En-om-dan

Jag startade en gatufotoblogg för några veckor sedan med ambitionen att lägga upp en ny bild varje dag. I praktiken gör jag det redan före frukost. Det här fungerar bra som en drivkraft för mig att komma ut och ta mer bilder. Min doktor tycker att jag ska röra på mig mera och har jag bara en kamera i handen känns inte motståndet så stort. Ibland går det bra och jag kommer hem med vissheten att det nog blev nåt dussin bilder som inte är dussinbilder, ibland tar jag inte en enda bild. Hur det än går så får jag röra på min mellanformatiska lekamen, får vårluft i lungorna och träffar ibland folk som intresserat pratar om gamla kameror. En del tror att min Zeiss ZM är gammal och har svårt att tro att jag köpte den ny förra året.

Mitt primära gatufotoekipage

Först tänkte jag bara köra svart/vitt men så hittade jag en hel del passande gatufotobilder i färg så jag har börjat köra färgbilder på söndagarna. Kanske ska jag köra färg på ALLA röda dagar? Du får se.

Dagens bild är tagen med den förtjusande lilla FED 1 från 1940 på självaste Ellens café. Men den får du se om du går in på bloggen. Men här kommer några andra bilder från tidigare.

 Mellanformataren

PS
Egentligen hade det varit kul att ha bloggen här på FS men det finns (ännu) inte så stora möjligheter att designa en egen blogg här.

Alternativ gatufotoapparat

Den här konfigurationen är det jag burit omkring på stan när jag varit ute den senaste tiden. Men nu är rullen slut och det är dags att visa lite resultat.

Leica IIIf med collapsible Summicron 1:2/5 cm, sökare SBOOI och Kodak Tmax 400. Allt från 1954. Ja, utom filmen förstås.

Ett klassiskt turistekipage. Jag ville se om jag klarar av att gatufota med det korta teleobjektivet. Och det gick bra, tycker jag. Än så länge. Jag gillar och fotar mest med 35 mm men man måste ju pröva lite annat emellanåt. Jag har märkt att jag gärna står för långt ifrån med 5-centimetern. Man borde nog gå lika nära som med 3,5-centimetern och få ett tajtare utsnitt av verkligheten. Nåväl, nästa gång. Nu lite bilder från storstan.

Just det. Det är inget tele, herr Meldert

Kö på Fotografiska. Som medlem i Familjen går man förbi kön =)

Hamburgare

Bällstavikens båtstadsrättsförening. Med gulfilter. Jag står på en av båtarna efter inbjudan av ägaren.

Tyvärr låg det en filmrest från någon tidigare film framför slutaren och spökade i en del bilder.

Nu blir det andra bullar ett tag =)

VERNISSAGE

Om en ofärdig utställning

Den som kollar min profil då och då har sett att jag har lagt av med fotografiska nyårslöften och ersatt det med en inriktning. En av årets intriktningar är gatufoto. Jag började så smått redan våren 2009 då jag hade gott om tid att gå runt i stan och fotografera men kom av mig när jag började veckopendla till ett uppdrag i en öde liten håla i Södermanland på hösten. Det tog nästan ett år att bli färdig med ödemarken och jag kunde återvända till storstan igen och återuppta mina vandringar i jakten efter de flyktiga  små  ögonblicken i det allmänna rummet som är så svåra att se och fånga.

Fanfar

Härmed öppnas den levande utställningen STREET- private moments in public som är en bildblogg med gatufoton som kommer att fyllas på efterhand som nya bilder fångas. Till en början dyker det upp lite gamla bilder men när nu promenaderna (konståkning med oplanerade piruetter) återupptas efter långvarig förkylning kommer det att publiceras nya, aldrig tidigare skådade ögonblick från det gemensamma vardagsrummet. Inte ens jag har sett de nya bilderna ännu!

Min utrustning kommer främst att vara den lätta och smidiga Zeiss Ikon ZM med Biogon 2/35 men även andra lätta vapen för bildjakt såsom t ex Leica M3, Olympus 35 RD, Zorki 4 och Rolleiflex 3,5B. Alla gamla "hederliga" gatufotokameror. Ja, t o m Rolleiflexen. Betänk Vivian Maier! (Min hemliga idol) Till mätsökarna har jag ett koppel med lämpliga objektiv från 15 mm vidare till 28, 35, 50. För en del extrema tillfällen har jag också ett porträttele på 90 mm. Huvva! Det kommer mest att bli svart/vitt men M3:an kommer att ha en färgrulle tills de tar slut i frysen. Det blir analogt till en början men då även jag suktar efter en lättarbetad digital gatufotokamera till rimligt pris och med bra sökare dyker det nog förr eller senare upp digitala bilder också. Kanske dammar jag av Powershot A80 då och då...

Mellanformataren

PS
Gratis inträde för fotografer!

10 lektioner Gatufoto

Om att lära sig genren

I min ambition att bli bättre på gatufoto studerar jag ivrigt allt jag kommer över på nätet. Det är ömsom vin och ömsom vatten. En hel del är bra. Men det finns en hel del dåligt också. En av de bättre utläggningarna om gatufoto finns nedan som lektioner på 2point8. Allt är på engelska så om du inte behärskar det någorlunda är det inget för dig.

Lektion 1: Att komma över tröskeln

Lektion 2: Slappna av

Lektion 3: Att kunna sin utrustning

Lektion 4: Återbesök

Lektion 5: Ärlighet

Lektion 6: Maskering

Lektion 7: Studera förebilder

Lektion 8: Öva

Lektion 9: Håll på

Lektion 10: Dela med dig

Går närmare nästa gång

Bröstskott

Mellanformataren med ZM

Stadsteatern

Om det urbana landskapet och dess invånare

I mitt förra inlägg försökte jag argumentera mig bort från naturfotografin. Jag får aldrig till det. Vad ska jag fotografera istället? Människor! Skapelsens krona (för dig som tror på Gud). Den starkaste och intelligentaste av alla djur (om du tror på Darwin). Jag menar, en hackspett är alltid en hackspett, en räv är en räv och en älg är en älg. Människor företer dock en sällsamt rik utseendevariation i jämförelse med djuren (andra djur för Darwinisten). För att ytterligare komplicera det hela uppvisar hon dessutom en otrolig beteendevariation. Förutom en del grundbeteenden som parningslekar, bygga bo och samla mat. Det finns ännu fler parametrar som avviker från djuren (andra djur). Pälsen, bruket av kläder och smycken, uppfinningsrikedomen i att skapa saker och använda dem. Utvecklingen har gett henne hörlurar i öronen och mp3-spelare som dinglar på magen. Det är så hon talar om för omgivningen att hon vill vara för sig själv för en stund.

Mobiletelefonen är också en del av människans utveckling. Telepati var ett blindspår.

 När man blandar och ger ur denna mix kan man lätt inse att jag pratar om Stadsteatern. Ja, det där som försiggår framför våra ögon när vi går på stan. Mina vänner fotografer. Det här är en outsinlig källa till naturstudier på en hög och bekväm nivå. Det händer alltid något och dessutom ofta oväntat. Beteendevariationen är så otroligt stor, förutom grundbeteendena, att det kan hända vad som helst i en viss momentan sammansättning av individer. Det är det här som är värt att fotografera. Den rika flora (ursäkta liknelsen) av unika händelser som sker varje dag i en stad. Ja, utom i Vimmerby då, har jag hört från initierad källa. Inte heller i Åmål när jag är där. Då är det ofta folktomt. Utom vid torghandeln om sommaren. Förra året (2009) jobbade jag inte så mycket och hade gott om tid att gå på stan och fota. Det var härligt, även om jag råkade ut för en del missöden. Sen fick jag jobb i Finspång och då var det roliga slut. Folktommare plats på jorden går inte att uppbringa.

Finspångs torg en vardagskväll. Händelselöst

Men nu är jag tillbaka i storstan igen och det känns fint. Jag har ju valt att bo i Sveriges största stad så nu vore det väl tusan om inte förutsättningarna var bra nog. Fast det är viktigt att välja ett bra ställe. Sveavägen en söndag är ingen höjdare kan jag säga. Tidpunkten är ännu viktigare. Det är ingen större idé att vara morgonpigg i Stockholm. Om man inte vill porträttera tidningdsbud, vill säga.

Sveavägen en söndag i somras. Det här är inte gatufoto då det inte händer något intressant.

Varför spela Haydns trumpetkonsert utan orkester? Inte ens en hatt för pengar.

Utrustningen är det inte mycket att orda om. Mer än att det inte behövs värstingtelezoomar. Du behöver bara 35 mm, eller 50 mm. Lägg hellre pengarna på bra skor. Gömsle behöver du inte heller. Eller, rättare sagt, kläd dig diskret. Det ska synas vad du gör utan att man lägger märke till dig. Det är en stor fördel om kameran är liten ty då hamnar du i kategorin "turist" och ditt fotograferande betraktas som ett "naturligt" och vanligt beteende. Du är ofarlig. Tar du med dig en stor DSLR tror alla genast att du är en fotograf! Och ingen vill vara med på bild! Den lilla kameran är vanligtvis billig men om du ändå känner ett nördigt behov av att spendera stora pengar går det att göra det inom denna fotografiska gren också. Köp en Leica M9 med en värstingljusstark 35:a och du har nått målet med utrustningsdetaljen. Det finns bara en risk med denna utrustning. Du kan frestas att bli så märkvärdig att du vill synas med denna fina utrustning. Det är inte det som är grejen. Helst ska du agera som "Den Osynlige Mannen" (om du är tillräckligt gammal för att komma ihåg tv-serien, vet du vad jag menar).

Mitt primära gatufotoekipage. Mätsökarkamera och 35 mm

Men det går lika bra med sell.. en Rolleiflex. Ingen tar dig på allvar då utan tycker synd om dig som inte har råd att skaffa en digitalkamera. Du blir ofarlig även här. Ty film är ofarligt.

Rolleiflex med 75 mm (motsvarar 50 mm på småbild). Mitt andraval.

Och sen då? Sen är det bara att promenera och spana efter händelser som verkar vara intressanta eller utvecklas åt ett intresssant håll. Och plåta på, bara. Du får motion och har det trevligt under tiden. Ibland får du vänta lika länge som en naturfotograf på en bra bild. Ibland kan du ta många på en gång. Ibland måste man vila. Men kameran behöver inte vila.

Jag var nyfiken på vad höll på med och tog tre bilder utan att de märkte något. Helt uppslukade av sitt.

Videoinspelning i parken. Bakom gruppen gick människor baklänges

I väntan på pendeltåget

Mellanformataren