Mitt fotografiska minne

Anna 1977-2024

Om sorg

Min frus dotter (min styvdotter) Anna var hos oss i somras. Vi gjorde som vanligt några utflykter till ställen där vi varit förut, bl a Adelsö och Vaxholm. Hon och hennes mamma letade svamp i Grimsta naturreservat med ringa framgång. Men det blev i alla fall lite svamp till middagarna. Annars var hon ute och gick, ibland i flera timmar.  I början av september åkte hon hem till Montreal igen. Gemenskapen förflyttade sig till videosamtal på Skype. Nästan dagligen. I fredags, dagen före Allhelgonadagen ringde det på Skype mitt i middagen. En av Annas vänner ringde och berättade att han hittat Anna död i lägenheten. Han hade ringt ambulans men personalen konstaterade att hon redan var död.

Vi är chockade förstås. Vi kan inte sätta ord på hur det känns. Livliga Anna finns inte mer.

I augusti förra året hade jag en porträttsession med henne i Konsthallen ABC. Här är en bild från det tillfället.

Genom åren har jag tagit ganska många bilder på Anna då hon besökt oss. De blir dyrbara minnen att titta på och minnas de tillfällen vi var tillsammans.

 

Eders Hängivne

Inlagt 2024-11-03 20:00 | Läst 336 ggr. | Permalink

"Sorg är kärlek som inte har någonstans att ta vägen, och det gör ont. Jag känner med er. /Thomas"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Så oerhört tragiskt och sorgligt. Jag har bara kontakt med min närmaste familj via nätet, för de bor i Texas och London. Jag kan bara hoppas att det jag ser/hör betyder att de mår bra. Du visar en fin bild på Anna och den berör mej för det heter också min systerdotter.
Hälsningar Lena
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-03 20:32
Tack, Lena. Ja, internet är fantastiskt för att hålla kontakt med våra kära. Vi använder Skype så att vi kan se varandra. Det är nästan som att träffas och prata hemma.
Lena Holm 2024-11-03 20:40
Hej Thomas,
vi kör våra möten via Zoom, varannan lördag. Då kan vi även se varandra. Det är viktigt tycker jag.
Hälsningar Lena
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-03 20:43
Det är bra. Fortsätt med det.
men shit. vilken grej! :o

beklagar - det måste vara ett oerhört hårt slag.

jag känner att jag inte har några bra ord att säga, annat än - vad skönt det ändå måste kännas att ha gjort den porträttfotograferingen (och alla andra gånger du fotograferat henne). sådana minnen är bra att ha, när det tragiska inträffat.

hoppas att du, och framför allt din fru, återhämtar er efter den här förlusten. jag kan inte ens föreställa mig.
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-03 20:47
Tack, Malinka. Det behövs inte så många ord. Bilder blir kära minnen med tiden. Och visstä var det oväntat. Det kommer att ta ett tag att komma över det.
Fy vad trist. Beklagar sorgen!
Mvh Bengt
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-03 20:47
Tack, Bengt.
Vilken förfärlig shock! Jag beklagar verkligen Thomas.
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-03 21:04
Tack, Peter. Ja, det var verkligen en chock.
Sorg är kärlek som inte har någonstans att ta vägen, och det gör ont. Jag känner med er.

/Thomas
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-04 06:45
Tack, Thomas.
Jag beklagar verkligen din och din frus förlust och jag förstår att ni är chock. Det kommer att ta tid att någorlunda hämta sig från detta. Jag tror att det är viktigt att man har sin familj så nära man kan i dessa stunder och försöker stötta varandra efter förmåga. Bra vänner som törs fråga hur man mår är inte heller så dumt.

Jag och min fru förlorade vår äldsta dotter för tre år sedan och jag tycker fortfarande det är tungt. Hon var också född 1977 och min styvdotter som jag levt med sedan hon var 3 år. Hon finns fortfarande i mina tankar varje dag.
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-04 06:47
Jag har känt Anna sedan jag besökte Moskva 2001. Vi har träffat henne varje år utom under pandemin. Några år i början kom hon två gånger, sommar och jul medan hon fortfarande bodde i Moskva. Saknaden är stor.
Så oerhört ledsamt att läsa. Sköt om er.
/Affe
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-04 06:48
Tack, Alf. Vi gör så gott vi kan.
Så sorgligt. Så hemsk. Min djupaste sympati. Jag vet hur det är när någon nära rycks bort mitt i steget.
/per-erik
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-04 16:36
Tack Per-Erik. Det är en chock. Jag har känt henne sen 2000. Då var hon 23. 24 år har vi haft tillsammans, mer än halva hennes liv.
En så förfärlig händelse - ta hand om er.
Kurt
Svar från N Thomas Meldert 2024-11-05 07:36
Tack, Kurt. Vi gör så gott vi kan.