Macro utan kryp och blommor...

Lika bra att säga det med en gång. Jag gillar inte att fotografera kryp och blommor med macrot. Att använda macrot i en värld så dominerad av dessa kolosser till motivområden är ett äventyr och en utmaning värdig en äventyrare. Som jag. Äventyret består i att utforska den lilla världen och utmaningen att ta kort mellan alla dammkorn man ser. Jag är inte lättskrämd men damm och kvalster blir till monster när man tittar genom gluggen. Det regnar dessutom idag så jag är dubbelt ursäktad vad gäller kryp och blommor. Vad ska man då fotografera om man vill avvika från normen? Och dessutom är intresserad av tekniska saker. Jag värmer upp med något trivialt. Vad kan det här vara?

Ledtråd: Något ur min vardag.

Rätt svar finns längre ner på sidan och om du är begåvad med en vridbar skärm är det bara att vrida 180° annars får du glatt stå på huvudet. (Jag har sett att alla tidningar gör så här. Helt i onödan.)

Vad kan detta vara?

 

Ledtråd: Inte den här gången. Använd din fantasi.

Det här då?

 

Ledtråd: Krokodil

En till.

 

Ledtråd: Ingen. Det här ska alla kunna.

Ännu en.

 

Ledtråd: Keramik

Nu är nog både du och jag trötta på gissningar. Här kommer bilder med bildtext.

Duell med fjärrutlösaren. Kameran vann.

 

Detalj från de glasögon jag använder när jag skriver det här.

 

Minne från söndagsskolan.

 

Min dagliga dos trycker jag in själv.

 

Jordnöt. Det är inte kul att fotografera jordnötter. Ser ut som solbrända citroner. Roligare motiv har man sett. Mitt tips: Ägna dom ingen tid och möda.

 

Nikon 50 mm f/1.4. Oändligt tacksamt för att jag använder det.

Nu är det här blogginlägget

 

Hoppas du fick en vink om annat än kryp och blommor.

Om du nu har vridit på skärmen eller står på huvudet så är du lättlurad. Jag skrev ju att tidningarna gör det alldeles i onödan. I nödan får du nu de rätta svaren.

Rätt svar på bildgåtorna:
Min mobiltelefon.
Skum på stranden efter storm i tekoppen.
Mitt glasögonfodral inköpt på Clas Ohlson för 10 kr.
Mönsterkort från en leverantör. Reklamgrej.
Vinbägare. Tyckte konstnären. Nattvardskalk tycker nog pastorn.

Vällingby thermer tur och retur i regn

Idkade lite cykelfotografering idag och letade mig fram på cykelvägarna till Vällingbys thermer (badhus på latin). Det var snart gjort. Betongklumpen är fjärran från min bild av ett SPA. Mer funkis än så här kan det inte bli. Eftersom jag redan var genomblöt av regn valde jag att inte gå in - än. Distriktssköterskan har gett mig ett recept på motion i simhallen men eftersom Herrens thermer har fungerat bra ett tag och dessutom är gratis så väntar jag tills snön stoppar mina cykelturer. Det är redan livsfarligt att cykla med mina ovilliga ben och fötter men med snöhalka och ingen hjälm blir det rena självmordsuppdraget att motionera och jag är varken terrorist eller har dödslängtan.

Här är en bild på thermerbunkern.

På väg hem igen upptäckte jag denna förskola med det käcka namnet Klisterburken. Det fick mig att stanna till och föreviga härligheten (ifall den sprängs imorgon av någon terrorist). Namnet gav mig associationer till Björnklister och dess speciella härliga doft. Alla har väl använt Björnklister så nog om det. Du har säkert egna minnen av det att njuta eller förfäras av.

Sist på min tur tog jag en bild på vårt viktigaste landmärke i Vällingby. Ser man bara det här huset så vet man ungefär vart hemmet ligger. Det står som en ståtlig fallos och höjer sig över nejden så till den grad att det tar uppmärksamhet från mycket vackrare byggnader. Men som landmärke duger det bra. Duger mycket sämre som sjömärke kan jag försäkra.

Här syns höstens entré förresten. Bäst att dra hem. Nu är jag genomblöt.

Alla bilder tagna med lillen. Canon Powershot A80. Så Dogma det kan bli.

1000 kommentarer på 331 dagar...

Eller var det jorden runt på 80...? Elin fick min tusende kommentar när jag lyckades i mitt uppsåt att ge tusen kommentarer innan jag varit med på Fotosidan ett år. Jag platsar inte i FS Hall of Fame när det gäller kommentarer. Det är verkligen långt till medaljplats här. Här är bilden som jag kommenterade.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1210545.htm?set=mp

Elin och jag har varit med i samma Fotoklubb (Åmåls) men aldrig träffats så vitt jag vet. Vi var väl inte alltför flitiga samtidigt =)

Nu är det Jul igen...

Åtminstone på två trappor Vällingby. Min fru är en hängiven stockfotograf och ska man sälja bilder som ska sälja julen som reklammakarna ska sälja till affärerna som ska sälja julstämning när de säljer sina julklappar till oss vanliga dödliga så ska det börjas nu. Att fotograferas, menar jag. Alla julsaker är framplockade och får posera på olika sätt i en egenhändigt uppbyggd rigg av en för tillfället oanvänd garderobsinredning från elfa.

Lite kulor och paket

En glastomte poserar bland blinkande kulörta stjärnor

Vi har en studio som vi inte längre kan använda. Den blev för stor för vårt nya vardagsrum när allt omkring är uppmonterat. Vårt nya vardagsrum är mindre än hälften så stort som det vi lämnade. Så nu är studion till salu om någon fotointresserad är intresserad. ”Ring maj sen”. Billigt om beskrivningen passar dig.

Studion i vårt gamla vardagsrum men med lamporna undanställda.

Kärlekens språk

Min fru är invandrare och hon har lärt sig svenska. Hon talar inte perfekt men mycket bättre än många andra som bott här längre än hon. Hemma hos oss går ofta diskussionens vågor höga om egenheter i det svenska språket. Ord som stavas och låter likadant men betyder olika saker i olika sammanhang är ett ofta återkommande tema. Jag finner mig ofta som svenskans försvarare och som sådan också ofta mållös. "Jag vet inte varför" är ett svar som ofta kommer över mina läppar. Men vi hittar också ord som är gemensamma i våra olika modersmål och vi undrar ofta vad det kan komma sig. De är inte alltid helt lika men liknar varandra på ett omisskännligt sätt. Ibland förstår vi att orden är importerade hos båda språken, ibland anar vi att ett våldsamt möte våra länder emellan har färgat av sig på språket. Roligast har vi när vi hittar likadana ord med helt olika meningar i det två språken. I det ena språket kan det vara ett fint ord men i det andra kan det vara helt osmakligt eller fult. Hon har också en gammal ordbok för sitt språk till svenska. Där hittar man inte ens en del gamla svenska ord. Den verkar nästan sensurerad men det gör inget. Vi förstår för det mesta varandra och flinar åt språkens krumbukter och stolligheter och kysser till sist varandra på kärlekens språk...

En av få bilder på min fru. Hon låter sig inte gärna fotograferas.