Gurkornas paradis

Och en fotografisk gigant från Åmål

Frugan har fått gurkor på hjärnan. Så nu odlas det gurkor i alla hörn av bostaden och på balkongen. De verkar trivas väldigt bra i mitt arbetsrum. Åtta blommor så här långt och blomman sitter på ytteränden av en minimal gurka. Frun fröjdas medan jag oroar mig för det växande dunklet.

Rolleiflex + Tmax 400

Olle Englund (1916-2004) är en fotografisk gigant  som var med och startade Åmåls Fotoklubb 1948. När även hans hustru Irene dog ville släkten skänka hela hans fotografiska samling till Fotoklubben. Klubben har förvaltat Olles bildskatt och satt upp en websida med bilder från hans rika produktion. Det mesta bildmaterialet har lokalhistorisk prägel och värdefull för alla som levat i Åmål när han var verksam. När jag läser om Olle och ser bilder på honom slås jag av hur han som ung liknar en ung Henri Cartier Bresson. Han hade en diger samling kamerautrustning med alla tänkbara format och fabrikat. Bl a en svart Leica M3 med ett svart 35mm glasögon-objektiv. Jag undrar stillsamt om klubben vet vilken skatt de sitter på. Mycket synlig mässing där. Patina efter flitig användning. Det är inte så många svarta M3:or som är i omlopp. Lite avis är jag allt, även om det inte är en från första året.

Kolla Olles bilder  här och njut. Läs gärna om honom och hans vänner i Fotoklubben. Om några år firar klubben 70-årsjubileum.

PS
Även jag var medlem i Åmåls Fotoklubb mellan 1985-2008 (då jag flyttade till Vällingby). Fast långt innan jag blev medlem åkte vi barn med på fotokklubbens många utflykter. Och jag kände Olle och träffade honom många gånger. Jag såg honom aldrig utan kamera.

Eders Hängivne

Film i nygammal kamera

Om Nikon S

Min Zeiss ZM ville inte ha en ny film! Så medan jag löser det problemet tänkte jag använda min gamla Nikon S från 1954.

Jag köpte den för rätt många år sedan på Tradera. Det var på den tiden analogfoto inte var så intressant för gemene man. Så den var överkomlig i pris. Slutaren behövde dock bytas så jag lämnade in den hos Schönherrs Foto som vidarebefordrade den till Kalle i Täby. Han gillar att pula med gamla Nikongrejer och en Nikon mätsökare får han inte ofta lägga händerna på. Det gick ganska fort eftersom han nog hade roligt =) När jag hämtade kameran på Schönherrs ville Lars-Erik Jansson köpa den av mig. Men det fick han inte.

Nå, nu sitter det en Tmax 400 i den och allt är frid och fröjd.

Och 5 cm-gluggen är på. Jag har en 8,5 cm också som jag ska köra lite med.

Eders Hängivne

Ny favoritfotograf

Om att söka inspiration

Jag söker hela tiden nya inspirationskällor bland världens alla fotografer. Inte för att kopiera dem utan snarare för att njuta av deras mästerverk. Jag har just hittat Peter Turnley.

Peter Turnley, bilden lånad från Internet

Eders Hängivne

Funnit: Film i magasin

Om en överraskning

Förra året gjorde jag avsiktligt slut på film i alla magasin till min Bronica S2A. Trodde jag. Idag när jag kollade mina magasin (7 st) visade det sig att ett av dem innehöll en Ilford Delta 400. Den hade jag tydligen glömt att exponera. Nå, ingen skada skedd. Jag ska ändå köra med den i sommar är det tänkt. Jag fick t o m för mig att ladda ett magasin med Fuji Pro 400H (färgfilm) så att jag inte behöver oja mig för att jag har fel film i kameran =)

Här är normaloptiken på men för tillfället sitter en vidvinkel 3,5/50 mm på huset.

Eders Hängivne

PS
Nu fattas det bara att den obevekliga våren inträder.

15 år i Stockholm

Om att trivas

 I dagarna är det 15 år sedan jag flyttade till Stockholm permanent. Dessförinnan hade jag veckopendlat med tåg i fem år till arbete. I min hemstad fanns det inte mycket till arbete för en friställd ingenjör. Jag startade eget som konsult och avslutade de uppdrag som inte hanns klart hos min förre arbetsgivare. Sedan fick jag kontakt med en konsultfirma i Stockholm som bestod av egna företagare och genom dem blev jag inhyrd för ett uppdrag på dåvarande Atlas Copco Tools i Nacka. Men var skulle jag bo? Jag hade riktig flax med det när jag svarade på en annons. Massor av studenter hade sökt rummet men han ville ha ett företag som hyresgäst. Han skickade några bilder på rummet och jag nappade direkt. Fem minuters promenad från Centralstationen var nästan för bra för att vara sant. Jag bodde granne med de tystaste grannar man kan tänka sig, Kungsholmskyrkans kyrkogård. Till en början trivdes jag inte alls men tänkte att jag kan nog stå ut med det, det halvår kontraktet med Atlas gällde. Vad jag inte visste då var att företag av den storleken siktade längre men för formens skull tecknade man bara ett halvår i taget. Jag blev kvar där i tre år. Efter det erbjöds jag andra intressanta uppdrag som gjorde att jag fortsatte arbeta i Stockholm. Arvodena i Stockholm var dessutom mycket bättre än i västsverige. Det var ingen större idé att leta uppdrag hemmavid.

Vid Jul 2007 fick jag nog, min fru också, så vi beslöt oss för att flytta permanent till Stockholm. Direkt i januari letade jag lägenheter och gick på visningar. Jag tog bilder och skickade hem. Till slut fastnade vi för en bostadsrätt i Vällingby, närmare bestämt i Grimsta. Vi vann budgivningen och satte ut vårt eget hus till salu. Även där hade vi lite flax. Flera intressenter tävlade om vår villa så vi fick ett skapligt pris för den på den tiden, 2008. Lägenheten kostade betydligt mer.

Från denna villa...

... till en lägenhet i detta hus.

Trots en hel del brottslighet i närheten, skjutningar, explosioner, rån och annat, kan vi inte tänka oss att flytta tillbaka eller bo någon annanstans. Stockholm har fastnat i våra hjärtan.

Eders Hängivne

PS
Min fru är uppvuxen i en stad med lika mycket invånare som hela Sverige så det var nästan en lättnad för henne att flytta.