus är jag väl inte riktigt nöjd med. När man förstorar dem är kornet påfallande. Men det kan väl vara en bieffekt av skanningen, eller framkallningen (körde Ilfords rekommenderade agiteringsmönster).
Parken ja. Den ser verkligen like underlig ut efter att de jobbat klart med dem. Men till sommaren när de får löv igen blir det en annan stämning. Ännu bättre om ett par år.

Svara

2016-03-01 23:15   ojanson

Kul!
Jag har ibland kikat på den också, men hittills inte mer än så.
På F4:an kan jag faktiskt också få in exponeringsdata mellan rutorna, men med F6 och en CF-adapter (MV-1) kan du dessutom få fulla EXIF-data sparade, och sen överförda till datorn.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2016-03-02 10:59

Redan F80s kunde printa data mellan rutorna men min F80 är utan denna feature =) Jo, jag känner till den där MV-1 men den är ännu för dyr för den nytta man kan få. F4 har jag aldrig reflekterat över då jag ju hade en F3 (som jag sålt). F5 har aldrig varit något alternativ. Jag tycker den är för klumpig även om den är mycket billigare att skaffa. F6 är mer hanterbar och den som vill ha vertikalgrepp och extra batterikraft kan köpa det separat. På F5 har man inget val.

Svara

2016-03-29 20:06   120format

coola profilbild! :)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2016-03-30 06:59

Jaha ja. Tack för det =)

Svara

2018-05-02 15:07   Liselotte Frejdig

Jag har en F100:a (även det Nikon) och funderar på att uppgradera till en F6. Är det värt det? Kan berätta att F100 ansågs vara F5.ans lillasyster. Jag är nöjd med den, men saknar ändå några finesser som jag vet F6 har. Tips? Goda råd?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2018-05-02 17:00

Fundera på om du tål den högre vikten. Den är inte oäven även om det väger mindre än F5:an. Nästan 200 g mer än F100. Om du köper från Japan, be om manualen på engelska eller att den åtminstone är inställd på engelska. Sen kan du ju fråga dig om dessa features är värd den extra kostnaden.

Svara