Puckade puckon på puckeln?
nejdå, men 21 är väl oslagbart

Återvände idag till min barndoms tassemarker, Hornsgatspuckeln på Söder, för att fika med några andra fotosidefotografer. Inga puckon, men jag kunde inte motstå ordleken i rubriken, jag älskar ju sådana.

Inne på fiket, med kameran på 400 ASA, konstaterade jag att lillkameran inte riktig pallade med det. Brus. Det är nog en utomhuskamera. Kanske behöver jag en ny. Jag såg en ny vid fikabordet som verkar lovande, Panasonic LX3. Den duger nog åt mig.

En bild på Micke (Borg) blev i alla fall någorlunda anständig. Kanske.

Bättre gick det utanför. Krister och Micke i samtal.

Vidare västerut vandrade vännerna sedan

Själv gick jag till tåget. Jag tycker golvet är så vackert i färgerna på Södra Station, så jag vill gärna fota det.

Det dröjde innan mitt tåg kom så jag kunde studera den andra perrongen.

En skateboardåkare passerade också. Snabbt.

Inte så många ord idag. Mest bild. Håll till godo ändå. Det blir fler ord en annan dag.

 21 då? Ja, det är 21:a dagen med dagsfärska bilder...

Om man riktar blicken neråt
så syns tecknen på att något är på väg
kanske lite asfaltspoesi

Det hade regnat i morse och ljuset var blött, men på marken, på asfalten, hittade jag tecken på att något är på väg att hända. Små spår av höst gör sig gällande. Inte stora, inte skrikande synliga, men man upptäcker dem om man riktar blicken neråt.

Som här tex. Rött på svart. Härlig kontrast. Tackar. Bara att ta emot och rikta även kameran neråt. Klick. Det blev en bild.

Vandrar vidare till blötare och våtare underlag. Överallt ligger små kompostioner och väntar på att bli upptäckta av oss neråttittare.

Varför inte ta ett självporträtt också. En fotograf i det blöta.

Och ibland bjuder asfalten själv på motivet, med hjälp av ett litet löv. Men det måste vara blött, annars syns inte det vackra, ja det finns inte.

Tjoget fullt av Dagens bildfynd. Fortfarande med Canon S70. Och utan att använda sökaren. Det går ju riktigt bra, kanske är mina farhågor om de försvunna sökarna inte så allvarliga...

Fortsätter att testa.

Det röda börjar tränga in i bilderna...

Jag jobbade alldeles för länge idag, men en liten bildfångst hann jag ändå med, även om jag kände mig avtrubbad på hemvägen och inte såg några motiv. Bara de gamla vanliga. Men så, nästan hemma, fångade ögonvrån något som inte funnits där förut. Något rött. Den nittonde dagen räddad.

Och strax därborta var några som drabbats av vårkänslor, årstiden till trots.

Även vuxna kan leka. Trevligt.

Att följa en uppmaning...

Gå ut i skogen och prata med träden. Det var Leif Bength som tidigare idag fick mig att inse att det är något jag försummat. Så på vägen hem passerade jag skogen. Ingen storskog men dock en skog. Och inte med favoritobjektivet, men lill-kameran som jag hade med mig. Och jag försökte att inte använda sökaren, eller rättare sagt jag gjorde inte det. Testade skärmen igen.

Där stod dom ståtliga i kvällssolen, två stabila tallar på åsen, ett par resliga träd jag inte träffat förut, längs en stig jag aldrig gått förut, men de verkade inte ha något emot att jag fotograferade dem.

Kvällssolens ljus satte liv i skogens färger...

...och på marken börjar höstfärgerna ta över

En liten höstpromenad i skogen

tillsammans med lillkameran Canon S70

Attans också...
...sökarlöst?

Ja, attan kommer ju från aderton. Fy sjutton och Attans. Men nu var det den artonde dagen jag tänkte på. Var en stund på jobbet om eftermiddagen, för att förbereda morgondagen, och då (attans) kom jag på:  En bild om dagen håller doktorn borta. Nej jag har glömt vad jag skrev, men tog upp kameran gjorde jag på vägen ut.

Eftersom jag gnällt över sökarlösa kameror förut i dag, så tog jag fram min sökarförsedda kamera och lät bli att använda sökaren. Tänk om det kommer en framtid där man måste klara sig utan sökare. Då gäller det att vara beredd. Men det var lika mycket att pröva själv och inte bara tycka utan att veta. Alltså prova.

Fotografen kan anas i fönstret när han fotar med hjälp av skärmen och struntar i sökaren.

Det gick ju bra. Bäst att testa utomhus, med att dokumentera djurlivet.

En spegling till. Också sökaroberoende komponerad och fotograferad.

Där dök Kista Science Tower upp igen. Det gör det lite då och då i min blogg. Kan det ha någon betydelse, eller pockar det bara på uppmärksamhet?

Slutsats från detta fotograferande: Det går att fota utan sökare, även med en gammal  liten skärm som min kamera har.

Adertonde dagens bilder. Canon S70.