Det kostar på att hålla igång en massa kameror

Om att koncentrera sig

Jag har haft ganska många kameror med film i igång samtidigt. Det är både bra och dåligt. Bra är det att alltid kunna välja en som passar för tillfället. Mindre bra är det att komma ihåg hur man gjorde med just den kameran. Inte för att de jag använder är särskilt komplicerade, de har ofta basfunktionalitetet. Det man behöver och inget mer. Men att hålla igång ett femtontal kameror samtidigt känns för mycket och varje film sitter i för länge. Det är ingen risk för två jular på samma rulle i mitt fall men att somliga rullar sitter i sex till nio månader är inget ovanligt. Jag har bestämt mig för att koncentrera mig på fyra kameror som har film hela tiden. Två småbild, en mellanformat och en storformat. Så här kommer det att bli:

Småformat: Zeiss ZM (mätsökare) med svartvit film. Nikon F6 (spegelreflex) med färgfilm.

Mellanformat: Rolleiflexen med svartvit film.

Storformat: Toyo 45CF med svartvit film och en del positiv färgfilm.

För att, trots allt, hålla mina gamla klenoder vid god vigör ska jag fortsätta kamerastafetten. Bara en i taget, alltså.
Projektet med utvärdering av 400 ISO-filmer ska avslutas den närmaste tiden så den binder upp OM-2N ett litet tag till. Men sen så...

Och så en bild. Alltid en bild.

Toyo 45 CF med 210 mm. Väl lagrad och utgången Fuji Astia 100.

Eders hängivne

PS
Nu går jag strax på föreläsning med Sanna Sjöswärd på Åmåls Fotofest 

En kväll i Kronobergsparken

Och en kväll med en 85:a

Analogfotografernas Stockholm vistas ute och fotograferar flera gånger per termin. Den här gången skulle vi ha porträttfotografering i Kronobergsparken som ligger ett stenkast från klubblokalen. Det är sensommar och hyfsat varmt. Jag använde min Nikon S från -54 med ett Nikkor f2/8,5 cm från samma årtionde men med en färsk HP5+ i kamerahuset. Filmen har suttit i hela vintern men jag tog slut på den härom dan. Här kommer lite av de bilder jag tog. De finns också i mitt album Projekt 85 mm.

Jesper Hasselblad

Hanna Horizon

Johan Yashica

Martin Fujica

Mikael Canon

Johan Nikon

Eders hängivne

PS
Nu när den kameran är tömd har jag satt på en f1,4/5 cm istället men den får vila lite nu. Nästa kamera att tömma blir Contax IIa med Jupiter 3 (f1,5/50). Eller Canon Dial, men där tar ju filmen aldrig slut...

Nikon F6 - 1,5 meter bildkvalitet

Det bästa från två världar

Jag fotograferar till 98% på film numera. Jag gillar hantverket och mörkrumsmagin i att se bilder växa fram i skålarna. Tillfredsställelsen av att producera pappersbilder på egen hand är svår att ersätta med digitala printar. Det är väl heller inte så konstigt att det är roligare att fotografera med utrustning man trivs med. Då blir det bättre bilder också.

Jag använder ju gärna gamla klassiska kameror från tiden före 1960 men jag har även modernare från senare delen av 1900-talet som jag förtjust använder. Som t ex Olympus OM-2N. Men även 2000-talet erbjuder kameramodeller för filmälskaren. Jag har ju Zeiss Ikon ZM som producerades mellan 2005-2013 och det senaste tillskottet är en Nikon F6 som den här bloggposten ska handla om. F6 introducerades 2004 och produceras fortfarande, om än i mindre kvantiteter än toppåren då man tillverkade ca 200 per månad.

Jag tänker inte visa någon bild på F6:an. Googla och du drunknar i bilder och recensioner av den. Storleken är nästan identisk med min D600 så när jag nyligen skickade in min D600 på service packade jag den i F6:ans kartong.

Handhavandet av Nikon F6 är i allt väsentligt  som vilken DSLR som helst från Nikon. Men det skiljer på två viktiga punkter. Menyerna är ett busksnår i jämförelse med djungeln i de digitala modellerna. OCH, viktigast av allt, sensorn är en plastremsa listigt förpackad i en liten burk. Alla andra funktioner är som på min D600. Rattar och knappar sitter på samma ställen (i stort sett). Det går bara inte att fejka film med olika Jpeg-inställningar. Det här är ju "the real thing" direkt. Filmen man laddar har ju det bildresultat man eftersträvar inbyggt, om man säger så. Förprogrammerad, liksom. En praktisk feature är att jag kan få datum och exponeringsdata inprintade mellan rutorna på filmremsan. Slut på gissandet m a o.

Eftersom jag sedan tidigare har en hel del objektiv för fullformat har jag inte behövt skaffa några nya. Men jag gjorde det ändå. Kompletterade nyss med ett 20/f2,8 för att jag ville ha ett ordentligt vidvinkelobjektiv. Jag har redan ett par användbara blixtar, SB-22 och SB-800. Men blixt använder jag ganska sällan.

Nog med babbel. Här kommer lite bilder från de första rullarna. Samtliga tagna med 20 mm/f2,8 på Ilford Delta 400. Om ett tag kommer jag att öppna ett album för bilder från F6:an. Ingen av dessa "testbilder" kommer att hamna där dock. Håll utkik.

Munsö kyrka

Svartsjö slott

Järnvägsmuseet i Åmål

Åmåls kommuns arborister har förberett sommaren i parken framför Gamla kyrkan, numera Kulturmagasinet.

Eders hängivne

PS
Jag är väl inte helt nöjd med Ilfords Delta 400 trots att jag tidigare identifierat den som en möjlig ersättare för Tmax 400 bland mina favoritfilmer. Jag får nog tänka om lite. 

Sju goda år

Slut på det roliga

Augusti månads profilbild blir den sista "nya" profilbilden. Jag började i september 2008 med en ny bild varje månad från varje år av mitt liv. I augusti 2013 kom jag ikapp med mig själv och fortsatte med blandade nya och gamla bilder. Nu har det gått sju år och nu sätter jag stopp. Jag kommer säkert att byta profilbilder då och då men inte varje månad.

Här är den sista på ett tag. Tagen med min kamera (D600) av Bengt Gustafsson i Säterdalen på Årets fotografiska resa i tid och rymd.

Eders Hängivne

PS
Nu ska jag koncentrera mig på att porträttera andra. Sannolikt oftast på en sensor av storleken 4"x5". Helt odigitalt.

Nördarnas träff

American Car Show i Norrtälje 2014

Det var kalasväder för bilnördarna att visa sin klenoder. Tyvärr var det inte lika kalasigt att fotografera dem. Flödande solsken var väl rätt ok men skuggvärlden under träden i Socitetsparken  var riktigt besvärligt.

Jag gick runt hela hamnplanen, sedan över till parken. När jag gått runt allt och fotograferat de bilar som intresserade mig (50-talare och äldre) packade jag ner digitalkameran och tog fram Rolleiflexen och gjorde om rundan åt andra hållet. Jag missade säkert några bilar men man blir fort mätt på ögonfägnaden. Jag förblir fast i min övertygelse att det är trevligast att fotografera gamla bilar när de är i bruk på gator och vägar. Nåväl, nu kommer ett urval bilder.

Eders hängivne

PS
Det var fyra år sedan sist. Nu tar det nog fyra år till innan jag känner suget =)