Mitt fotografiska minne

Mellanformatare för gatufoto

Lika bra att säga det med en gång: Det här är inget allvarligt inlägg om en superduper gatufotografiutrustning som alla rekommenderas att skaffa. Inte heller är det ett retrokameratips eftersom den inte är till salu. Men det kan vara kul att läsa om undertecknads försök att göra sig bekväm med gatufotografins ädla och svåra konst. Paulus ord är mitt rättesnöre, ”Pröva allt. Ta vara på det som är bra”. 1 Tess 5:21.

 

I denna anda har jag nu testat gatufotokonfiguration 2 (den förra skrev jag om för några dagar sen) som består av en Rolleiflex Automat (1952), exponeringsmätare Rolleilux och Rolleis pistolgrepp. Som alltid sitter ett ljusgult filter på objektivet när jag har filmernas film i kameran. Tri-X för den oinvigde. Analog förbearbetning kallas det.

 

 

Schaktsökaren gör man om till en sport- /nyhetsfotografsökare genom några enkla handgrepp och genast uppenbarar sig två möjligheter att kika på motivet. Se bild.

Den nedre linsen brukar man för att ställa skärpan (om man nu inte kör hyperfokal, vilket är bekvämast) och den övre kvadraten använder man för att komponera bilden före avtryck.


 

Hyperfokalinställning är annars det snabbaste valet för att fånga gatulivets ögonblick som uppstår och försvinner lika snabbt som en höneblink. Hyperfokal fungerar ju bäst med vidvinkel och Rolleiflexen har ju normal brännvid (om man inte skaffar sig en vidvinkeltillsats som kostar nästan lika mycket som kameran). Det fungerar trots allt väl om bara ljusförhållandena är skapliga och man kan ju med lite övning gissa motivets avstånd ganska bra och göra en passande grundinställning i förväg. Jag brukar välja en slutartid på 1/100s och justera bländaren efter ljuset. Är det riktigt ljust kan jag t o m ställa in 1/250s och får då oftast en bländare som ger skärpedjup som täcker nästan hela avståndsskalan. Vem behöver då autofokus? Det är bara att skjuta!


 

Pistolgreppet förtjänar att nämnas då det, trots sin höga ålder, är ett ergonomiskt föredöme. T o m mina breda högerlabb fann sig bekväm med det. Jag gick ju ett par timmar med det utan att bli trött i handen. Det var andra delar av min lekamen som ropade på vila.

 

 

Triggern kopplas via en trådutlösare till kamerans avtryckare.

 

Rolleiluxen ska jag inte nämna om så mycket mer än att jag upptäckte att den gärna ville dingla lite hit och dit medan jag flanerade. En separat handhållen exponeringsmätare hade varit bättre och att istället ha det vanliga motljusskyddet på objektivet.

 

Det enda som egentligen oroade mig innan jag började med det här var halsremmen (skulle den vara i vägen?) och frammatning av film. Remmen märkte jag knappt, märkte jag och framdragning av film kunde jag sköta elegant med vänsterhanden. När man jobbar får man inte göra något med vänsterhanden, ty det ses illa av överordnade, men här är det tillåtet och visade sig vara riktigt snabbt och bekvämt. Precis som det ska vara när man gatufotograferar. Jag har lagt märke till hur HCB var snabb att dra fram filmen efter ett skott (såg en film i Bengans blogg) och jag vill, inte utan en viss stolthet, påstå att jag är god tvåa i det löpet. Än en gång fick jag erfara att Jesus hade rätt när han sa ”Gör er inga bekymmer”.

 

Den enda nackdel jag nu kan skönja är att det är alldeles för lite rutor på en 120-film. Det går ju att råda bot på med ett annat tillbehör, Rolleikin, som medger att man laddar kameran med med vanlig småbildsfilm. Då får man ju 36 bilder på högkant och vill man ha liggande bilder får man luta på kameran 90° åt vänster. Personligen tycker jag det är att skända mellanformatet med en dylik apparat. Hellre skulle jag lägga pengar på en Rolleimeter som förvandlar sportsökaren till en mätsökare och göra skärpeinställningen till en dans även i farten.

 

Det är väl för sent att önska sig en mätsökarkamera i mellanformat från Leica som tar sina kort på 220-film (24 bilder). Den hinner inte bli retro innan jag släcker ljuset och slutar bekymra mig om dagspriset på film.

 

Eders förbundne
Mellanformataren



Inlagt 2009-09-11 17:33 | Läst 4685 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Kul. Själv körde jag lite gatufotografering med Zeiss Ikon Nettar och den var rätt smidig. Annars har Fuji några förstorade Ragefinder för mellanformat.
Svar från N Thomas Meldert 2009-09-11 18:51
Jag kommer till Zeissarna så småningom =) Mycket fina och smidiga mellanformatare för gatufoto!
Svar från N Thomas Meldert 2009-09-11 21:48
Jag hittade äntligen en Fujica GM670 som genast hamnade på önskelistan. Ett framtida investeringsobjekt. Tusen tack för tipset, Fredrik.
Trevlig läsning. Använder ofta Yashican 6x6 till gatufotografering. Gör ofta som du, ställer in tiden oftast på 1/100s och är det då ljust så blir skärpedjupet ganska stort. Med bländare 11 fås ett skärpedjup på ca 3-10 met på Yashican.

Har också haft Nettaren vid gatufotografering och i mitt tycke så är den faktiskt ganska smidig att använda. Betydligt lättare att handha.

Min Bronica är ju en traktor i jämförelse och som jag tycker är mer svårjobbad på grund av dess storlek och tyngd. Sedan är ju ljudet från spegeln ett särskilt kapitel, väcker hela omgivningen.
Svar från N Thomas Meldert 2009-09-11 19:41
Jag kan gott tro att Yashican fungerar lika bra för gatufotografering. Egentligen kör jag oftare utan pistolgreppet men man måste ju pröva!
Skärpedjupet är ju otroligt en ljus och fin dag även på 1/250s så det är skönt at slippa fokusera och bara tänka på motivet.
Inlägg om Zeiss Ikons Super Ikonta B och Nettar kommer så småningom. Mina andra mellaformatsfavoriter.
Dessa Rolleiflex -- de är i min ögon ständigt ständigt lika fascinerande. Så mycket charmigt krångel! Så mycket pyssel med film, framkallning, kopiering. Och här fick jag lära mig något fullständigt nytt. Min fars gamla Rolleiflex hade också sportsökare, men den hade inga linser, bara en egendomlig liten rund spegel, om jag inte minns fel. Hur sportsökaren på denna funkar fattar jag inte riktigt, men det gör det samma. Det är säkert uppenbart när man håller kameran i handen.

Vad jag kan se är i alla fall att ljuschaktet verkar vara lite plåtigt, precis som på riktigt gamla Rollei. Kanske hittade de en bättre lösning på det på senare modeller. Min Yashica 44 hade en snyggare lösning på schaktmekaniken, och Yashica hämtade ju sina idéer från Rollei.
Svar från N Thomas Meldert 2009-09-11 19:54
Sportsökaren är ganska enkel. Man kikar i den lilla fyrkantiga öppningen och ut genom den stora fyrkantiga som syns i den första bilden. Luckan framtill som annars är uppfälld har en spegel på insidan. Om man hissar upp kameran två cm och tittar genom den lilla runda linsen istället så ser man via spegeln genom sökarobjektivet där man normalt ställer in skärpan.Sökarschaktet är plåtigt, ja, men en fantastiskt fint fungerande mekanik. Ännu finare är sökarschaktet på Rolleiflex Baby. Den kan man fälla upp och ner hur länge som helst i fascination över ingenjörernas mekaniska konststycke. Där är också slutarlåset integrerat i schaktet. Om det inte är uppfällt kan man inte ta någon bild.
Charmigt krångel? Javisst, jag håller med =)
Du kan ju titta på Voigtländers nya Bessa III med bälg.
Parallax-kompenserad mätsökare för 6x6 eller 6x7, och med ljusmätare. 120 eller 220.
Dock elektronskt styrd slutare.
Svar från N Thomas Meldert 2009-09-11 21:39
Den ser ju intressant ut men en Fujica GM670 har lite bättre ålder. Och ingen bälg. Ser ut som en förvuxen M-Leica.
Jag har problem med vad jag ska välja för kamera till gatufotografering,eller som vi kallar det här i Frinnaryd,Vägfotografering.Vi har ju inga gatunamn utan det är vägar.Sen har jag ju 113 kameror att välja på.Jag har funderat i ca 25 år nu.Jag hinner nog dö innan jag bestämmer mig.Jag har en fallplåtskamera,men jag undrar om Crimson framkallar glasplåtar.Hälsa frugan./Kenneth
Svar från N Thomas Meldert 2009-09-11 21:42
Du framställer dig själv som en åsna mellan 113 hötappar =) Ta en bara och carpe diem på dig.

Det där med vägfotografi var bra. Den termen gillar jag. Riktigt Schillersk =)