Kärlekens språk
Min fru är invandrare och hon har lärt sig svenska. Hon talar inte perfekt men mycket bättre än många andra som bott här längre än hon. Hemma hos oss går ofta diskussionens vågor höga om egenheter i det svenska språket. Ord som stavas och låter likadant men betyder olika saker i olika sammanhang är ett ofta återkommande tema. Jag finner mig ofta som svenskans försvarare och som sådan också ofta mållös. "Jag vet inte varför" är ett svar som ofta kommer över mina läppar. Men vi hittar också ord som är gemensamma i våra olika modersmål och vi undrar ofta vad det kan komma sig. De är inte alltid helt lika men liknar varandra på ett omisskännligt sätt. Ibland förstår vi att orden är importerade hos båda språken, ibland anar vi att ett våldsamt möte våra länder emellan har färgat av sig på språket. Roligast har vi när vi hittar likadana ord med helt olika meningar i det två språken. I det ena språket kan det vara ett fint ord men i det andra kan det vara helt osmakligt eller fult. Hon har också en gammal ordbok för sitt språk till svenska. Där hittar man inte ens en del gamla svenska ord. Den verkar nästan sensurerad men det gör inget. Vi förstår för det mesta varandra och flinar åt språkens krumbukter och stolligheter och kysser till sist varandra på kärlekens språk...
En av få bilder på min fru. Hon låter sig inte gärna fotograferas.
Bilder KAN ge samma upplevelse till olika personer med skilda ursprung etc. men ofta får vi inte samma upplevelse tycker jag mig märka.
Och du Thomas, jag förstår din fru. Jag gillar inte heller att bli fotograferad. :-)