Riv väggarna!

Om den svenska åsiktskorridoren

Bakgata i Montreal

Den svenska åsiktskorridoren är för trång. Man måste tassa varsamt fram för att inte få hugg och slag av alla dessa som älskar att hata personer med avvikande åsikter och värderingar än de själva. Trots att vi lever i ett land som har grundlagsstadgade friheter som yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, organisationsfrihet m.m. m.m. Jag tycker det är konstigt att kalla Sverige för en demokrati när det inte finns utrymme att ta ut svängarna och tycka något annat än vad det flesta tycker. Det luktar folkdiktatur lång väg. Jag har rätt till min åsikt och att yttra den när och hur jag vill. Riv väggarna i åsiktskorridoren! Bjud in dynamiken i samtal istället för att puckla på varandra med era argument. Om man lyckas slå ner motståndaren finner man sig till sist stå ensam. Hur kul är det? Ensam på ett öde slagfält. Inga avvikande åsikter så långt ögat kan se.

För många år sedan läste jag i en branschtidning (Plastforum) en artikel med rubriken "Lyssna på dem som har fel". Det handlade om att vara öppen för nya idéer och inte låsa fast sig i sina egna. Två åsikter kan befrukta varandra och bli något bättre.

Så länge jag andas tänker jag försvara våra rättigheter alla dagar om året. För att ta ett färskt exempel. Jag gillar verkligen inte Sverigedemokraterna och deras politik. Men jag försvarar deras rätt att finnas. Vi måste inte älska dem men vi ska heller inte hata dem för att de har en annan, för oss förhatlig, åsikt. De har nått sin nuvarande position för att de var duktigare på att övertyga väljarna än andra partier. Alla andra spenderade för mycket tid och kraft på att kasta skit på dem istället för att göra det egna alternativet mer attraktivt. Alla politiker fokuserade sina pekfingrar mot dem. Väljarna tittade naturligtvis åt samma håll. Ett stort misslyckande.

Nej, säger jag, riv väggarna i åsiktskorridoren och lyssna på alla som har fel!

Eders Hängivne

Stora kopior

Om mitt mörkrumsarbete

Mörkrumssäsongen har börjat och jag har rivstartat med ett antal 24x30-kopior för en utställning vi ska ha i februari 2023 i Studio ABC:s Konsthall i Vällingby. Men mitt papper tog slut och just det papperet var slut i hela Europa, konstigt nog. Ilford MGRC warmtone 24x30 väntades in om ca 4 veckor på Photax. Brunos hade ingen prognos. Inte heller Silverprint och Macodirect.

Jag har istället kastat mig över att göra stora kopior på 40x50-papper med bildyta 36x36 cm. Det är onekligen lite bökigt att hantera dessa stora ark. Skålarna får nätt och jämnt plats i våtbänken och rör sig inte helt obehindrat i sköljen. Men resultatet är belöningen. Här är ett par kopior.

Eders Hängivne

PS
Redan ligger sex bilder till i mörkrummet i väntan på selentoning.

Valrepris från 2010

Aktuell reflexion

"Ett stort problem - ett av dom stora problemen, för det finns flera - ett av dom stora problemen med ledarskap är vem man ska ge jobbet åt, eller rättare sagt: vem som ska lyckas få folk att ge honom jobbet.

Sammanfattningsvis: Dom som är mest intresserade av att styra över andra varelser är, just därför, dom som är minst lämpliga att göra det. För att sammanfatta sammanfattningen: Ingen som lyckas bli vald till President bör på några som helst villkor få ta jobbet. För att sammanfatta sammanfattningen av sammanfattningen: Det blir fel med folk.

Det är därför det är ordnat så här: Rader av Presidenter som njuter  så mycket av att sitta vid makten att dom inte ens märker att det gör dom ju inte.

Där, dold bland skuggor, sitter istället någon annan - men vem?

Åt vem ska man ge makten, när ingen som vill ha den kan tänkas få den?"

Citat ur boken
Restaurangen vid slutet av Universum, kapitel 28
från sviten Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams

Bonnier Alba förlag

Rösta INTE på denne man!

Fotografiska partiet (fop)      (hmm... låter som en Kiev)

Vi arbetar för ett tillägg i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:
- att det är varje människas rättighet att äga en kamera att använda den var som helst och när som helst
- att det är varje människas rättighet att bli fotograferad, oavsett kändisstatus
- att det är varje människas rättighet att fotografera med vilken teknik hon vill, undantaget röntgen

Partisekretariatet

Eders Hängivne

PS
Jag tänker rösta den 11 september (oroväckande datum) på det parti som jag tycker har minst dålig politik.

Foto som dekoration

Om att hänga fotografier i hemmet

"Vanlig" konst har en benägenhet att kosta mycket pengar. Även om det inte är någon speciellt känd konstnär. För all del även fotografier av namnkunniga fotografer kan kosta mycket. Men jag tänker mer på att möblera med fotografier  som är tagna av en amatör, kompis eller bekant i fotoklubben. Under en period för några år sedan köpte jag just verk på det sättet. Jag betalade några hundralappar styck. Jag ramade in dem och hängde dem på väggarna. En majoritet av allt som hänger hemma är andras fotografier men jag har några egna också. Eftersom prislappen är överkomlig kan man kosta på sig att byta verken då och då för att förnya innehållet på väggarna, hellre än att de blir överbelamrade och svåröverskådliga. Det är inget PLANKET jag vill ha utan dekorativa bilder där det passar. På mina väggar hänger 2st Marcus Jenemark, Hanna Lindgren, Johan Larsson, 2 st Krister Kleréus, Nils Bergqvist, Björn Björnsson och Per-Erik Åström.

Här är mina egna fotografier som ackompanjerar de andra.

Arkad vid Taxinge slott

Lokala isberg kan förekomma

Jag gillar ju att fotografera gamla bilar så de här hänger också där hemma

Ford 1934

Chevrolet Pickup

Eders Hängivne

PS
Ett av fotografierna var en julklapp, de övriga har jag gett mellan 300 och 1200 kr för. Två av dem var en print som följde en bok.

Operation kameratömning

Om att ta slut på film i kameror

Jag har länge nog haft film i ganska många kameror. Och då blir det gärna så att de aldrig blir sluttagna. När jag planerar att fotografera något tar jag gärna den kamera som passar bäst för tillfället, eller humöret. Så nu i helgen tog jag tag i saken och gjorde slut på film i tre kameror. Även om jag hade ett bättre val för de motiv jag tänkte mig valde jag en av de som snart hade slut på film. Och det gick naturligtvis skitbra. Det hade en positiv effekt på fotolusten också. Nu har jag bara tre kameror kvar med film i. Nikon F6, Zeiss ZM (med svartvit film) och Olympus OM-2n (med färgfilm). Mina favoritkameror just nu. Jag har ställt undan Bronica S2A, Rolleiflexen och Leica M4-P. Det känns lite ovant att inte ha film i en mellanformatare men jag resonerar som så att jag sätter i en film så snart jag har ett projekt det passar för och då blir jag ju inte bunden av att det redan sitter en film i (som kanske inte är det bästa valet).

Några bilder från de senaste rullarna då. Färgfilmen har jag inte fått tillbaka än så det blir bara svartvitt den här gången.

Handelsträdgården Plantaget vid Bergianska. M4-P

Löt kyrka längs Grönsöövägen. Bronica S2A (6x4,5)

Detalj av Ericsson studio i Kista. Rolleiflex 3,5B

Eders Hängivne