Mitt fotografiska minne

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 9

Den här gången tänkte jag vända mig mot interfacet mellan kameran och stativet ty här finns flera tillbehör. Till att börja med ska jag nämna snabbkopplingen till stativet, Rolleifix. Den har den vanliga stativgängan och passar till alla Rolleiflexer och Rolleicorder utom de allra tidigaste. Ingenjörerna ”standardiserade” helt enkelt många interface på kameran för att tillbehören skulle passa så många modeller som möjligt. Ibland gick det inte men för det mesta lyckades man bra.


Rolleifix


Babyn passar också som synes.

 

 

Ett annat tillbehör som kan roa fotografer som gärna tar panoramabilder är panoramahuvudet som monteras på stativet. Med hjälp av en inbyggd libell (vattenpass) ska man se till att kameran sitter helt vågrätt. Huvudet är indelat i 30°-lägen och då får man 12 lägen på hela varvet. Lika många lägen som rutor på filmen alltså. Fiffigt. Sen är det bara köra varvet runt och ta hela, eller delar, av rullen, framkalla, kopiera och klippa ihop = panoramabild. Jag har sett två modeller av detta tillbehör. Vem som kom först minns jag inte men jag tror det är den lilla.


Den lilla


Den stora

 

Ett annat tillbehör är stereoskenan som också ska fästas på stativet. Kameran monteras på släden som ställs i det ena ytterläget. Där tar man så en bild. Kameran skjuts över till det andra ytterläget där man också tar en bild. Dessa tvenne bilder kopieras bredvid varandra på ett papper som sedan monteras i en stereobetraktare. Den största svårigheten är nog att komma ihåg vilken bild som är höger respektive vänster. Stereobetraktare är sällsynt förekommande på sajterna men genom att studera bilder på antika dylika kan man nog lätt bygga en egen. Principen är att ögonen ska se två olika bilder för att därigenom uppnå en tredimensionell effekt. Därför finns det på stereobetraktaren en skiva mellan ögonen som hindrar det högra ögat från att se den vänstra bilden och vice versa. Stereofotografi var omåttligt populärt i början på det förra seklet. Faktum är att Firma Franke & Heidecke startade sin verksamhet med två stereokameramodeller några år innan den första Rolleiflexen.


Den uppmärksamme har redan sett att det är panoramahuvudet som sitter på sliden. Modulärt tänkande.




Stereo Heidosmat. En av de första modellerna från Franke & Heidecke.

Mellanformataren


Varudeklaration: Nördinlägg

Inlagt 2010-04-26 21:48 | Läst 9264 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
En tvåögd spegelreflex som stereokamera, vilken grej! Man kan undra hur denna populära fotoform kom att vissna ner så som skedde.
Svar från N Thomas Meldert 2010-04-27 06:18
Ja, fortfarande TLR (Triple Lens Reflex). Stereobilder fick väl en renässans som leksak på 60-talet. Jag minns inte vad betraktningsapparaten kallades. Man stoppade i en rund pappskiva med något som liknade små diabilder som sedan matades fram med en spak. Längre fram har jag planer på ett inlägg om stereokameror. Det finns åtskilliga modeller från seriösa tillverkare. Contax gjorde en t ex.
När det gäller stereofoto: Min pappa hade en Kodak stereokamera på 50-talet. Bilderna togs på Kodachrome och man fick dem monterade av Kodak vid framkallning. Sedan tittade man på dem i en särskild betraktningsapparat. Men tyskarna verkar ha varit mer uppfinningsrika.
/John-Erik
Svar från N Thomas Meldert 2010-04-27 11:17
Jag undrar om det inte var Viewmaster i alla fall som man använde som betraktn ingsapparat. Jag visste inte att Instamatic fanns som stereokamera. Men det fanns visst många modeller av dem. T o m en modell med motor.
Den stora grejen var View-master. De finns fortfarande. De körde en enorm reklamkampanj på Radio Nord och var nog under en tid Sveriges mest sålda leksak.

http://sv.wikipedia.org/wiki/View-Master
Svar från N Thomas Meldert 2010-04-27 20:49
Jag tycker det är fantastiskt att de fortfarande finns! Men trots det så har jag inte sett någon på decennier. Det kanske beror på att jag inte längre är en så frekvent besökare i leksaksaffärerna =)
Viewmaster är det. Tror de la ner produktionen för ett par år sedan. Annars hade den ett uppsving på 90-talet när Disney släppte en masssa sagor med stereobilder till. Det var lite kul för det var ju stort i början av 70-talet också, så det var samma leksak i två generationer. Har fortfarande en som ligger i hyllan med leksaker för gästande barn.
Nu kan man köpa en Holga sterokamera för 120-film med betraktningsapparat och göra bilderna själv, men någon framstegningsfunktion får man ju inte... Är rätt sugen på att prova men 100$ för en leksak i plast är lite i överkant...
Såg ESA's fotograf med en hemgjord stereokamera gjord av två Panasonic digitaler ihopmonterade och avtrycken synkade med Blåtand. De hade någon programvara som lägger ihop bilderna på datorskärmen så man kan se dem med specialglasögon. Har inte sett resultatet, men skall försöka få en titt vid tillfälle.
Svar från N Thomas Meldert 2010-04-28 21:35
Det är fantastiskt att stereofotografi fortfarande existerar i denna moderna värld! Jag menar, vi går ju mot än mer realistiska virtuella upplevelser av bilden som media. Film där vi själva är mitt inne i händelsen. Att det då fortfarande kan stereofotogarferas känns lite retro även med nya grejer.
Har lite funderingar på några stereo-experiment själv. Vi får se om det kan bli någon tid över till det framöver. Har vart lite mycket resande och jobbande ett tag. Men stereo är väl stort nu, nästan alla filmer kommer ju i 3D. Även äldre filmer skall få 3D versioner, man kan ju undra hur de tänker lösa det?
Har du stereo-tillbehöret till Rollein? Skulle vara intressant att se hur resultatet blir!
Svar från N Thomas Meldert 2010-04-28 21:53
Men "bara" stereo känns lite retro med tanke på vilka andra möjligheter som finns =)