Inte har det blivit enklare...
Kameraval, det korta perspektivet
Canon,, Nikon, Sony, Panasonic

Det här med att välja kamera, inte har det blivit enklare precis, det har ju blivit alldeles för mycket att välja på, och då tänker jag på ett relativt kort tidsperspektiv, just nu. Jag har också reflektioner kring ett längre perspektiv, men det är en helt annan fråga, så det får bli ett eget inlägg någon gång.

Jag har ju iblaand funderingar kring min lillkamera. Den fungerar ju bra. Ibland räcker den inte till. Bilderna blir ju bra.  Ja men inte vid alla förhållanden. Etc..

En bild där den fungerade

Och så funderade jag på den nya Panasonicen, LX3, men den har ju ingen sökare. Och efter jag gjorde den reflektionen och bloggade om det, har jag (med något litet undantag) fotat sökarlöst med lillkameran, och det går ju bra, nästa bättre. Plötsligt känns det konstigt att sätta den till ögat. Jag slipper ju kollisionen med glasögonen. Så lätt var det att bli omvänd ;)

Men så finns ju lilla Sony W300. Mindre, lättare och med sökare. Och dålig vidvinkel.

Och så har det ju kommit en ny Nikon P6000. Och en ny Canon, G10. Jahaja, varför gör dom på detta viset, krånglar till livet för en. Det var enklare förr, i det långa perspektivet.

Gomorron på er.

Ja, så var vi där.
Spetsbergen -76
Del IV

Äntligen var vi framme vid Petuniabukten efter alla inledande transportbesvär. I den gamla hyttan från pälsjägarnas tid vid förra sekelskiftet kamperade ett gäng polacker, medan vi slog upp tälten en bit ifrån. Åt middag halv två på natten, dygnsrytmen hade vi redan tappat.Till efterrätt blev vi bjudna på te av polackerna. Efter lite sömn steg vi upp vid tio-tiden och började packa.

Den andra gruppen från vårt gäng, de som blivit strandsatta på en udde ett tag, hade kommit hit före oss, och kom nu tillbaks från en övernattning borta vid Nordesnskjöld-breen. En blåsig natt, med fem avblåsta tätlinor.

Ebba-hyttan, med Hörbye-breen i bakgrunden

 När vi tog en promenad innåt dalgången bakom lägret kunde vi studera den frodiga växtligheten, mest sten grus och lera. Perspektiv och avstånd i en sådan här bild är ju lite svåra, men till bergen där borta är det runt en mil, och de är ca 1100 meter höga. Själva är vi bara några meter ovanför havsytan.

Vid Ebba-hyttan, österut mot Mittag-Leffler-breen.

Under blå himmel åt vi en skön måltid vid vår fina matplats. Vi diskuterade vad vi skulle gör de närmaste dagarna, och bestämde oss för att gå över till Austfjorden via Hörby-breen.

Inte så mycket skrivet idag, men några rader för att hålla storyn levande. Dessutom tar bilderna lite tid till de här inläggen. Gamla glasade dia, där jag måste bryta mig in i ramarna innan jag kan scanna dem, och därefter scanning och lite finputs i datorn. Tur att bilderna inte ska vara så stora; det underlättar jobbet.

Och kameran? Olympus OM-1; det mesta med 24 eller 85 mm objektiv. Film Kodachrome, men det syns väl på färgsticket.

 Storyn fortsätter!

Till första inlägget i berättelsen

Jag cyklade idag
och plötsligt var plånboken borta
så bilder blev det dåligt med

Men en liten stackare blev det allt, när jag precis kommit till jobbet, på en man som satt där och svettades över ett sodoku.

Eftersom jag cyklade idag, blev det inga bilder på vägen, bilderna passerar så snabbt och hinner inte bli fångade. Och när jag kom hem på eftermiddagen var plötsligt min plånbok borta. Jag vände uppochner på huset och skakade ur allt som fanns där, men ingen plånbok dök upp. Kunde jag glömt den affären igår? På jobbet då? Men jag hde inte använt den där. Bäst att sticka tillbaks och kolla. Jodå, i en plastpåse där,en påse jag haft i cykelkorgen i morse, där låg den. Men i fel påse. Plötsligt kändes allt bättre, men inte dessförinnan...

Det är vid pölen det händer...

Ja det är ju inga stora världshändelser jag talar om utan bara små enkla, vardagliga händelser, händelser lika små och obetydliga i det stora hela som pölen själv. Som idag på morgonen när en vanlig vardaglig människa passerar förbi, en nästan omärklig händelse.

Och det händer något med träden också

Medan de här två bara står och tittar på

Dagens händelser!

The Stones.

Ja, rubriken kan ju väcka många associationer som Ales stenar och Stonehenge. Men många tänker säkert också på musik, på mer rullande stenar än de gamla stenmonumenten, på Sir Jagger och grabbarna.

Men stenarna jag tänker på är mer vardagliga än så, jag går ofta förbi dem. Månne någon har rullat dit dem en gång, men nu är de tämligen stationära, lite dekor i en gräsyta mellan husen. Nära där jag bor. Idag fick de bli offer för min dagliga kamera, innan jag gick vidare. Sedan förflyttades mitt mentala fokus till annat, till dagens kommande föreläsningar, och typiskt nog hände då flera fotograferbara händelser runt mig där jag gick, fler än vanligt, men jag bara stillsamt noterade i ögonvrån  att "nu missade jag något igen". 

Så det får bli stenarna. Non-rolling Stones from Sollentuna.

Två stenar.

En sten.

Dagens stenar med S70 (stenbra idag).