Döda fotografers sällskap
Jag brukar roa mig med att hälsa på dom som hälsar på mig på Fotosidan, kolla lite bilder, kommentera. Ett sätt att ge tillbaka för deras artighet att titta in på min sida och göra detsamma. Många FS-vänner har jag upptäckt på det viset. Men jag blir väldigt ofta besviken då många av mina besökare är som döda fotografer. De berättar inget om sig själva och laddar inte upp några bilder. Det finns säkert en anledning till blygheten så jag ska inte döma någon. Alla är välkomna till min sida. Fönstertittare skulle man kanske kunna kalla dom =) De är som ”tittkunder” i en affär. De som aldrig köper nåt utan bara shoppar i tanken. Man undrar ibland vad de tycker, om dom tycker, vad är det för några? Ibland har jag försökt pusha någon att börja dela med sig men det är som att prata med lik. Döda fotografers sällskap kallar jag dom. Jag har ingen bild på en död fotograf så det får bli en bild på en levande =)
Pappa Leiler. Fotot hänger på hans mörkrum. Jag tog ett kort på det.
Fotografisk tautologi borde det väl vara då, kort på kort.
PS
Det finns fina undantag. Min kollega Magnus är flitig besökare på FS utan att ha egna bilder men kommenterar gärna. Jag räknar honom bland de levande =)
Och kanske är då din sida och ditt väsen mer intressant då du ju har det?:-)
Ingen aning om varför man gör så, men tror mycket handlar om rädslor hos folk. Att lämna ut för mycket av sig själva skrämmer har jag förstått, även om det är inte ens det det är frågan om här?
Utan bara att säga ett hej, kommentera.. ge ett avtryck. Tycker det är bra av dig att försöka skapa en kontakt.
Jag lämnar iaf gärna mitt här o nu;-)
Tack för ett tänkvärt inlägg som kanske ger en spark hos vissa döda fotografer? Vem vet:-)
Mvh Anna
Med hopp om ditt välbefinnande!
/Peter-L
Och jag gillar inte själv att jag är tom och inte får till det...men det ändras nog..med tiden!
Sedan har jag också noterat en del som aldrig lagt upp en enda bild, men har flera tusen inlägg i olika fora. Det är kanske däri deras behållning ligger....
Jag försöker hålla mig på någon sorts mitt-emellan-nivå, men kontakten med andra är ju för min del den absoluta vinsten i min närvaro här! :)
/Jenny
Är dock medlem på en mängd andra communities, forum, social networking-sajter etc. På vissa är jag väldigt aktiv, på vissa "lurkar" jag enbart och läser bara utan att skriva, vissa någonstans mitt emellan.
För oss som är väldigt aktiva på FS så är ju FS en mer eller mindre viktig del av våra liv; vi får hjälp, hjälper andra och knyter sociala kontakter.
För vissa kan det helt enkelt vara så att man inte har alla de behoven. Man vill vara medlem, kunna läsa forumet då och då, kolla bilder etc utan att för den delen investera tid och engagemang. Vad jag vill säga är helt enkelt att jag tror inte nödvändigtvis att det har med blyghet att göra, utan i många fall placeringen av FS på deras prioriteringsskala över vad de vill engagera sig i :-)
PS. På tal om blyghet och aktivitet i forum etc...en kul reflektion vid forumträffar etc i IRL är att det inte är ovanligt att de som är mest aktiva, debattlystna och välartikulerade på forum är väldigt tillbakadragna IRL. Känner bland annat en kille från ett politiskt forum. På forumet skriver han oerhört insiktsfulla, långa och välartikulerade inlägg. Det märks tydligt att han är intelligent och bildad. Första gången jag träffade honom IRL på en fest höll jag dock på att ramla av stolen. De 3 ord han sa på hela kvällen yttrades så tyst och mumlande med handen över munnen att jag fortfarande inte vet vad han sa. Hade jag mött honom utan att känna till hans inlägg på forumet så hade jag trott att han var utvecklingsstörd eller så. Han mumlar fortfarande inte mer än tre ord på fester, så han är helt klart gravt socialt handikappad.
Det är tur att Internet finns så att även de som är blyga IRL kan få utlopp för sina sociala behov!
Här kommer det en lik.
Du nästan skrämde mig.Jag har inga bilder än, men det kommer lovar jag.Jag håller på att scannar in gamla dia bilder, men det tar tid för en gamling.
Döm oss inte
till ensamhet
mitt i vår gemenskap.
Låt oss finna gemenskap
i ensmheten.
mvhRolf
Det finns andra som sprattlar så mycket mer, du till exempel :-) Bättre att ägna tiden åt dem i stället. Gemenskap, ge och ta, som Anna bloggade om för ett tag sedan.
Ha det gott! /Tomas
Ändock lutar min tanke mot att många inte vågar sticka ut huvudet och kommentera, knappt ens ge sig till känna många gånger. Ännu mindre ge upplysningar om sig själv!
- Varför vet jag inte!
Kommentera bilder man tittar på som exempel, jag ser det som självklart att pubicerar man en bild måste man vara beredd på både ris och ros... Inte ta illa vid sig av kritik. Inte repa humör... Kanske inte självklart för alla, kanske därför många inte vågar säga sin mening? Bara teorier från min sida...
Bra ämne, det är tänkvärt för alla tror jag!
//Hasse
Skillnaden på fotosidan, kanske är.. jag är inte helt säker på att det är detta jag tycker men mina funderingar, att vi som är relativt aktiva på denna sida är det för att vi gillar att diskutera, gillar att ses att kommentera och bli ihågkommen... och när någon ( som vi ser har passerat ), försöker låta oss gå obemärkt förbi, så är vi inte vana, utan säger.. MEN SE mig för guds skull, kommentera, diskutera eller heja..
Som sagt, jag tror det är en effekt av vårt samhälle, som tyvärr bygger på att människor skall gå obemärkt förbi..
Men visst är det synd, själv hejar jag alltid på människor på gatan hemma, i hissen på jobbet.. oavsett om man känner människan eller ej.. men tyvärr gör nog jag som alla andra, tittar i golvet eller i väggen i hissen i p-huset. Och kommenterar inte allt jag ser.. även om jag försöker göra mina raider.
Men ett tänkvärt blogginlägg //Krister
Jag var en av de "döda fotograferna" som var medlem ett bra tag innan jag lade upp bilder o info om mig själv.
Varför?
Jo, helt enkelt för att jag hade ingenting att komma med. Jag hade just blivit med kamera o visste absolut nada om hur man gjorde.
Jag tittade o studerade på andras alster. Funderade på hur de gjorde för att få till det. Läste info om utrustning o inställngar o tänkte att det där kommer jag aldrig att lära mig.
Att då kommentera andras bilder kändes inte alls bra då jag inte hade en aning om vad jag skulle skriva.
Pose, komposition, miljöbild, mera luft? Vad va det???
Men för att få tillgång till vissa möjliheter på Fs som sökmotor osv blev jag ändå medlem.
I höstas tog jag iaf mig mod till att lägga upp en bild på en fladdermus som jag tog en septemberkväll o därmed även lite info om mig själv.
Å jösses vilken respons jag fick!!! Jag fick jätte många fina kommentarer o självförtroendet växte o sen dess har allt rullat på med en väldig fart:)))
Gick sedan en fotokurs o nu börjar jag fatta lite vad jag håller på med:))
Men jag har full förståelse för de som inte vågar, som bara är "vilande" som jag kallar dem. Som kanske är bekanta till folk på Fs men inte har intresse för själva fotandet men vill ändå kunna nyttja o söka saker på Fs.
Har två vänner själv som gör så, inget fotointresse i den bemärkelsen men vill kolla läget ibland:))
Det är iaf min lilla story om döda fotografers sällskap;))
Ha de gott!!
Mvh Marie
Anledningen till att jag inte har några bilder i min profil är nog mest att jag inte ser mig själv som fotograf. Jag är en "happy snapper" som likt den blinda hönan då och då råkar hitta ett korn. Ett litet ett. Och av en ren slump...
Man KAN hitta bilder jag tagit på nätet om man googlar på mitt konstiga namn. På www.airliners.net ligger tre varav två som jag är riktigt stolt över. Gemensamt för dem är att de mer handlar om föremålet på fotot (flygplanet i det här fallet) än fotografiet som konstverk eller uttryckssätt. Googlar man vidare så kanske man hittar min blogg men där finns det mest familjefoto för att hålla släkten i Skåne uppdaterad på barnens väl och ve...
Anledningen till att jag besöker dig Thomas är inte i huvudsak fotografisk utan mer för att få tillfälle att läsa dina betraktelser över ditten och datten. Fotona får jag på köpet så att säga!
Hälsningar
Magnus
Det är lite kul att se responsen på den här typen av inlägg. Det tar tag i folk.