Mitt svarta år

Om att resa sig igen

Det är dags för en ny profilbild. För 1998 har jag bara hittat en bild i mitt bildarkiv där jag finns med. Den är från mellansonens konfirmation. Ur den har jag croppat maj månads profilbild. Kvalitén är förstås usel men så blir det ju ibland.

Före Påsken hade Eva och jag separerat och resten av det året är ett töcken som jag har få minnen av. Men jag har bilder som hjälper mig att komma ihåg! Bilder som bevisar att jag åkte till Kolmården med sönerna. Var vi bodde minns jag dock inte. Vid midsommar hälsade jag på goda vänner i Skåne och denna resa visar jag lite bilder från nu. Jag hade inte kommit ihåg det heller utan bilder.

Öresundbron hade hunnit en bit

Lunds universitet där gode vännen Rune tog sin doktorshatt i teologi året efter.

Lundagård i höstdräkt

Jag har fler bildminnen från detta år och det enda jag minns från året kommer från bilderna jag tog. Detta är fotografins största välsignelse. Och att jag fortsatte att fotografera trots allt.

Mellanformataren

2012-05-01 08:37   syntax

Helt riktigt. Minnet är en lömsk kompanjon. Det redovisar efter ett tag lite vad det vill - eller ingenting alls. Själv samlar jag min löpande fotografi som 10x15-bilder i 200-album. Lättbläddrat, och man ser fyra bilder i taget. I regel snabbare än ett digitalt arkiv. De hela är benämnt inte som "fotoalbum", utan som "fotografisk anteckningsbok". Det är precis vad det handlar om.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-05-01 21:00

Ja, det är rätt metod. Pappersbilder ordnade på något sätt. Jag har en hel del kvar att montera in men ordning på dem är det. Det är sämre med pappersbilder efter att digitaltekniken kom in i bilden. Om jag bara får tummen ur ska det bli pappersbilder av de bästa och signifikativa.

Svara

2012-05-01 10:22   so.larsson

Man märker lätt att bilder får ett annat värde med åren . Speciellt gäller detta då man ser hur olika miljöer ändras. Alltid lika skoj att läsa dina bogginlägg.
// S-O

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-05-01 21:02

Bilder kan tyckas banala strax efter fototillfället. Jagh ar dock haft enormt roligt när jag titta igenom mina gamla bilder efter profilbilder. Mycket har man varit med om och sett.

Svara

2012-05-01 13:33   ojanson

Vissa år är mörkare än andra. Då är det bra att kunna hitta åtminstone några ljusa bildminnen efteråt.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-05-01 21:03

Precis så är det, Olle. Speciellt när det gäller minnen man förträngt av olika anledningar. En del sämre minnen kan bli bättre med lite distans.

Svara

2012-05-01 20:22   beetle

Jag missade att föreviga byggandet av Öresundsbron, men inte du - och jag bor ändå i Malmö!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-05-01 21:05

Ajaj, Kjell! Och jag var bara där en gång under bygget. Långt senare körde jag över den men då tog jag inga bilder =)

Svara

2012-05-03 19:24   EGW

För mig har många situationer fäst sig i minnet tack vare att jag fotograferade dem, och detta märkligt nog fastän jag inte har bilderna kvar. Men vad som försvunnit ur minnet vet man ju inte. Ibland är det rent av skönt att inte behöva komma ihåg för mycket. Men hjärnforskarna menar ju att allt egentligen finns kvar. Det man förlorar är sökvägarna. Jag vet inte.

För mig personligen är det digitala bildarkivet mycket bättre än det som finns på papper och film. Det beror väl på min förtrogenhet med datorn. Än bättre har det blivit sedan jag slutade att stressa mig med RAW och TIF, som för mig bara krånglat till arkiveringen. En JPG-bild av bästa kvalitet är ändå i regel helt överlägsen vad jag själv kunnat åstadkomma på film på sin tid. Men detta är ett ämne där de mest olika åsikter figurerar.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-05-03 20:49

En del händelser vill man nog helst glömma. Men de händelserna tar man nog inte bilder på heller så det löser sig nog bra bara tiden går lite =)

Svara