Land möter vatten

Om halstrad abborre och jordgubbar till en magnifik utställning

Varje sommar sedan starten har vi besökt Artipelag konstmuseum. Så också denna sommar. Men den här sommaren inväntade vi en dag med vackert väder. Som vanligt tog vi strandpromenaden och njöt av den fina naturen därute.

Som svensk är man ju naturälskare av födseln och det är väl egentligen inte så konstigt att många ägnar sig åt att fotografera den. Vi älskar att vara i den, helt enkelt. Därför kan man tycka att det vore lätt att bli blasé på naturbilder. Det stämmer åtminstone på mig. Jag blir fort mätt på naturbilder. Mångfalden av liknande bilder fortsätter i evighet, tycks det mig. Hur många dimmiga morgnar kan man tåla? Hur många rådjur? Ändå är jag en naturälskare som alla andra. Jag har funderat mycket på det här och kommit fram till att det är naturupplevelsen jag älskar. Scenerierna, vinden, temperaturen, dofterna och ljuden. En bild är bara en blek aning om vad jag upplever där. Därför tar jag nästan aldrig några naturbilder längre. Att titta på dem efteråt är inte samma upplevelse.

Därför kan det tyckas vara självspäkande att gå på Artipelags utställning "Land möter vatten". Jag hade dessutom olyckligtvis läst ett par besvikna recensioner av den. Det var åtminstone ett par stycken som var blasé. Jag hade alltså inga höga förväntningar men blev överraskad både av utställningen storlek och kvalité. Mångfalden av riktiga silvergelatinprintar var förstås ett extra plus för mig som gärna jobbar fram bilder i mörkrummet. Där fanns många originalprintar men bara några få av sämre mörkrumsarbete. Där fanns t o m riktigt gamla albuminsilverprintar. De flesta bilder är tagna med storformatskameror eller mellanformat. De digitala bilderna troligtvis med vanlig småbildskamera.

Land möter vatten i min version från Artipelag. Rolleiflex och FP4+.

Utställningen omfattar fotografier av både välkända och mindre kända amerikanska och europeiska fotografer. Bilderna omfattar tidsperioden 1860 till nutid. Därför blir det också en exposé över olika fotografiska tekniker. Här finns , förstås, Ansel Adams och Edward Weston m fl amerikaner. Axel Lindahl och Knud Knudsen verkar ha varit sin tids giganter i Norden. Sune Jonssons printar står sig överraskande väl mot alla andra. Han hade ett helt rum för sig själv. Jag gillade nog hans fina printar mest i hela utställningen. En annan överraskning var Lee Friedlander. Jag har alltid haft intrycket av att han är en fotograf som håller till i urbana miljöer hellre än naturen. Så fel man kan ha.

Utställningen är stor, räkna med ett långt pass. Jag brukar gå igenom utställningar ganska snabbt men här tog det en timme. En njutningens timme.

Land möter vatten från Artipelags takterass

Min fru och jag fyller år med en veckas mellanrum i juli. Det är då vi passar på att åka hit och äta gott. Vi väljer alltid "finrestaurangen" på andra våningen. Den här gången blev det halstrad abborre med sotade grönsaker och potatis. Till dessert jordgubbar med vaniljglass och kaffe. Mätta och nöjda gick vi strandpromenaden tillbaka till bilen och for hem.

Eders hängivne

2015-08-01 10:00   PÅK

Instämmer i att utställningen är väl värd ett besök, inte bara för den fantastiska konsthallen och dess natursköna omgivning. Förutom kända amerikanska namn inom Landskapsfotografins finns det mycket annat att upptäcka och njuta av. Ann Christine Eek och Jem Bengston var t.ex. några nya namn för mig som gjorde starkt intryck. Personligen undrar jag dock hur man kan låta Stuart Klippers bilder från Värmdö få rama in denna annars lysande utställning. Jag hade hellre sett t.ex. Hans Strand få detta uppdrag.
Mvh /Per

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2015-08-01 10:05

Ja, där fanns många "nya" namn att titta på och njuta av. Och det finns fler än Hans Strand som saknades...

Svara

2015-08-01 10:14   elgenper

Oj, klarade Du den på en timme.... Det gjorde inte jag; ändå planerar jag ett återbesök för att fördjupa mig.

Blev också förvånad/besviken över att inte Hans Strand fanns med: om någon uppfyller både temat och kvalitetskravet är det väl han. Recensionerna skrattar man åt; när dög senast naturfoto åt kultureliten?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2015-08-01 10:44

Som jag sa, jag är vanligtvis snabb. Anledningen är att jag har svårt att stå stilla länge på mina skrala ben.

Svara

2015-08-01 17:48   EGW

Tråkigt nog fick jag aldrig tillfälle att se Artipelag när jag var kvar i Sverige. Jag har förstått att stället i sig är värt ett besök. När det gäller naturbilder måste jag till stor del hålla med, det är inte mycket nyskapande man ser där. Att någon orkar fotografera en ny solndegång förundrar mig.

Jag kanske ska tillägga att jag egentligen skiljer mellan naturbilder och landskapsbilder, fastän gränsen kanske flyter. Men jag tycker inte att ett foto av ett kulturlandskap riktigt är en naturbild.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2015-08-01 21:16

Jag vet inte när du flyttade och Artipelag har inte funnits så länge. Landskap eller djur, allt är natur för mig. Snarare tycker jag att natur är det övergripande begreppet och djurliv och landskap är undergrupper.

Svara

EGW 2015-08-01 23:15

Jo, vi har diskuterat det där förut, och då har du sagt samma sak. Jag vet inte om det är viktigt egentligen.

Svara

Svar från N Thomas Meldert 2015-08-02 07:04

Det är bara viktigt för att vi ska förstå vad vi pratar om, annars inte.

Svara