En-om-dan
Jag startade en gatufotoblogg för några veckor sedan med ambitionen att lägga upp en ny bild varje dag. I praktiken gör jag det redan före frukost. Det här fungerar bra som en drivkraft för mig att komma ut och ta mer bilder. Min doktor tycker att jag ska röra på mig mera och har jag bara en kamera i handen känns inte motståndet så stort. Ibland går det bra och jag kommer hem med vissheten att det nog blev nåt dussin bilder som inte är dussinbilder, ibland tar jag inte en enda bild. Hur det än går så får jag röra på min mellanformatiska lekamen, får vårluft i lungorna och träffar ibland folk som intresserat pratar om gamla kameror. En del tror att min Zeiss ZM är gammal och har svårt att tro att jag köpte den ny förra året.
Först tänkte jag bara köra svart/vitt men så hittade jag en hel del passande gatufotobilder i färg så jag har börjat köra färgbilder på söndagarna. Kanske ska jag köra färg på ALLA röda dagar? Du får se.
Dagens bild är tagen med den förtjusande lilla FED 1 från 1940 på självaste Ellens café. Men den får du se om du går in på bloggen. Men här kommer några andra bilder från tidigare.
Mellanformataren
PS
Egentligen hade det varit kul att ha bloggen här på FS men det finns (ännu) inte så stora möjligheter att designa en egen blogg här.
De sovande fötterna kanske inte är så tydliga =)
Det är lite synd att man inte kan designa sin egen blogg här på FS, eftersom det leder till att den del går till andra ställen, av just det skälet. I mina ögon är dock designen av bloggen jämförelsevis betydelselös. Låt oss säga så här: den vi har på FS duger. Och vad vinner man då på att gå någon annanstans och blogga? Lite trevliga kosmetiska kvaliteter, som betyder mer för bloggaren än för läsaren. Själv läser jag de flesta bloggar jag prenumererar på med hjälp av Google Reader, som i stort sett strippar hela originaldesignen. Om jag brinner av lust att se originalet (eller om jag vill kommentera) så får jag hoppa till originalet. För det mesta gör jag inte det. Varför skulle jag? Bara mer besvär. Det viktiga är ju bloggens text och bilder, inte bakgrundsfärgen (som det ofta är skönast att slippa) eller någon designknorr som jag redan sett ett antal gånger.