Mitt fotografiska minne

Kan något gott komma från Polen?

Om DRUH Syncro från Warszawskie Zakłady Fotooptyczne

Jag har aldrig tidigare hört talas om ett polskt kameramärke så när jag fick veta att en av mina fotovänner hade fått en blev jag förstås nyfiken. Dessutom hade han i sinnet att ge den till mig i tron att jag skulle ha större glädje av den än han. Annars hade den hamnat i ett vitrinskåp i Vimmerby. Värre öden kan ju inte drabba en fungerande kamera! Och då menar jag vitrinskåpet, inte Vimmerby. I början av februari träffades vi och jag fick den tillsammans med en annan ännu äldre kamera. Men nu vill jag presentera den polska kameran DRUH Syncro tillverkad av WZFO. Efterkrigstidens billiga insteg till mellanformatsvärlden. I alla fall i Polen. Den fick ingen vidare spridning utanför landet och ni ska snart få reda på varför.

Kameran tillverkades i Warzawa mellan ca 1956-1960. Den var inte konstruerad i Polen utan en direkt  kopia av östtyska Pouva Start men också lik Yunkor från ryska KMZ. Många nya namn här!

Specifikationer

Film: 120 rullfilm
Bildformat: 6x6 och 4,5x6 (med lös mask)
Objektiv: Bilar 1:8/65 mm. Infällbar medelst skruvgänga. Påsticksfilter. Blixtsynk på framsidan.
Bländare: f8 och f16. Omställbart med en spak på framsidan.
Slutartid: 1/50 och B. Omställbart med en spak på framsidan. M (moment) och B (bulb). Fjäderbelastad rotationsslutare.
Genomsiktsökare, tillbehörssko och dubbla röda fönster för de två formaten. På insidan av locket kan man vrida en skiva som täcker över det fönster som inte används.
Material: Bakelit

Min recension

Kameran är lite svår att öppna även om man gör rätt. Passformen mellan bakstycket och kamerahuset är minst sagt tajt. Mitt exemplar visar sig sakna masken för 6x4,5 men det gör inget. Stående bilder i detta format är inget jag är så förtjust i. På bakstycket finns en ratt där man täcker över det röda fönster som inte ska användas. Den ratten går onödigt trögt. Lika bra det när jag väl lyckats ställa in den för 6x6. Då ramlar den inte fel.

Filmladdningen är nästa svårighet. Det finns bara styrning för filmspolen i frammatningsratten! Ingen alls på motsatta sidan eller på laddsidan. Den fjäder som ska spjärna emot på laddsidan så att rullen inte rullar upp sig har närapå motsatt effekt. Den är så hård att man måste ha ett tunt verktyg att hålla tillbaka den med när man lägger i rullen. När man väl lyckats få dit rullen och ska dra papperet över till mottagarspolen MÅSTE man hålla emot med ett finger annars sprätter filmen obönhörligt ur kamerahuset. Det var här jag nästan fick en nära-döden-upplevelse. Det var i alla fall nära ögat att få en 120-rulle att sprätta upp i ögat. Naturligtvis blir det svårare att ladda mottagarspolen med ett finger upptaget med att pressa ner laddspolen. Men det gick. Eftersom mottagarsspolen bara har styrning på ratten så måste man hålla ner den också med ett finger. Nu har jag vänsterhandens tumme på laddspolen och pekfingret på mottagarspolen och drar hårt i papperet för nå fram till och trä in i mottagarspolen. Min tunga arbetar lika febrilt som den gör på Janne Schaffer när han lirar på sin gitarr. Sedan drar jag fram till dess att startpilarna syns. Nu ska locket på medan tummen ligger kvar på laddspolen. Det gick bra, jag klämde tummen lite. Passformen var förstås lika tajt som när jag öppnade kameran men med lite milt våld kom den på plats.

Det röda fönstret på bakstycket är verkligen mörkrött. Trots att skyddspapperet är vit med kolsvart text så är det svårt att se vad som händer där bakom. Vid första försöket lyckades jag se med hjälp av lupp och min starka arbetslampa att jag hade hamnat på nr 6. Det dög förstås inte. Jag gick in i mörkrummet och började om. Den här gången gick det bättre. Nu stannade jag på ruta 1 och funderade på hur jag skulle hamna rätt när jag var ute i fält. Man vill ju inte åka hem mellan varje ruta.

Nå, det löste sig (det var Sunny 16-väder) och jag hade till slut tagit alla 12 rutor på filmen som var en Ilford Delta 100.

Och så naturligtvis bilder tagna med denna enkla kamera.


Fikaställe på Munsö. I mina ögon den bästa bilden. Bländare 8


Livet på landet. Postlådor och anslagstavla. Bländare 16.


Menhammars stuteri. Bländare 16


Häst i hage vid Asknäs gård. Bländare 16.

Charmigt, eller hur? Men knappast värt allt besvär.

Både ni och jag förstår varför den polska kameraindustrin rann ut i Östersjön. Polackerna visste nog redan att det fanns finfina kameror i Öst-Tyskland.

Eders Hängivne

PS
Den andra kameran är en Kodak Brownie Six-20 "Hawkeye" från 1938. Men den tar jag en annan gång

Inlagt 2018-05-13 20:48 | Läst 10558 ggr. | Permalink

"Underbar läsning! Fantastiska bilder med vad som sannorlikt måste vara den uslaste optik som gått i produktion. Med vänlig hälsning/per-erik"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Underbar läsning! Fantastiska bilder med vad som sannorlikt måste vara den uslaste optik som gått i produktion.
Med vänlig hälsning/per-erik
Svar från N Thomas Meldert 2018-05-14 05:28
Tack.Per-Erik! Jag visste inte att det fanns en nivå under toy camera. Nu vet jag =)
syntax 2018-05-14 13:00
Den heter Bilar - alltså två linser. Det handlar om en enkel akromat av rätt tvivelaktig produktionskvalitet. Det här var inte ovanligt, utan en optik som satt i de flesta lådkameror. En stor nackdel är att det tvålinsiga kittade elementet måste placeras antingen framför eller bakom bländaren. Man har då att välja mellan en magnifik plusdistorsion, eller en magnifik minusdistorsion

För övrigt gillar jag fronten med pilen "Synchro". Man känner sig lätt idiotförklarad.
Svar från N Thomas Meldert 2018-05-14 13:28
Vad jag inte förstår, Peter, är hur i all sin dar de kunde få för sig att tillverka en sådan här kamera? Jag menar att efter kriget samarbetade alla kommunnistländer och sålde varandras prylar. Det fanns ju bättre grejer bakom järnridån till hyfsade priser. Hur lyckades de sälja skräpet? Var det bara partifunktionärer som fick dem? Ja, jag undrar bara hur den här överhuvudtaget kunde produceras och säljas i hela fyra år.
syntax 2018-05-14 17:03
Jo - jag känner nog som du Thomas. Jag "står med förvåningens finger i häpnadens mun" som min gamla mormor brukade säga.
Kul och lite annorlunda läsning om en märklig pjäs.
Svar från N Thomas Meldert 2018-05-14 07:57
Tack, Ragnar. Märklig är bara förnamnet. Ännu märkligare är det att de lyckades lura några att köpa den.
Gott från Polen? i såfall Wyborowa vodkan.
Bild 1 skön känsla i den,har lagd in denna
kamera som ny produkt men ej testat den
vilket jag brukar göra men nu har du gjort det
bra.//blj
Svar från N Thomas Meldert 2018-05-14 17:06
Tack Bo-Lennart. Kanske jag borde lägga upp den i retropoolen också =)
Det är en skön känsla i bakelit, men hela idén känns en smula .... anakronistisk? 1960 borde marknaden varit översvämmad med bättre grejor i Polen också.
Vinjetteringen är också ytterst märklig. Är objektivet snett monterat?
Mvh Ylva
Svar från N Thomas Meldert 2018-05-15 06:50
Ja, den verkar helt off vid den här tiden. Det fanns ju så mycket bättre kameror att tillgå. Men Kodak körde sina Brownies in på 60-talet. Vinjetteringen är synnerligen märklig. Eller inte. Det hade varit bättre om jag haft masken för 6x4,5.
Man kan i alla fall säga att den sätter fokus på objektet.. :-)