En kamera, ett objektiv, en film

Funderingar kring Dogma och ett nytt Dogma-löfte eller två

Jag har funderat lite kring det här med Dogma-fotograferingen. D v s en kamera, ett objektiv, en film. När man, som jag har flera kameror laddade med film så blir det gärna flera Dogma parallellt. Ett äkta Dogma-förfarande borde väl egentligen vara att under en längre  tid, säg ett halvår, bara fotografera med samma utrustning? Utan att göra utflykter med andra kombinationer. Annars går ju effekten av att begränsa sig och tvingas vara lite kreativ med "det man har" förlorad.

Jag inser att det blir omöjligt för mig den närmaste tiden då jag har ungefär 15 kameror med film som borde avslutas. Men om jag verkligen fokuserar på att avsluta dem så kan jag nog hålla mig till ETT Dogma-löfte ett tag.

Eller kan man ha TVÅ Dogma-löften samtidigt, herrar poolvärdar? Om några veckor åker vi till Öland och tanken är att ta med mig två kameror. En med färgfilm och en med svartvitt. Så här ser planen för resan ut.

Färg-Dogmat     Svartvitt-Dogmat

Nikon F6            Nikon F80
50 mm                35 mm
400 ISO              400 ISO

Kamerornas handhavande är mycket likartat och jag är mycket bekväm med dem. Brännvidderna är de jag använder allra mest och när det gäller film kör jag nästan uteslutande med 400 ISO.

Jag envisas med färg trots att jag tycker det är roligare med svartvitt. Jag tycker det är sååå svårt med färg men övning lär ge färdighet.

Ja, det får nog bli ett dubbel-Dogma under sommaren. När jag avslutat filmer i de andra kamerorna får det bli tagelskjorta nåt halvår. Vad det blir då är inte bestämt men just nu känner jag för ett retro-ekipage.

Och så en bild med en annan Nikon (1954) och Nikkor 8,5 cm och 200 ISO.

Eders Hängivne

PS
På några veckor hinner jag ändra mig flera gånger =)

2018-06-30 21:21   Khalad

Läser och funderar. Och undrar lite vad drivkraften är? Jag har lätt att förstå att för en given uppgift, tex gatubilder i Paris, bestämma mig för en kamera (tex Fuji 100 någonting), ett objektiv (tex 35 mm) och ingenting mer. Helt enkelt i tron att med så lätt och och enkel utrustning kunna ta bilder jag annars inte skulle ta genom att ha med kameran där jag aldrig skulle vilja/ våga ta med en tung Canikon-kamera, ett par omfångsrika zoomobjektiv och batterigrepp. Det senare drar till sig uppmärksamhet en lätt och smidig utrustning inte gör. Då blir valet av en specifik utrustning så att säga ändamålsenligt. Eller tex . bestämma mig för porträtt och välja en Sony A7RIII med ett gammalt Minolta 85/1,4, oavsett jag är i studio eller på gatan. Men har jag förstått rätt är idén med ett Dogmalöfte att först välja utrustning och sen hålla sig till den alldeles oavsett vad man vill fota. Kanske är det ett sätt att bli en bättre fotograf därför att man då måste fota vissa motiv med en utrustning som inte är särskilt ändamålsenlig för och alltså hitta på något för att få till en bild med det motivet ändå? Hälsningar/ Björn T

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2018-06-30 22:18

Jorå, du tänker rätt. Syftet är att bli så inkörd på utrustningen att man kan koncentrera sig på bilderna istället för att fippla med kameran. Jag är övertygad om att man blir en bättre fotograf om man begränsar sig med utrustningen. Egentligen var det ju så när jag började fotografera. Praktica IVB + 50mm + Ektachrome 200. År ut och år in. De bilder jag tog då håller fortfarande hög klass i mina egna ögon.

Svara