Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Historia

Idag fyller jag år. För första gången i Stockholm efter ett sent uppbrott från min födelsestad där jag levt hela mitt liv tills i år. Jag trodde det skulle bli svårt att vänja sig men det gick lätt. Jag trivs alldeles förträffligt med livet och Stockholm, flera parkeringsböter till trots. Jag lär aldrig bli en 08. Dialekten sitter kvar trots att jag jobbat här i mer än fyra år. Alla tror att jag är värmlänning men jag replikerar att jag är sju kilometer därifrån. Ingen lär sig nuförtiden att Åmål är Dalslands enda stad. De flesta placerar oss i Värmland. Obildade 08:or från andra delar av riket som fortfarande betraktar de västra provinserna nära Norge som något exotiskt. Vilda västern vid närmare liknelse.

Jag är normalt en person som ser framåt med förväntan. I  min tankevärld planerar jag för nya upplevelser, mest av stillsam art. Ibland, som nu, ser jag tillbaka. Livet har varit gott om än kryddat med motgångar, allvarliga sjukdomar och skilsmässa. När jag ser det i backspegeln med ett grovt filter så har det varit lyckliga år. Man minns ju de lyckligaste stunderna bäst. En sån stund kommer här i en bild tagen av min pappa på Dragsön i Slottsbron 1960. Ganska laid-back och njutandes av livet. Det är så jag vill ha det...

 

Postat 2008-07-29 12:01 | Läst 8269 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 ... 216 217