Konfirmation

1968 är ett år det händer mycket. Det mest avgörande för min del var när jag blev "frälst" i februari på ett juniormöte i SMU. Egentligen hade jag trott på Gud sedan barnsben men en klasskompis och vän fick mig att förstå att det var viktigt med att "ta steget" in i Guds förlåtelse och så blev det. Och det håller än. I övriga världen startar ungdomsrevolten och Pragvåren är på allas läppar. Jag ser det på nyheterna men det är för långt bort för att det ska påverka mitt liv. Den andra större händelsen i mitt liv det året var konfirmationen på Rörviks lägergård vid Vänerkusten utanför Brålanda i Dalsland. Nio stycken var vi. Sju killar och två tjejer. Min nya bästa kompis (men inte klasskompisen) Rune och jag åkte dit. Tre av konfirmanderna är numera pastorer, en dog i en trafikolycka nåt år efter konfirmationen och de andras öden har jag inte mycket kunskap om längre. Roy kommer jag däremot ihåg. Vi kallade honom Koroy. Han var en bondgrabb från Brålandatrakten och det stod Coroy på hans jeans. Rune och jag kallades Glass-Oskar och Korv-Olle av ännu outgrundlig anledning. Månadens profilbild är från konfirmationsdagen. Här nedan en bild på alla konfirmanderna.

Pappa tog bilden förstås men vilken kamera han använde är jag inte säker på. Rolleicorden är en kvalificerad gissning. Profilbilden är tagen hemma i Åmål framför hemmet.

På dop med babyn

Igår döptes mitt första barnbarn i Björkviks kyrka utanför Katrineholm. Det är moderns födelseförsamling. Jag har varit i många kyrkor i mitt liv men den här är definitivt en av de vackraste. Nyrenoverad var den också, dagen till ära. Jag har ju själv en baptistisk dopsyn så barndop är utöver det vanliga för mig. Fint var det i alla fall. Högtidligt men mycket avspänt och trevligt. Det var förresten som en reklamshow för Nikon. Sällan har jag sett så många Nikon DSLR:er i farten. Jag hade min också men dagens tema bjöd mig att ta med min Rolleiflex Baby laddad med Portra 160NC. Det kändes onekligen lite coolt att sida vid sida med Nikon ta bilder med en kamera från 1958. De bilderna får ni nu vänta på. Crimson måste ta hand om rullarna först. Men lite bilder bjuder jag på i alla fall. Bilder ska det vara i en fotoblogg.

Björkviks kyrka

Siri Elisabet lyssnade uppmärksamt på prästen

Låt barnen komma till mig. Pappa fick själv hälla upp vattnet.

Själva dopakten ligger på film. Inget konstigt med den. Precis som vanligt i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Siri verkade njuta av vattnets svalka.

Nydöpt kristinna vilar ut på en grässluttning och poserar så gott det går för...

...coola fotografer fanns det gott om. Det hängde en Nikon på nästan varje besökare.

Hemliga tecken

Hemliga tecken. Gravstenar eller spelbord? Gothems kyrka. Rolleiflex och Tri-X.

Kristen tro i ruiner

Det är inte alltid så lätt för en tro, ideologi eller rörelse att vara relevant i sin samtid. Att hålla intresset vid liv genom tidsåldrarna och samtidigt behålla sina grundvärderingar och sin särart. När den stora lutherska reformationen svepte över Sverige föll de katolska institutionerna i förfall och så småningom i glömska. Så ock klostret i Roma på Gotland som numera används till profana tillställningar som teater och konserter. Det är inget fel i det. En pikant miljö för dylika events.

Muraren gav upp. Skottkärran står kvar där i skuggan.

Man undrar lite smått när klockan kommer att klämta för dagens kristenhet. Den är ju redan reducerad till traditionella familjehögtider vars innebörd de flesta inte tar på allvar.

Kristus är uppstånden

Påskens viktigaste budskap är att Jesus Kristus har uppstått från de döda. Naturen påminner oss om samma sak: efter döden kommer livet tillbaka. Så nu åker jag ut med kameran och njuter av det nya livet i Kristus. Han som sa ”Jag är världens ljus” är fotografernas bästa vän =)

Sonshine