En bra bearbetning ska nästan inte märkas.
Här håller jag med dig, och i det ligger egentligen hela det digitala färgproblemet. Titta bara på HDR-bilder, meningen med den tekniken är ju att kunna åstadkomma naturliga färgbilder, som inte belastas av kamerans begränsade dynamiska omfång. Men hur använder folk det? Ofta för att skapa bilder som ser ut att vara skapade med emaljfärger. Där är det dock avsiktligt. För mina egna färgbilder vill jag ha en naturlig känsla, men vad är det egentligen? Du talar om plastigt intryck, jag har använt ordet "karamellfärger". Vi menar nog kanske samma sak. Jag har långt ifrån hittat ett moget uttryck ännu för det här, när jag går tillbaka och tittar på färgbilder som jag redigerat för kanske en vecka sedan, så tycker jag ofta att jag öst på med för grälla färger och för mycket kontrast. Nåja, man lär sig väl med tiden.

Orbis Luminum har jag skrivit om tidigare, och det är ett bra alterantiv till HDR och Topaz Adjust, som lätt inbjuder till för mycket effektsökeri. Inte så dyrt heller. Men även Orbis Luminum bör man förstås använda försiktigt och med omdöme. Jag har fått kritik för bilder jag redigerat i Orbis Luminium, inte för att de haft för grälla färger men däremot för skarpa detaljer. Ungefär som om den vattrade ytan vattnet på din bild fixerats i akrylglas.