Om verkligheten vore svartvit

Skulle vi gilla färgbilder då?

Låt oss föreställa oss att verkligheten alltid har varit svartvit. Vi ser svart och vitt och allt däremellan som olika nyanser av blandningen av dessa två. Och så, i mitten av 1800-talet hittar några uppfinnare på hur man kan permanenta ögonblick i historien med en ny teknik som kallas fotografi. Med kemiska processer lyckas man skapa bilder av verkligheten som visar färger! Olika gråa nyanser får en färg! En ny virtuell verklighet eller parallellt universum öppnar sig. Världen häpnar över den nya tekniken och uppfinningen sprids som en löpeld över världen. Fotograf blir ett yrke men en annan uppfinnare gör tekniken tillgänglig även för amatörer och fotografi blir den nya flugan i alla världens familjer.

Den gamla tekniken.

Långt senare i historien utvecklar andra uppfinnare en fotografisk film som kan återge verkligheten som den är. I svartvitt alltså. Alla blir betagna av den nya tekniken. Man uppfinner t o m en film som kallas diafilm och som man med en projektionsapparat kan projicera bilder på väggen med. Hemmabion era har fötts. Låt vara att en del familjemedlemmar börjar snarka, överväldigade som de är av alla verklighetsintryck i verklighetens nyanser av svart och vitt.

Den nya tekniken. Hänförande, eller hur?

Mellanformataren

PS
Verkligheten är förmodligen olika hos alla individer på denna kula i universum.

2012-09-14 08:20   Helena

GILLAR oändliga nyanser av grått!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-09-14 11:11

Samma här!

Svara

2012-09-14 08:41   Benganbus

Vad gäller verklighten alltså, och olikheten, så upplever vi alla saker olika och kan tyvärr inte ännu visa andra vår verklighet, trots att man ibland kan lockas att tro det, genom tex bilder eller texter! ;)
Rilke hade en upplevelse som han försökte förmedla när han hörde ängels röst i stormen vid slottet Duino, (och skrev sina Duineser Elegien) Vi läser och tror vi förstår Rilke! Även om vi hade varit med vid Duino, så hade vi bara haft vår egen upplevelse av händelsen! Jag va också där alltså! :)
Det är samma med bilder.
Du förstår bara (förhoppningsvis) den bild du själv tar och vill visa, det som sedan åskådaren säger om din bild, är bara dennes egna gissningar, eller egna känslor som väcks upp genom att betrakta din bild!
Intressant, kul och spännande va?
Mao, att ingen ofta fattar hur fin och djup min bild är?
Frustrerande va! ;)
Angående verkligheten!
/B

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-09-14 11:17

Ja, verkligheten kan verkligen uppfattas annorlunda. I min ungdom umgicks jag en del med en mytoman. När han återberättade om en händelse som vi båda varit med om undrade jag om det var samma tillfälle vi pratade om. Det kan nog vara så att det några upplever som hemskt kan andra uppfatta som roligt. Det är tur man använder sin kamera till objektiva minnesbilder =)

Svara

2012-09-14 18:36   EGW

Jag hörde en gång om ett folkslag i Afrika som kallades iker. De hade drabbats av något slags kollektiv depression, den enda glädje de kände till var skadeglädjen över andras motgångar. Deras inställning var att världen är ond och ful. Etnograferna fann en märklighet som antogs vara en följd av deras kollektiva depression: hela stammen hade förlorat färgseendet. Detta var många år sedan, och stammen finns säkert inte kvar längre.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2012-09-14 23:19

Det är väl inte helt otänkbart att ett folkslag kan drabbas av samma psykosomatiska sjukdom. Idag skulle vi väl kalla det kulturellt betingat. Sanning eller inte, likafullt en intressant vinkling av dagens blogg =)

Svara