Oväntad filmtorsk

Sista rullen Neopan 400

Idag gjorde jag och min bonusdotter en rundtur på fyra av Mälaröarna. Jag tog Zeissen med mig utan att kolla hur mycket film det var kvar i den. Jag hade tagit fram en film Tmax 400 men den kom inte med. Jag tänkte nog att det räcker med den som sitter i. Rullarna går långsamt genom mina kameror nu för tiden. Nåväl, det var feltänkt. I kameran satt den sista rullen av mina Neopan 400. Och det var ju bra att den blev klar. Lite ledsamt att det var den sista rullen. Jag tycker det är den bästa 400 ISO-filmen jag provat. Men nu görs den inte längre.  Annars har ju Tmax 400 varit min favorit i många år (och är fortfarande) men den har fått så högt pris numera att jag nog måste skaffa mig en annan favorit. HP5+ ligger bra till. I all synnerhet som den kan fås i 24-bildersformat. Annars tar det för lång tid att köra slut på en rulle. Jag har förstås inte framkallat Neopanen ännu så det får bli en bild på Zeissen. Ganska länge nu har jag haft Sonnar 1,5/50 på den (Dogma) men på bilden är det en Biogon 2/35. Lika snyggt med den också.

Dagens apparat

Eders Hängivne

PS
I ett kommande inlägg får ni antagligen se vad jag tagit bilder på. Det blir spännande för mig också. Börjanänden har jag ingen aning om.

Familjefoto

Om att fylla jämnt

Jag fyller inte år varje år. Det bästa sättet att åldras är en dag i sänder. Men ibland så blir man tvungen att bjuda till. Och det är trots allt härligt att träffa barnbarn som bor så långt bort att det är jobbigt att åka dit. Vi hade kalas i trädgården och när allt var uppätet så blev det fotograering med den stora kameran och ballongutlösaren (jag ville ju själv vara med). Allt blev inte perfekt, men det blev personligt.

Taget med stoformtaren och Acros 100

Eders Hängivne

PS
Resten av familjen var hos oss ett par veckor innan men då togs det inget kort.

Mikrofabriken

Om porträtt i verkstadsmiljö

Jag hade kommit överens med son nr 2 att hälsa på honom Göteborg måndag den 29 juli för att ta porträtt av honom och några av hans kollegor på Mikrofabriken. En välutrustad verkstad där medlemmarna har tillgång till det mesta i maskinväg för att förverkliga sina idéer,

Jag var i hemma i Åmål för att hälsa på min pappa så en sväng till Göteborg skulle bara bli en dagstur. Jag satte av på E45 mot Gbg tidigt. I Lilla Edet var motorvägen avstängd och det fanns inga trafikomläggningsskyltar! Jag fick återvända till Trollhättan och ta vägen om Uddevalla och ta E6 ner till Göteborg. Senare fick jag veta att det varit ett skyfall som dränkt bilar i närheten av Lilla Edet. Det blev en omväg på ca 5 mil. Nu gjorde det inget, Mikrofabriken ligger på västra sidan om älven så det blev strängt taget enklare att komma dit.

Efter en guidad tur i de olika verkstäderna (och för att kolla ljusförhållandena och lämpliga ställen att ta porträtt, riggade jag upp storformataren på ett första ställe. Tog ett par porträtt där och gick vidare till fordonsverkstaden och tog ett par där också. Efter ett par timmar tog vi lunch, sonen och jag. Därefter fortsatte  vi med fotograferingen. Sonen som är rörligare än jag fick agera assistent. Han vill också fota med storformat så han tog det som lärdom.

Här nedan några av de bilder jag(vi) tog.

Här är det Anders K som rotar i en växellåda till en Toyota Prius i fordonsverkstaden.

Här står Ted H framför sin och sin brors bil i fordonsverkstaden.

Min son Philip kom till verkstaden på sin hoj.

Stefan A vid sitt bås. Acros 100 @400ISO

Jakob H vid sitt stora vagnsprojekt.

För alla bilder, där inte annat anges har jag använt Ilford HP5+ och normalobjektivet Nikkor-W f5,6/135 mm.

Eders Hängivne

PS
Jag kommer att åka dit igen senare i höst när fler medlemmar  är närvarande och fortsätta med porträtten.

Traditionellt igen

Det tar tid att förnya sig =)

Jag har bara inte fotograferat porträtt med storformataren sedan senaste blogginlägget. Så det blir ett tradionellt igen.

Far och son

Eders Hängivne

Porträtt rätt och slätt, eller?

Om att förnya sig

Att ta porträtt med storformat har visat sig vara svårare än jag minns att det var för tio år sedan när jag gjorde det ofta. Det blir lätt att köra efter en mall som andra har gjort före mig. Slätt och utan egentlig snits. Jag måste bryta mig loss från den gängse mallen och göra något eget. Bilden nedan är enligt den gamla mallen.

Sonhustru med döttrar framför deras växthus

Det är väl egentligen inget fel på att fota porträtt i studio. En som gör det framgångsrikt är Platon. Han lyckas verkligen ta fram karaktären hos dem han fotograferar.

Jag gillar att ta bilderna i en kontext, en miljö, hellre än i studio. En av mina favoritfotografer lyckas ständigt förnya sig. Den här videon har jag tittat på många gånger och låtit mig inspireras av, Jag kan naturligtvis inte göra som hon men själva idéerna föder egna idéer. Jag är ju själv och har inte en massa assistenter som gör mycket med ljussättningen.

Här är en kille som  visserligen snackar mycket men tar fina färgporträtt på vanligt folk i en miljö.

Jag ska verkligen försöka få till lite annorlunda porträtt framöver. Det gäller bara att få med modellen på noterna.

Eders Hängivne