Mitt fotografiska minne

Konfirmation

1968 är ett år det händer mycket. Det mest avgörande för min del var när jag blev "frälst" i februari på ett juniormöte i SMU. Egentligen hade jag trott på Gud sedan barnsben men en klasskompis och vän fick mig att förstå att det var viktigt med att "ta steget" in i Guds förlåtelse och så blev det. Och det håller än. I övriga världen startar ungdomsrevolten och Pragvåren är på allas läppar. Jag ser det på nyheterna men det är för långt bort för att det ska påverka mitt liv. Den andra större händelsen i mitt liv det året var konfirmationen på Rörviks lägergård vid Vänerkusten utanför Brålanda i Dalsland. Nio stycken var vi. Sju killar och två tjejer. Min nya bästa kompis (men inte klasskompisen) Rune och jag åkte dit. Tre av konfirmanderna är numera pastorer, en dog i en trafikolycka nåt år efter konfirmationen och de andras öden har jag inte mycket kunskap om längre. Roy kommer jag däremot ihåg. Vi kallade honom Koroy. Han var en bondgrabb från Brålandatrakten och det stod Coroy på hans jeans. Rune och jag kallades Glass-Oskar och Korv-Olle av ännu outgrundlig anledning. Månadens profilbild är från konfirmationsdagen. Här nedan en bild på alla konfirmanderna.

 

Pappa tog bilden förstås men vilken kamera han använde är jag inte säker på. Rolleicorden är en kvalificerad gissning. Profilbilden är tagen hemma i Åmål framför hemmet.

Inlagt 2009-10-31 18:55 | Läst 9798 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Ingen dålig utdelning för han där uppe med dryga 30% pastorer! Annat var det när min årskull konfirmerades nästan 20 år senare... Har förresten inte de båda unga männen längst till höger väldigt långa ben eller beror det på den tidens byxmode :-) ?

Hälsningar

Magnus
Svar från N Thomas Meldert 2009-10-31 22:11
Ja, utdelningen var det inget fel på. Min kompis Rune är t o m teol dr! Han jobbar förresten på Teologiska Högskolan i Bromma, nästan granne med mig numera.
Byxmodet var att ha linningen över naveln på den tiden =)
De öknamn man bestods med förr i tiden är ett fascinerande ämne. På bonnlandet i Västergötland där jag bodde som sommarbarn fanns en stackare som blivit bestulen på sin cykel. När han beklagat sig över detta ett tag fick han öknamnet ”Tjyv-ygge”!

Själv kallades jag ”Adams” under en period som ung, för att jag påstods vara lik den berömde husfadern i TV-serien ”Familjen Adams”. Ärligt talat tyckte jag det var lite smickrande, för han var en stilig karl (I dag kvalar jag inte för detta öknamn :-).

Så söta och trevliga ni ser ut som konfirmander, förresten! Vad man än kan säga om den nutida ungdomen, den har blivit vildare :-)
Svar från N Thomas Meldert 2009-11-01 09:21
Det figurerade många öknamn i kamratkretsarna när jag var ung. Och de var inte alltid "snälla". dessutom tror jag nog att vi var precis lika "vilda" då som nu men kanske på ett mer harmlöst plan. Mobbing förekom ju då också. Jag lurades att mobba en klasskompis men mådde inget bra av det. Senare blev vi kompisar istället och hade mycket roligt ihop. Han hade en stor näsa och var smålänning. Han kallades "Snoken" men var en reko kille i alla fall =)
Hej Thomas!Vilken historia,pappa han kunde ta bilder,detta år gifte vi oss.Två flickor det blev inte mycket att titta på
mvh Rolf
Svar från N Thomas Meldert 2009-11-01 13:19
Det finns mycket roligt att berätta om de där tre veckorna men jag har besparat läsarna ett alltför långt inlägg =) Tjejerna var populära. När vi åkte nånstnas så ville nästan alla åka i samma bil. Rune och jag åkte som kungar i den andra utan att trängas =)