Mitt livs viktigaste bilder är redan tagna
Men det var inte jag som tog dem!
Jag har skaffat mig ett oväntat nöje genom att låna pappas och mammas negativ från min och mina syskons barndom. Efter att ha hållit på ett tag med både skanning och mörkrumskopiering slår det mig plötsligt att detta är de viktigaste bilderna som finns i mitt liv. De må vara repiga och dammiga, tummade och felexponerade. De är ändå ett tidsdokument som vida överglänser alla mina egna bilder. Bilderna jag pratar om är tagna med en enkel kamera och på högst varierande filmkvaliteter. Ömsom mycket låg kontrast, ofta perfekta och ibland lite väl mycket kontrast. En del är oskarpa, en del har en nästan självlysande skärpa som kan mäta sig med dagens objektiv. Jag inser lätt att de värdefullaste bilderna är de man tar medan det vanliga livet pågår. Här kommer några exempel.
Vi hade fått en lillebror som vi lattjade med. Spana in mina dubbla inlines.
Tränade luftcello en stund. 15 år senare spelade jag på riktigt som självlärd på kontrabas. Med stråke.
Need for Speed 0.1. Med lite fantasi kunde man få upp farten på en Corgi Toys-bil
På söndagarna var vi byggmästare med skjorta och slips. Lego och Meccano var favoriter.
Glöm inte bort vardagsbilderna! Ta mycket svartvitt medan barnen växer upp. Om femtio år blir silvret guld.
Mellanformataren
PS
Bilderna tagna med den här kameran
Och Meccano hörde till mina favoritleksaker liksom ångmaskin.
Hälsn//Rolf
Hoppas att problemet med effektiv arkivering av digitala bilder har en bra lösning om 50 år.
Vinnare denna gången blir karusellbilden med bilåkningen.
// S-O
Bilen och karusellen, ja. Det behövdes inte mycket för att ha roligt förr