Betraktelser från Montreal -4
Om att gå vilse i parken
Det där med vilse är väl en definitionsfråga. Vi visste var vi var, i stort sett, men vi hittade inte det vi letade efter.
Idag har vi spenderat en massa timmar i Parc Jean Drapeau. Den här parken ligger på två öar i St Lawrencefloden. Den ena är naturlig, den andra konstgjord. Det går broar emellan dem. Montreals kortaste tunnelbanelinje går till ön. Gula linjen består av tre stationer, två ändstationer och en i mitten. Den i mitten är parken. Så vi visste i alla fall var i Montreal vi var. Men vi hittade inte det vi letade efter, de ställen vi var på förra gången, 2007. Inte ens dottern som bor här hittade. Den naturliga ön heter St Helen, den konstgjorda Notre Dame (men det har inget med kyrkan vi besökte igår att göra).
För att retas lite med Sverige visar jag här lite sommarbilder. Det är svårt att tänka sig att de hade snö för tre veckor sedan. Hur är det i Kungsträdgården? Hinner vi hem innan träden exploderar?
Vy mot nordost. Det är hus som växer där på andra sidan.
Vi hittade ett klassisk schackbrädestorn på St Helen. Det var nog egentligen ett utsiktstorn för militären. Vi kunde dock inte använda det för att orientera oss.
Iron Man bor på ön St Helen
Vi åt vår fruktsallad vid en damm medan Näcken spelade fiol under ett träd. Han spelade efter noter och vi fick höra en och annan etyd samt delar av Våren av Vivaldi. Näcken var nog egentligen en musiker som förvisats av sina grannar att öva någon annanstans. Det passade ändå bra till vår enkla färdkost.
Alltså, naturfotografi är inte riktigt min grej men en del saker kan man ju inte låta bli att ta en bild på. Ett träd vars krona har rotat sig vid sidan av roten. Naturen är i alla fall fantastisk. I bakgrunden skymtar Montreals enda kasino. Sedesamt folk, de här fransoserna!
Väderprognosen för i morgon lovar regn och åska. Kanske. Dottern menar att väderprognosen kan ändra sig fortare än vädret. Nå, vi får se.
Mellanformataren
PS
Hela Montreal ligger förresten på en jätteö i St Lawrencefloden. I början bodde bara en större irokesestam här i sin by.
PPS
Imorgon tar jag sovmorgon från bloggen. Den blev ju klar idag (mot alla odds). Det blir nog en runda med Zeissen och en titt in till bageriet på hemvägen. Färskt bröd på morgonen innan flickorna vaknat hör till livets guldstunder.
Ser fint ut i parkerna.
Själv beger jag mig till 30 graders värme på lördag...
Rapporter kommer säkert