Mitt fotografiska minne

Färg vs svart/vitt - 2

Fortsätter här med mina jämförelser mellan färg och svart/vitt. Helt klart är att en del motiv gör sig bäst i färg medan andra blir bättre i svart/vitt. I detta inlägg tar jag en ganska medioker bild som jag först försökt göra något av i Lightroom i färg och sedan exporterat till Silver Efex Pro för svart/vitkonvertering. Jag gillar SEP. Det är enkelt och lättarbetat och resultatet blir oftast det önskade.


Originalbilden

Förr var jag ganska generös med färgmättnaden men numera försöker jag efterlikna hur det faktiskt såg ut (Dogma-stuket). Eller rättare sagt: som jag uppfattade det.


Svart/vit konverterad i SEP

Här har jag inte valt någon specifik film utan låtit den vara "neutral". Troligtvis använde jag gulfilter för att framhäva molnen. Bilden är svagt tonad med "kaffe". Sannolikt har jag också valt High structure-förvalet som jag tycker lyfter fram detaljer i bilden på ett bra sätt. Före konverteringen beskar jag bilden något för att få ett intressanatre utsnitt med mer av fartyget.

Inlagt 2010-05-19 21:52 | Läst 7157 ggr. | Permalink

"En bra bearbetning ska nästan inte märkas. Här håller jag med dig, och i det ligger egentligen hela det digitala färgproblemet. Titta bara på HDR-bilder, meningen med den tekniken är ju att kunna åstadkomma naturliga färgbilder, som inte belastas av kamerans begränsade dynamiska omfång. Men hur använder folk det? Ofta för att skapa bilder som ser ut att vara skapade med emaljfärger. Där är det dock avsiktligt. För mina egna färgbilder vill jag ha en naturlig känsla, men vad är det egentligen? Du talar om plastigt intryck, jag har använt ordet "karamellfärger". Vi menar nog kanske samma sak. Jag har långt ifrån hittat ett moget uttryck ännu för det här, när jag går tillbaka och tittar på färgbilder som jag redigerat för kanske en vecka sedan, så tycker jag ofta att jag öst på med för grälla färger och för mycket kontrast. Nåja, man lär sig väl med tiden. Orbis Luminum har jag skrivit om tidigare, och det är ett bra alterantiv till HDR och Topaz Adjust, som lätt inbjuder till för mycket effektsökeri. Inte så dyrt heller. Men även Orbis Luminum bör man förstås använda försiktigt och med omdöme. Jag har fått kritik för bilder jag redigerat i Orbis Luminium, inte för att de haft för grälla färger men däremot för skarpa detaljer. Ungefär som om den vattrade ytan vattnet på din bild fixerats i akrylglas."


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Visst är den svartvita bättre. Men strängt taget tycker jag jämförelsen är orättvis, eftersom det finns andra sätt än SV-konvertering för att ta fram potentiella kvaliteter i färgbilden. Själv skulle jag troligtvis ha gjort Highlight Enhancement på den för att får fram molnen lite tydligare, justerat vitbalansen, lyst upp den lite i mellanregistret (den är så gråmurrig) och därefter filtrerat den i Orbis Luminum för att få fram lite bättre lyster. Färgmättnad och kontrast behöver man inte göra något åt i så fall. Redan på JPG-bilden kan man åstadkomma en del intressant på detta sätt, med RAW-bilden tror jag möjligheterna är stora.

Fortfarande kanske man tycker bättre om den svartvita, det är ju alltid en smaksak. Men jag menar att bilden även i färg kan ge mer än du brytt dig om att visa.
Svar från N Thomas Meldert 2010-05-20 07:02
Du pratar om begrepp som förmodligen finns i verktyg som jag inte har. Men du har rätt i att det går att göra mer på färgbilden. Själv tycker jag att det är svårt med färg därför att det lätt blir ett plastigt intryck. En bra bearbetning ska nästan inte märkas.
En bra bearbetning ska nästan inte märkas.
Här håller jag med dig, och i det ligger egentligen hela det digitala färgproblemet. Titta bara på HDR-bilder, meningen med den tekniken är ju att kunna åstadkomma naturliga färgbilder, som inte belastas av kamerans begränsade dynamiska omfång. Men hur använder folk det? Ofta för att skapa bilder som ser ut att vara skapade med emaljfärger. Där är det dock avsiktligt. För mina egna färgbilder vill jag ha en naturlig känsla, men vad är det egentligen? Du talar om plastigt intryck, jag har använt ordet "karamellfärger". Vi menar nog kanske samma sak. Jag har långt ifrån hittat ett moget uttryck ännu för det här, när jag går tillbaka och tittar på färgbilder som jag redigerat för kanske en vecka sedan, så tycker jag ofta att jag öst på med för grälla färger och för mycket kontrast. Nåja, man lär sig väl med tiden.

Orbis Luminum har jag skrivit om tidigare, och det är ett bra alterantiv till HDR och Topaz Adjust, som lätt inbjuder till för mycket effektsökeri. Inte så dyrt heller. Men även Orbis Luminum bör man förstås använda försiktigt och med omdöme. Jag har fått kritik för bilder jag redigerat i Orbis Luminium, inte för att de haft för grälla färger men däremot för skarpa detaljer. Ungefär som om den vattrade ytan vattnet på din bild fixerats i akrylglas.
Svar från N Thomas Meldert 2010-05-20 20:08
Ja, jag tror att vi menar samma sak. När bilder blir så mycket bearbetade att de ser overkliga ut då bläddrar jag fram en annan bild. Det är en svår balansgång mellan tjusighet och trovärdighet och för mig är det det senare som har högst värde. "Onödigt skarpt" är ett uttryck som flyger i luften ibland och där har jag den uppfattningen att skärpa för sin egen skull inte alltid är eftersträvansvärd. Det är det totala intrycket av en bild som är väsentligt. Den kan vara fullständigt oskarp och ändå förmedla något väsentligt. Amatörer bekymrar sig om skärpa, konstnärer om uttrycket =) Svenskar verkar ha förvandlats till perfektionister. Allt ska vara så bra som möjligt. Men ibland är det inperfekta vackrast!