Slottsträdgården på Ulriksdal

Om att ta igen sig

Varje sommar åker vi till Ulriksdals slott och till slottsträdgården. Den här gången hade vi sällskap av min styvdotter som gärna vill se allt igen varje sommar hon besöker oss. Jag klagar inte. Det brukar bli trevliga utflykter även om det mestadels är välkända platser. Kvinnor får aldrig nog av blomstren och på Ulrikdsdal finns det mängder, speciellt i handelsträdgården. Självplockfältet går inte av för hackor, inte ens en torr sommar som den som var i år. Det finns gott om utspridda stolar och jag hittade några i en skuggig berså intill ett litet trädgårdskontor där jag kunde vila mina trötta och ovilliga ben. Blomstren är ju inte mitt favoritmotiv direkt. Men jag tar det jag får.

Eders Hängivne Analogfotograf

PS
Olympus µZOOM:115 med Kodak Color Plus 200. Framkallad hemma enligt sous vide-metoden.

Stand development

Och med blandade filmer

Det var några år sedan jag körde med stående framkallning och då med ojämnt resultat. Då körde jag ståldosa med stålspiraler. Den här gången kör jag Patersondosa med dito spiraler.

När man kör stående framkallning är det inte mycket som spelar roll mer än tiden. Att blanda olika filmer är ok. Pressat eller opressat har ingen betydelse. Temperaturen? Nä, bara den håller sig inom rimliga gränser. Man vill ju inte att emulsionen ska smälta av värmen. Stoppa och fixa som vanligt.

Naturligtvis slirade huvudräkningen en varm dag som denna.Jag tänkte köra 1:100 en timme men lyckades med att blanda 1:200 så jag borde köra två timmar. Istället fyllde jag på med Rodinal efter 40 minuter och lät det stå ytterligare 20 minuter. Det blev säkert inte rätt, det heller, men svartvit film är förlåtande liksom även processen.

Här kommer några bilder från OM-2N med Acros 100 och Balda Jubilette (1938) med FP4+.

Först Olympusen

Och så  Balda Jubilette

Eders Hängivne

Olympus OM-4 vs OM-4Ti

Om ett par dyra features

Jag har en längre tid letat efter en OM-4Ti till ett bra pris. Den har en stomme av titan och är alltså ganska mycket lättare än OM-4 vars stomme är av gjuten aluminium.

Strax före jul kom jag över en OM-4 för en ganska billig peng och kan bara konstatera att den nog är bättre än titanmodellen. Efter att jag har gått igenom manualen för OM-4Ti kan jag konstatera att det skiljer endast på två punkter.

                                          OM-4                     OM-4Ti

Kamerahusstomme      Aluminium           Titan

Blixtsko                           4-polig (T32)        5-polig (F280)

Titanmodellen är typ 200% mer pengar på auktionssajterna och ja, titan är inte billigt. Men lätt. Om nu lätt är att betrakta som en fördel. Jag föredrar nog hellre den tyngre och stadigare varianten (aluminium är också lätt).

Jag lägger inte upp någon bild på kameran. Googla om du vill se den. Min är svart.

Däremot lägger jag upp några bildexempel från första rullen.

Skisskurs på jobbet kan vara muntert

Hemma på gården. Siffrorna i överkant såg jag faktiskt helt i sökaren.

Naturen slår tillbaka

Mera skuggor

Eders Hängivne

PS
Och alla gamla ZUIKO OM-objektiv passar.

Återuppstånden från de döda - två gånger

Om Olympus 35RD

För ganska många år sedan fick jag mammas Olympus 35RD. En trevlig kompaktkamera med mycket bra objektiv, 1:1,7/f40 mm. Jag satte då genast i ett nytt batteri och laddade med en Tri-X 400 och började plåta bilder. Här är några exempel.

Men så mitt i en rulle började slutaren krångla. Den började långsamt öppna sig medan jag tryckte på avtrycket. Ibland öppnade den fort  med stängde långsamt. Jag vill att mina kameror ska fungera och den här var en mycket trevlig bekantskap så jag lämnade in den till Werner på LP Foto. Det kostade några hundra men det är småpengar för en fungerande kamera. Den höll ett tag, längre än reparationsgarantin, men sen gav slutaren upp igen. Den hamnade på hyllan. Jag hade ingen lust att reparera den igen. Sen föll den i glömska.

Häromveckan pratade jag med en kompis som har en 35RC samt en 35SP (även jag har en 35SP). Han hade reparerat sin 35SP vars bländarlameller fastnat och då fick jag idén att fråga honom om han kunde titta på min 35RD då mina ögon inte räcker till för sådana finmekaniska operationer. Jovisst det kunde han göra. Vi skulle träffas senare i veckan för bildsamtal med några andra vänner så jag skulle ta med den då. Kvällen innan letade jag rätt på den ur förvaringen i garderoben. Jag provade den igen och det såg likadant ut som när den gick sönder. Men efter flera avtryck uppförde den sig, till min förvåning, som den ska så jag meddelade min vän detta men jag tog i alla fall med kameran till bildsamtalet. Väl där provade jag igen. Samma slöa slutare. Men efter bara ett par gånger fungerade den igen. Den måtte ha blivit skrämd av tanken på att utsättas för en reparation. Jag tog med den hem och nu har den ett fräscht batteri och är laddad med en hemrullad Ilford HP5+. Jag får väl se hur det går men jag hoppas innerligt att den håller hela rullen.

Eders Hängivne 
Analogfotografen

PS
Det händer spännande saker i mitt mörkrum alldeles snart. Väntar på en ny pappersframkallare som jag hoppas mycket på. Mer därom i en senare blogg.

Nytt projekt i halvt format

Om tystnadsplikt

Så gott som alla uppdrag jag har haft genom åren inom mitt yrke har varit förenade med tystnadsplikt. Jag har ju jobbat med företagshemligheter, dvs på den nivån att konkurrenter till min uppdragsgivare inte ska få reda på vad de håller på med.

Nu ska jag ålägga mig själv tystnadsplikt för mitt eget nya projekt men verktyget kan jag ju avslöja. Förresten ska det nog bli två projekt på samma rulle. Jag har dedikerat en av mina halvformatare att ta bilderna med och kommer inte att ta något annat med den tills filmen tar slut. Det lär ta tid. 72 bilder är väldigt mycket. Det är ju både det bästa och det värsta med halvformat. Filmen tycks ju aldrig ta slut!

Olympus Pen Ft med Zuiko 38/1,8 laddad med Kodak Tmax 400

Jag kommer också att behöva använda mitt stativ och trådutlösare till en del bilder. I kameran är bilderna orienterade i porträttläge när man håller den horisontellt vilket passar bra i det här fallet.

Jag ska väl bjussa på ett par bilder tagna med den här fotoapparaten också. Bilderna har ingenting att göra med projektet utan visar mer att den är fullt duglig att fota med. Båda bilderna ligger intill varandra på negativremsan och är tagna på den italienska terassen på Bergianska.

Jag som trädkramare. Tallen på den italienska terrassen är ett av mina favoritträd.

Den italienska terrassen

Eders Hängivne