Välkommen hem!

I veckan kom det nya numret av Black & White Photography. Så det kändes lite extra skönt att komma hem. Det blev en liten högtidsstund i läsfåtöljen med en kopp kaffe. För ett tag sedan kom Leica Fotografie International och beredde ännu en fin stund med högklassigt foto. Det här är mina absoluta favorittidskrifter när det gäller foto. Kanske har jag inte upptäckt de bästa men dessa två räcker långt. Alltid med bilden i fokus men med lite teknik och tips också.

När man prenumererar slipper man alla säljande rubriker för artiklar på framsidan och får på så sätt ett nästan rent högklassigt fotografi att titta på. 

Bilden tagen med Canon Powershot A80 i svart/vit mode, 400 ISO

En främling på Fotomässan

Jag kunde inte hålla mig. Jag måste ut ikväll. Där såg jag dig med en kamera av senaste modell och linsen blänkte i dess nos...

Jag såg ingen annan med filmkamera där men jag försökte ändå acklimatisera mig lite med den lilla bekväma Powershoten. Men det var inte lätt att finna sig tillrätta i mängden av digitala bumlingar, den ena värre än den andra. Lite kompisstuk hittade jag i den nästan folktomma Olympusmontern vid den redan gamla Pen-modellen. Härligt praktisk apparat! Annars var utställningarna den stora behållningen. Megapixlarna gick mig förbi. Leica M9 har jag redan känt på och lagt till önskelistan. Fast den hinner nog bli retro innan jag skrapat ihop finansieringen =) Nåväl, här är lite bilder från min irrfärd genom hallen. Och ett par bilder från hemfärden.

Perfekta modeller. Står stilla och håller tyst =)

Ett Hubbleteleskop för amatörastronomer erbjuder ett litet titthål för kameror.

Utställningar var det gott om. Det var bra tycker jag. Den här var väl inte en av de bättre för min smak men det fanns ju annat att se på. Och en del att förfäras över. Salvador Dali har fått flera övermän i photoshoppande amatörfotografer. Jag gillar inte Dali så jag är inte överdrivet fascinerad av fotokonstens landvinningar med en dator. Men hantverket och kreativiteten är imponerande, även på mig. Det kan jag uppskatta även om jag inte är förtjust i resultatet.

Det är lika långt hem. Älvsjö station 16.38 den 14 november 2009

Alla svart/vita bilder tagna med Rolleiflex Automat och Tri-X

Alla färgbilder tagna med Canon Powershot A80 och compact flash

Ny fågel Fenix - Rollei

Rolleiflex kommer att leva vidare då DHW Fototechnik GmbH har köpt resterna av Franke & Heideckes produktion i Braunschweig och startar om med följande affärsidé:

”Produktion, Reparatur und Vertrieb von Feinwerk und optischen Geräten”

Enl. källan gfw Photo Publishing ska det byggas dubbelprojektorer Rolleivision av typerna Dual P och Twin och Rolleiflex TLR som kan konfektioneras av kunden. Möjligen siktar man på att återstarta produktion av Rollei 35 igen gissar gfw.

Så nu är det muntert i Vällingby igen =) Kanske jag kan komma över en ny 2,8FX och hinna ta några bilder innan jag går över bron. Och där är Leica M9 i en lägre prisklass.

Självläkande kamera - undrens tid är inte förbi

David Ben Gurion lär ha yttrat att ”den som inte tror på under är inte realist”.  Det sa han under eller efter sexdagarskriget. Han skulle nog flina belåtet åt det jag har att berätta nu. Ni som följer min blogg kommer säkert ihåg min gatufotoflopp i somras då jag spenderade ett ansenligt antal timmar med att gatufotografera med min Olympus 35 RD. En hel film gav till sist bara åtta rutor. Slutaren hade gett upp efter ruta åtta. Och de bästa bilderna var förstås efter det =) Stig-Ove Larsson skrev till mig nyss för att fråga om varianterna av denna kamera så jag fick anledning att ta fram den. Jag är ju som jag är och kunde förstås inte låta bli att testa igen. Nu fungerade den! Vid upprepade försök dessutom. Och jag har inte bett till Gud för kameran heller. Men ok, automatiken tillät inte att göra en exponering på kortare tid än 1/125s utan berättar diskret för fotografen att ”du är en idiot om du försöker ta en bild på den här tiden i detta mörker”. Jag sätter nog i en rulle i kameran och försöker igen.

Bilden tagen med Canon Powershot A80

Konfirmation

1968 är ett år det händer mycket. Det mest avgörande för min del var när jag blev "frälst" i februari på ett juniormöte i SMU. Egentligen hade jag trott på Gud sedan barnsben men en klasskompis och vän fick mig att förstå att det var viktigt med att "ta steget" in i Guds förlåtelse och så blev det. Och det håller än. I övriga världen startar ungdomsrevolten och Pragvåren är på allas läppar. Jag ser det på nyheterna men det är för långt bort för att det ska påverka mitt liv. Den andra större händelsen i mitt liv det året var konfirmationen på Rörviks lägergård vid Vänerkusten utanför Brålanda i Dalsland. Nio stycken var vi. Sju killar och två tjejer. Min nya bästa kompis (men inte klasskompisen) Rune och jag åkte dit. Tre av konfirmanderna är numera pastorer, en dog i en trafikolycka nåt år efter konfirmationen och de andras öden har jag inte mycket kunskap om längre. Roy kommer jag däremot ihåg. Vi kallade honom Koroy. Han var en bondgrabb från Brålandatrakten och det stod Coroy på hans jeans. Rune och jag kallades Glass-Oskar och Korv-Olle av ännu outgrundlig anledning. Månadens profilbild är från konfirmationsdagen. Här nedan en bild på alla konfirmanderna.

Pappa tog bilden förstås men vilken kamera han använde är jag inte säker på. Rolleicorden är en kvalificerad gissning. Profilbilden är tagen hemma i Åmål framför hemmet.