Final countdown

Yttersta domen eller räkenskapens dag

Ja, så var det det där igen om varför vi fotograferar. Eller varför jag fotograferar. Jag konstaterade i ett tidigare  inlägg att det kan vara så att vi har en annan hobby än fotografering som kan motivera oss att fotografera. Jag sa att jag gjort mig av med alla hobbies men redan i ett kommentarssvar kom jag på att jag visst har hobbies. 

Gamla kameror! Varför fotograferar jag annars kameror ? =) Nu är det bara så att gamla kameror allt som oftast är som en gammal rostig bil. De kräver omvårdnad av ägaren för att överhuvudtaget överleva. Precis som vilken gammal veteranbil som helst.

Good ol' Peggy

Ett ständigt putsande och användande krävs för lycklig fortlevnad av både bilar och fotoapparater. Jag har helt nyligen erfarit detta med en digitalkamera också. Min Canon Powershot A80 från 2004 (digitalretro?) har börjat konstra. (Jag använder den för sällan). Displayen startar bra men hittar strax ett maskhål i cyberspace och övergår till psykedeliska linjära fraktaler av verkligheten. Dessutom i lila! Som tur är fanns dåförtiden fortfarande en vanlig genomsiktssökare. Kikar jag genom den när jag tar bilden så går det fortfarande att ta bilder med den. Men chimping är ogörligt. Nu gör det mig inget. Jag är ju van att se resulatet senare. Långt senare. Bortom fixet ungefär. Så tills vidare betraktar jag den som varande i "hyfsat bruksskick".

Desoto i hyfsat bruksskick

Det finns flera anledningar till min andra hobby. Jag är ingenjör med mekanisk inriktning. Jag fascineras av mekaniken i gamla kameror. Jag är också uppvuxen i en fotograferande familj och förening. Den digitala eran har dock aldrig riktigt fastnat i mig även om jag gjort flera försök. Tekniken fick sin dödsstöt när jag sneglade på min första kamera igen sent 2008. Den första kamera jag använde 1964.

Zeiss Ikon Nettar 515/16 maxad med de vanliga tillbehören

Gammal kärlek rostar inte. Den är fortfarande en av mina favoriter. Det är andakt att ladda en rulle och stoppa den i fickan för en tur på stada. Moderna amatörfotografer rynkar nog på näsan åt optiken men Novar Anastigmaten ger mig precis det jag vill ha av bildkvalitet. Ibland FÖR bra.

Två röda punkter , spänna hanen, sikta och tryck. Fotografins kärna.

Objektiv: Novar Anastigmat 75/4,5. Sensor: Kodak Portra 160 NC

Jag har för övrigt ännu en hobby men där jag inte fotograferar så mycket, släktforskning. Där letar jag mer efter bilder som andra tagit. Mitt mål är att ha några bilder av varje individ i olika åldrar i livet så långt tillbaka det nu är möjligt. Fattighjonen hade dock inga kameror! Här bjuder jag på ett fotografi av den äldsta dokumenterade släktingen på mammas sida. Min mormors mor. På pappas sida finns det troligen ännu äldre fotografier. När jag fotograferar inom denna hobby är det gamla boställen, gravstenar och tillhörande artefakter som är motiven.

Kristina Andersdotter, född 1858 i Fjäll, Långserud , Värmland. Död 1923  i Mo, Åmåls landsförsamling, Dalsland. Maken Johannes Johansson vägrade låta sig fotograferas.

Kyrkogatan 23, Åmål. Mitt första boställe på planeten.

Slutet är nära

Nå, varför fotograferar jag? Vad är meningen med hela grejen fotografi. Jag frestas föreslå att jag är född med det. Precis som man föds och börjar andas så kan det väl vara lika rätt att man kom igång med fotografi tidigt. Det blev liksom ett med själva livet. Världens naturligaste grej. Att jag har profilbilder från alla år jag levat kan väl vara bevis nog. Framkallning och fix ligger i blodet, så att säga. Kan man gå opåverkad genom  livet om man är född av fotograferande föräldrar? Det är förresten förädrars skyldighet att överföra sina värderingar till barnen. Senare ska de förstås välja själva. Och jag valde att bli vid deras läst...

Eller så kan man på bästa Douglas Adams-manér komma fram till att  meningen med att fotografera är:

Bländare 8

Det behövs ingen vidare förklaring. Men för att inte aktersegla dem som inte läst Douglas Adams tror jag det är tre orsaker i mitt fall.

1) Att hjälpa mig minnas livets gyllene stunder. Utan alla mina bilder skulle mycket aldrig kommas ihåg! Hur många gånger har jag inte förvånats över bilder jag har i mitt album som lockat fram en bortglömd händelse.

2) Det känns skönt att behärska ett hantverk. (Så länge jag håller mig borta från digitalkamerorna) 

3) Det är himla kul!  

Mellanformataren

PS
Slut på de existensiella grubblerierna. Nästa grubbel gäller analogt vs digitalt på mitt personliga plan. Varför fotograferar jag hellre på film än digitalt? Det är nästa gåta. Hur förklarar man en känsla?

2011-08-04 19:45   EGW

Novar är inte så dålig. Bilden har en väldigt varm ton, men det är ju egentligen ett svagt rödstick. Estetiskt tilltalande på ett sätt, men någonting i mig sätter sig ändå lite på tvären, som inför en förfalskning.

Tänk om digitalt foto inte fanns, då skulle du aldrig ha behövt fundera över varför du föredrar film! Det där med digitalt vs analogt förefaller mig vara en hårdare nöt att knäcka än frågan om varför du fotograferar. Själv har jag bara ett problem med det digitala: det har gjort fotografiet, även det tekniskt goda fotografiet, till en banal dussinvara. I denna ström av digitala bilder är det svårare att hitta sin egen fotografiska identitet än det var i det mer sparsamma analoga bildflödet. Kanske därför du själv föredrar att vara analog?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-04 20:24

Jag sitter vid en väldigt bra kalibrerad skärm och här finns minsann inget rödstick utom en del bakljus på bilar som sticker ut =) Visst har den en varm ton. Den varmt rödbruna färgen på byggnaderna bidrar till det. I himlen finns inget rött på min skärm och om det hade varit äkta rödstick så hade det synts där också. Kör man digitalt frestas många att mätta färgerna så att det ser onaturligt ut. Portra 160 NC har just så naturliga färger som jag gillar. Den här bilden är nästan obearbetad i PS, det du =)
Det där med film vs digitalt tar jag upp senare. Jag behöver fila på det lite för att inte få det att låta som om jag inte tycker om digitalt. Jag gillar digitalt också nämligen, tro det eller inte =)

Svara

EGW 2011-08-05 02:08

Jag avser inte att klaga på bilden eller ifrågasätta din bedömning, men frågan om färgstick har ett visst teoretiskt intresse. Om jag avstår från okulär bedömning och letar efter någon yta i bilden som borde vara jämngrå, så kan jag t ex kolla trottoarstenarna av betong. Jag finner då att de har följande färgbalans:

R: 145
G: 132
B: 139

Antingen är alltså dessa stenar objektivt lite rödaktiga, vilket ju är möjligt. Eller också finns ett litet överskott av rött ljus.Kan det vara reflexljus från husfasaderna?

Om jag korrigerar vitbalansen med trottoarstenarna som referens blir effekten att det jag djärvts kalla rödstick försvinner, och hela bilden blir då i min rent subjektiva uppfattning naturligare. Det betyder inte att den varma tonen i Riksdagshuset försvinner, men den blir lite mer dämpad. Lägger jag de två bilderna bredvid varandra verkar originalet direkt en smula rödstickigt. Även himlen, faktiskt. Vilket motsäger att det rör sig om reflexljus från fasaderna.

Men hur vi upplever färger är väldigt subjektivt.

Om din dator känner sig förolämpad av denna synpunkt ber jag den så mycket om ursäkt, det är inte meningen :-D

Svara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-05 07:51

Jag ger mig väl då för din tekniska betraktelse =) Varken dator eller jag blir förolämpade av teknisk bevisning. För att vara en subjektiv betraktare så är jag i alla fall nöjd med bilden. Perfektion är en sjukdom =)

Svara

EGW 2011-08-05 18:59

Dagens talesätt:
"Det finns ingen lycklig perfektionist"

Svara

2011-08-05 01:15   McBear

Jag tror att, att fotografera inte är någon teknikfråga. I slutänden så har tekniken ingen betydelse. När jag står och tittar på en bild så dyker aldrig frågan upp i huvet om den fötts fram analogt eller digitalt. Min uppfattning är också att det går att efterapa en analog bild digitalt till 100%. Om man är intresserad av anloga kameror är det ganska naturligt att man också fotograferar med dem om man är intresserad av bild och inte bara teknik. Att fotografera analogt inbegriper en process som kan vara tillfredsställande. Man skulle kunna (kanske långsökt) göra en jämförelse från båtlivet. Segla är mer som att fotografera analogt. Det tar lite tid och ansträngning innan man kommer i mål så att säga. Att ta motorbåten är mer som att fotografera digitalt. Man når snabbt till målet. I båda fallen blir slutresultatet det samma. Man står där på samma brygga eller om man så vill man står där med likadan bild oavsett färdmedel/teknik

Beträffande frågan varför man fotograferar så tror jag att det är fråga som det finns flera svar på. För min egen del ( vardaglig köksbordsfilosofi ) så tror jag att det finns en gemensam nämnare hos de som fattat intresse över det vanliga för fotograferandet. Om jag utgår ifrån mig själv så tror jag att vi lite till mans är ensamvargar, som går där och registrerar och analyserar vår omvärld och att kamerna ibland ger oss en ursäkt att just få vara "ensamvargen", som går ut på bildjakt. Jag tror också att hos de som blir duktiga finns en konstnärlig ådra, som får sin näring och tillfredsställes i bildskapandet.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-05 07:48

Beträffande tekniken tycker jag att du har helt rätt. Det spelar ingen roll vilken väg man tar till Rom eller vilkert färdmedel man använder. Det är ju målet som är det väsentliga. Och när vi tittar på bilder i klubben ägnar vi inte en tanke åt tekniken utom möjligen perifert i något enstaka fall.
Bildskapandet är och bör vara en lustfylld verksamhet. Annars skulle jag nog sluta =)

Svara

2011-08-08 00:09   ojanson

"Målet är ingenting. Vägen är allt."
Så sjöng Robban Broberg.

Som Retrofotonörd tycker jag det ligger en hel del i det påståendet också. Hanterandet är en njutning i sig.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-08 05:48

Det fotografiska hantverket är mig ett stort nöje.

Svara