20 år

Vart tog de vägen?

För 20 år sedan gifte vi oss, Nataliya och jag. Det var inte tänkt så. Vi hade båda ganska långa äktenskap bakom oss och tyckte väl inte det spelade så stor roll om vi gjorde det eller inte. Vi köpte ett hus sommaren 2002 och var glada över det. Men vid juletiden det året frågade Nataliya om vi skulle gifta oss. Jag verkade nog lite oförstående och sa nåt om att det hade vi väl inte tänkt. Då blev hon lite mer insisterande och jag gav efter. Förberedelserna gick fort. Vi hade varit i Borgvik några gånger och tyckte det var fint där. Så vi valde att gifta oss i Borgviks kyrka och ha middag i hyttans restaurang. Nu har vi varit gifta i 20 år (mitt förra varade i 19) och vi hänger fortfarande ihop. Vi har haft en del motgångar men klarat oss igenom och just nu ser vi inga moln på horisonten. Det ska nog räcka till livets slut, det här.

Eders hängivne

PS
Vi träffades i Spanien på semester 2000. Hon kom dit från Moskva och jag från Åmål. Sommaren 2001 flyttade hon till Sverige.

Fotoutställning i Vällingby

Jag och fem kompisar har ett mörkrum gemensamt i Konstnärshuset Studio ABC i Vällingby. Tre av oss har kört ett projekt "Konstnärer i arbete" från hösten 2021 till hösten 2022. Vi ville fota något på vinterhalvåret. Vi träffar våra konstnärskollegor så sällan att vi tänkte vi kunde lära känna dem lite bättre om vi tittade in hos dem och fotograferade dem. Alla fick ett mail med inbjudan och ett 15-tal svarade positivt. Det fungerade bättre än vi kunde tänka oss även om vår verksamhet skiljer sig ganska mycket från de flesta andras. Eftersom vi har ett mörkrum så förstår ni att det handlar om analog fotografi, mest i svartvitt men en av oss både fotograferar och kopierar i färg också. Som grädde på moset kommer vi också att kunna visa stereobilder i en betraktningsapparat.

Vår konsthall ligger granne med Shellmacken vid Vällingbyrondellen och är ganska lätt att hitta. Adressen är annars Jämtlandsgatan 161.

Eders Hängivne

PS
Jag blev själv så inspirerad att jag plockat fram mina färger och penslar igen efter 30 års träda

Orkestern har gått hem

Om snö på notställen

Det är inget kul att spela ute på vintern. Jag har provat. Läpparna vill gärna frysa fast på munstycket om man inte värmer upp det ordentligt först. Typ stoppa det i byxfickan ett tag, sen ta upp och blåsa i det utan att det sitter i instrumentet. Och så, när det är dags att börja spela så sätter man in det i hornet (eller vad man nu spelar). På den tiden jag spelade tuba tog det tag innan munstycket blev varmt.

Zetas handelsträdgård i Segeltorp

Eders Hängivne

PS
Nördfakta: Kamera Zeiss ZM, objektiv Sonnar 1,5/50 mm ZM, film Tmax 400 @1600

Black Friday

Om köpmotstånd

Så är det dags igen för butikernas desperata försök att ordna svarta siffror för året. Själv försöker jag behålla svarta siffror på kontot. För några år sedan när detta jippo lanserades gällde det bara fredagen. Nu för tiden är man så angelägen att man sträcker ut fredagen till en hel vecka. Ja, jösses vad det luktar panik.

Jag är nog en dålig kund. Jag köper bara när jag behöver något oavsett erbjudanden. Naturligtvis sammanfaller mitt behov ibland med ett erbjudande men det upptäcker jag som regel just när jag ska köpa nåt. Strax innan jag trycker på köpknappen eller går i affären. I det långa loppet tror jag att jag sparar mer pengar än den som drabbas av köpsug av alla extrapriser. I Stockholm finns det onekligen ett enormt behov. Alltid. Rusningstrafiken på arbetsdagarna är som en mild sommarvind jämfört med hur det är på helgerna. Det är konstanta krypköer överallt. Det är lite underligt att så många behöver så mycket varje helg. Tar behovet aldrig slut? Nå, om jag åker ut på en utflykt så gör jag det numera på en vardag mellan nio och tre. Man är ju pensionär numera. Det är som att åka en tur på landet trots att man fortfarande är i Stockholm eller en grannkommun.

Motorcykelunderhåll

Om konsten att sköta en motorcykel

Flera av mina fotovänner har läst (och på sätt och vis) rekommenderat en bok som heter "Zen - och konsten att sköta en motorcykel". Jag är nu i slutet av boken och det är först nu den börjar bli intressant. Många igenkänningsfaktorer för den som mekar själv med sina mekaniska apparater. Jag är ju ingenjör med mekanik som huvudinriktning som utbildat mig på elektronik först långt senare. Mekanik är den första ingenjörsvetenskapen. Alla andra kom långt senare, ja t o m ganska nyss om man tar hänsyn till tidsperspektivet. Jag förstår nu varför författaren (Pirsig) inte fick nobelpriset:

1. Han är död. Priset ges bara till levande mottagare
2. Han skrev bara två böcker
3. Ingen i Akademin har någonsin mekat med en motorcykel

Så länge boken handlar om en mycket lång roadtrip är det lätt att hänga med. Trevligt skrivet helt enkelt. Men han måste ju sysselsätta sig med något medan han kör och här slår det slint. Filosofiska funderingar är väl inte mitt starkaste ämne. Inte författarens heller, kan jag tycka. Även om det finns en del guldkorn att ta till sig. Jag tänker inte recensera mer närgående än så här. Det skulle förta upplevelsen för den som ämnar läsa den. Vilket jag f ö inte rekommenderar.

Harley-Davidson Road King Classic, årsmodell 2001. Jag stötte på den vid Grönsöö slott.

Eders Hängivne

PS
Boken finns fortfarande att köpa ny på engelska på t ex Adlibris eller på svenska på Bokbörsen i varierande skick och pris.