I väntan på bussen...

Jobbet är slut för idag. En timme hem. Jag väntar på bussen.

Quality Hotels toppvåning ska jag ta kort på en vacker dag. Jag menar en solig dag. Då speglas himlen så vackert i fasaden.

Busskuren mittemot

Det blir nog en ordentlig vinter i år.

'
Jag röker inte.

En mycket trogen reskamrat. Har varit överallt i världen där jag har varit.

Slut på favoriterna

Jag har just erfarit ett deprimerande faktum. Det finns ett tak i ”poolen” Mina favoriter. Jag får inte ha fler än 99 st. Jag upptäckte detta när jag försökte klämma in den 100:ade favoriten. Nu står jag inför det svåra valet att rensa. Men hur i all världen? Ska jag bara slänga de äldsta (mest fair) eller välja ut några tveksamma? I väntan på Fotosidans svar på mitt rop på hjälp blir det inga nya favoriter.

Jag kan egentligen inte se problemet med att ha lika ändlöst med favoriter när jag själv kan ladda upp nästan ändlöst. Det är ju blott länkar till befintliga alster. Ok, det tar väl lite mer än 0 kb att samla alla länkar och tumnaglar i min privata Favoritpool men i alla fall. Minne är billigt.

Fotosidans i särklass viktigaste funktion är att titta på andras bilder och låta sig inspireras av dem. Ja, kära kollega. Dina bilder är viktiga. Även de mindre bra. Tro inget annat. Här kommer en riktigt dålig bild vars avsikt är att få dig att känna dig duktig och ge dig självförtroende i ditt bildskapande. Titta på dina egna bilder och njut. Visst är dom bättre än den här?

PS
Fick just svar från Fotosidan att det nog var en bra idé att utöka storleken på Mina favoriter-poolen. Kul!

Bilder från vinden

Bäst att säga det med en gång. Jag har ingen vind. Rubriken är avsedd att leda dig till att tänka att här kommer det något riktigt gammalt, dammigt och samtidigt charmigt. Typ mormors fotoalbum. Icke så. Rubriken lånade jag från en oglamorös men spännande fototävling som startades av en fotointresserad person. Oglamorös för att priserna är en symbolisk summa pengar som räcker till ingenting. Kanske jag kan locka dig till den sköna och avspända sajten The Everyman Photo Contest.

I albumet Bilder från vinden ämnar jag lägga foton från min egen fotografering under den analoga eran. Den som startade på allvar 1974. Några få filmer svart/vitt men otroligt mycket färgnegativ och dia. En skatt att ösa ur kan man tro. Hehe. Mest trams är mitt eget betyg. Men där finns några hyfsade och några fina.

Från början hade jag planer på att skanna in allt men sedan jag tittat på några magasin och strippar inser jag det löjliga att spendera all den tid som krävs för en blott medioker bildsvit om familjen Melderts liv och leverne. Det tar tillräckligt mycket tid att montera om alla dia till kompaktramar som jag föresatte mig för tio år sedan.

Så medan jag städar och donar i mina ”vindsbilder” kan det hända att jag hittar någon som är tillräckligt intressant för att skanna och bevara digitalt. Om inte annat så för mina söners bröllop. Om dom gifter sig, vill säga. Och för att dela med sig av på Fotosidan. Här är några exempel från vindsgömmorna i albumet "Bilder från vinden".


Restaurangen vid slutet av universum. Apolonas, Naxos. 1995


Stranden i Tversted, Danmark. Melerat brunfilter. 1992 tror jag.


Damm i kvällsljus. Norge 1976


Gamla stan. Naxos 1995


Vattenfylld eka. Åmål 1977

Mera bilder finns på vinden...

Hulda av Drottningholm

Fotoutflykten blev ganska planlös idag. Först åt väster. Inget najs att ta på. Sen åt norr till Bromma för att fota flygfän. För dyr parkering och småmaskigt stängsel. Sen åt söder. Drottningholm på fel sida bron. Där hittade jag en gammal dam att fota. Hulda av Drottningholm.

Förut

Akterut

Mittemellan

Namnskylten mm

Kaffe och halv

Huldas barn

och barnbarn

Om hur man vänder ett misstag till en framgång

I november förra året köpte jag ett 18-135mm Nikkor på Tradera. Killen som sålde klagade över en skugga som uppenbarade sig ibland. Vinjettering, tänkte jag. Vet han inte vad det är? Jag budade och vann till ett hyfsat pris. Nån vecka senare kom objektivet. Mycket riktigt, det var en skugga där. En bländarlamell hade lossnat. Och vad värre var, när man zoomade så kärvade gluggen otroligt hårt. Bländaren kollapsade när jag försökte. Lång näsa fick jag. Svarte Petter fick jag också och dumstruten. Objektivet fick ligga ett tag. Vi flyttade till Stockholm och objektivet skavde mitt medvetande.

I juli tog jag tag i saken, ringde Nikon och kollade vad en reparation skulle kosta. Det ville de inte säga i telefon så jag åkte dit med min glugg, skrev på ett kvitto och förklarade att min bländare hade fått infarkt och låg som ett plockepinn där inne. Jag tänkte i mitt ännu lugna sinne att om det här blir för dyrt så kan jag ju ha det som brevpress på skrivbordet. Inte för att jag behöver en men den kan samtidigt stå där som vittne över min dårskap. Efter nån vecka kom domen. Drygt elvahundra skulle det kosta. En snabb kalkyl i huvudet gav vid handen att inköp plus reparation skulle bli en dryg tusenlapp billigare än om jag köpt ett nytt. Jag ringde Nikon direkt och beställde reparationen.

Igår hämtade jag objektivet och fann det som nytt. Härligt! Här en bild på ett nytt (Fotosidans bild)

PS

Jag köper fortfarande fotogrejor på Tradera ibland.