Stadsteatern
Om det urbana landskapet och dess invånare
I mitt förra inlägg försökte jag argumentera mig bort från naturfotografin. Jag får aldrig till det. Vad ska jag fotografera istället? Människor! Skapelsens krona (för dig som tror på Gud). Den starkaste och intelligentaste av alla djur (om du tror på Darwin). Jag menar, en hackspett är alltid en hackspett, en räv är en räv och en älg är en älg. Människor företer dock en sällsamt rik utseendevariation i jämförelse med djuren (andra djur för Darwinisten). För att ytterligare komplicera det hela uppvisar hon dessutom en otrolig beteendevariation. Förutom en del grundbeteenden som parningslekar, bygga bo och samla mat. Det finns ännu fler parametrar som avviker från djuren (andra djur). Pälsen, bruket av kläder och smycken, uppfinningsrikedomen i att skapa saker och använda dem. Utvecklingen har gett henne hörlurar i öronen och mp3-spelare som dinglar på magen. Det är så hon talar om för omgivningen att hon vill vara för sig själv för en stund.
Mobiletelefonen är också en del av människans utveckling. Telepati var ett blindspår.
När man blandar och ger ur denna mix kan man lätt inse att jag pratar om Stadsteatern. Ja, det där som försiggår framför våra ögon när vi går på stan. Mina vänner fotografer. Det här är en outsinlig källa till naturstudier på en hög och bekväm nivå. Det händer alltid något och dessutom ofta oväntat. Beteendevariationen är så otroligt stor, förutom grundbeteendena, att det kan hända vad som helst i en viss momentan sammansättning av individer. Det är det här som är värt att fotografera. Den rika flora (ursäkta liknelsen) av unika händelser som sker varje dag i en stad. Ja, utom i Vimmerby då, har jag hört från initierad källa. Inte heller i Åmål när jag är där. Då är det ofta folktomt. Utom vid torghandeln om sommaren. Förra året (2009) jobbade jag inte så mycket och hade gott om tid att gå på stan och fota. Det var härligt, även om jag råkade ut för en del missöden. Sen fick jag jobb i Finspång och då var det roliga slut. Folktommare plats på jorden går inte att uppbringa.
Finspångs torg en vardagskväll. Händelselöst
Men nu är jag tillbaka i storstan igen och det känns fint. Jag har ju valt att bo i Sveriges största stad så nu vore det väl tusan om inte förutsättningarna var bra nog. Fast det är viktigt att välja ett bra ställe. Sveavägen en söndag är ingen höjdare kan jag säga. Tidpunkten är ännu viktigare. Det är ingen större idé att vara morgonpigg i Stockholm. Om man inte vill porträttera tidningdsbud, vill säga.
Sveavägen en söndag i somras. Det här är inte gatufoto då det inte händer något intressant.
Varför spela Haydns trumpetkonsert utan orkester? Inte ens en hatt för pengar.
Utrustningen är det inte mycket att orda om. Mer än att det inte behövs värstingtelezoomar. Du behöver bara 35 mm, eller 50 mm. Lägg hellre pengarna på bra skor. Gömsle behöver du inte heller. Eller, rättare sagt, kläd dig diskret. Det ska synas vad du gör utan att man lägger märke till dig. Det är en stor fördel om kameran är liten ty då hamnar du i kategorin "turist" och ditt fotograferande betraktas som ett "naturligt" och vanligt beteende. Du är ofarlig. Tar du med dig en stor DSLR tror alla genast att du är en fotograf! Och ingen vill vara med på bild! Den lilla kameran är vanligtvis billig men om du ändå känner ett nördigt behov av att spendera stora pengar går det att göra det inom denna fotografiska gren också. Köp en Leica M9 med en värstingljusstark 35:a och du har nått målet med utrustningsdetaljen. Det finns bara en risk med denna utrustning. Du kan frestas att bli så märkvärdig att du vill synas med denna fina utrustning. Det är inte det som är grejen. Helst ska du agera som "Den Osynlige Mannen" (om du är tillräckligt gammal för att komma ihåg tv-serien, vet du vad jag menar).
Mitt primära gatufotoekipage. Mätsökarkamera och 35 mm
Men det går lika bra med sell.. en Rolleiflex. Ingen tar dig på allvar då utan tycker synd om dig som inte har råd att skaffa en digitalkamera. Du blir ofarlig även här. Ty film är ofarligt.
Rolleiflex med 75 mm (motsvarar 50 mm på småbild). Mitt andraval.
Och sen då? Sen är det bara att promenera och spana efter händelser som verkar vara intressanta eller utvecklas åt ett intresssant håll. Och plåta på, bara. Du får motion och har det trevligt under tiden. Ibland får du vänta lika länge som en naturfotograf på en bra bild. Ibland kan du ta många på en gång. Ibland måste man vila. Men kameran behöver inte vila.
Jag var nyfiken på vad höll på med och tog tre bilder utan att de märkte något. Helt uppslukade av sitt.
Videoinspelning i parken. Bakom gruppen gick människor baklänges
Mellanformataren
Kluriga funderingar och massor av bra gatufototips!
Synd att jag inte skrivit det själv! ;)
/Bengan
"en Rolleiflex. Ingen tar dig på allvar då utan tycker synd om dig som inte har råd att skaffa en digitalkamera"
"en Leica M9, Du kan frestas att bli så märkvärdig att du vill synas med denna fina utrustning"
"en stor DSLR tror alla genast att du är en fotograf!"
Hur som helst så är det så många teknik funderingar inom GF poolen eller genrén som sällan finns i de andra poolerna. En naturfotograf har förstås det fetaste stativet man kan ha för att undvika oskärpa, trots att det är mitt på dagen. Men det är det ingen som talar om.
Ha en fin dag nu //Tommy
Alla grenar av fotografin har nog sina utrustningstips. Gatufotografi har nog den enklaste utrustningslistan. Och det tycker jag är bra. Jag avskyr att släpa på saker =)
Du skriver "Det här är en outsinlig källa till naturstudier på hög och bekväm nivå" alltså; du är naturfotograf :-)))
BIlden av Finspång är ju bara Guld.
En massa bra//Kurre
Tror du Finspång slår Dals Långed när det gäller ödslighet? Malmköping har jag inte heller upplevt som någon tacksam plats för gatufotografen.
I vår miniatyrstad är det ofta full fart dagarna i ända. Man kan undra vad det är som gör städer så olika.
Sveavägen är inte den gata jag skulle välja för gatufoto i Stockholm. Fel vibbar helt enkelt. Men det finns ju så många andra gator!
Jag vet inte vad det är med er analognördar, människorna på era bilder är ofta så svarta i synen.
Men tänk att din Rollei har fått backa för Zeiss! Visst förstår jag att det är kul med en ny och spännande pryl. Makalöst kul! Men just för gatufoto har jag föreställt mig att Rollei skulle vara idealisk. Trots HCB. Fast jag kanske har fel, jag har inte prövat.
Det måste nog inte hända så mycket i ett gatufoto, men det hjälper. Det finns många lysande exempel där det inte händer något alls. Jag tycker det är intressantare om det händer nåt.
Finspång och Dals Långed delar förstaplatsen i tråkighet. Malmköping har jag aldrig sett så den kan jag inte uttala mig om.
Det var första gången jag var på Sveavägen med fotografiska avsikter. Jag går nog inte dit igen =) Men jag fick några bra bilder på Stadsbiblioteket.
Svarta i synen? Kan det bero på att det är svartvit film vi oftast använder? Eller menar du själva uppsynen? Den kan vi inte göra något åt om vi inte stjäl deras uppmärksamhet med något stolligt tilltag =) Och om de är rosa i synen som i färgbilder. Är det bättre? Jag avskyr rosa! =)
Rollein tvåa efter Zeissen? Ja, jag är själv förvånad. Men om du hade känt på Zeissen så hade du förstått. Och hade du samtidigt känt på Rollein så hade du skaffat dig en (den var mycket billigare).
Den nyupptäckta gatufotografen Vivian Maier använde Rolleiflex. Och HCB använde inte bara Leica. Jag tror jag har sett honom på bild med en tidig spegelreflex också.
Det är en liten kamera som är idealet för gatufoto. Din Kodak Easyshare är perfekt. Du blir genast klassad som en husbehovsfotograferande pensionär och kan helt ostört fotografera vad du vill =)
(*spiskrok är förstås nåt att hålla sig i)
Du får en ovanligt rund spiskrok 2011 =)
Sen hör det till saken att jag inte skannar för högsta kvalitet för visning på webben. Jag kör det bara tillräckligt bra. Jag har märkt de gånger jag skannar för att göra större kopior för utställningar så blir gråskalan rikare och fler detaljer kommer fram ur negativet. Jag har haft funderingar på hur jag ska öka kvalitén flör webben utan att få för stora bildfiler så det blir väl en del experimenterande under våren.
Betraktarens skärm har säkert stor betydelse men den kan inte jag påverka.
mvh
Pa
God fortsättning!
/ Martin
Men jag ger dig rätt i det att man ska nog skanna dem så bra som möjligt för att sedan "degenerera" dem för webben. Nu har jag kört 1200 dpi och 8-bitars gråskala och får då bildfiler som är ca 1600x1000 pixlar med bästa jpg-kvalite. Sedan har jag förminskat dem för webben till maxlängd 1024px.