Ge de misslyckade bilderna en ny chans
så visar de upp sina dolda hemligheter

De där totalt misslyckade bilderna, man kanske inte ska kasta dem, utan ge dem en ny chans. Om man fotar varje dag, och i all hast  på väg till och från, och nu i mörker, och tänjer på gränserna så blir det ju också, suddigt mörkt, brusigt och misslyckat på andra sätt. Misslyckat om man ska gör en traditionell bild. Jag satte mig med en sådan bild igårkväll, en med rörelse i, med ljuspunkter som ritat mönster i bilden. Tänkte se om det kunde bli en bild, men så tog leklusten över där jag satt med photoshop, och så upptäckte jag att den och andra bilder ruvade på dolda hemligheter, mystik och varelser och väsen som dolde sig, eller helt enkelt bara en dold skönhet.

Så om man ser på bilderna med nya ögon kanske det blir nya bilder. Nå'n sorts remake, kanske. Det var den här det började med, innan jag riktigt kom igång.

Magin dansar i mörkret, eller är det bara eldflugekalligrafi, jag överlämnar tolkningarna till er fantasi.

Sedan drog jag lite mer i spakarna när jag kom till nästa bild, och lite av det som sker i natten, och döljs av nattens mörker, avslöjar sig. Vad är det för varelser som kommer flygande?

Mystiken ruvar där i mörkret...

Och här kan vi se hur skuggorna sprider sig och invaderar den ljusa världen. Vad döljs där i mörkret? Hemuler, balroger eller dementorer kanske? Någon som vet?

Kanske blir plötsligt , marken där vi går, glödande het.

Men då kan det vara skönt när ljuset dyker upp där borta, ett vitt sagoslott i mörkret.

Det är roligt att gå till och från jobbet, när vandringen går genom en sagovärld...

Oj då! Vad har hänt här?
Spåren efter ett litet drama ligger utspridda

Jag gick förbi här igår kväll på vägen hem, men då såg jag inget, allt var som vanligt och så plötsligt idag på morgonen hade det hänt, jag kunde inte undgå att se de': de havererade resterna efter en CD. Utspridda låg de där på marken, kalla och fuktiga av morgonkyla och dagg och ingen som brydde sig. Vad kan ligga bakom ett sådant drama.

Ett musikaliskt mysterium låg framför mig. Hade någon tröttnat på musiken, hade artisten brutet sig ur skivan och svävat iväg i frihet? Det lär jag aldrig få veta.

Här var det alldeles tomt, inget kvar.

Men här, halvvägs inne i häcken låg den. Längre att den inte orkat i flykten från dramat. Utmattad och slutspelad hamnade den här.

För säkerhets skull tog jag även en översiktsbild över brottsplatsen

Som sagt, alla inlägg kan inte bli seriösa, men detta var vad som hände idag.

I går morse regnade det...
...och jag blev blöt
och paraplyerna kom fram

Först duggade det bara lätt, men sedan började det på riktigt när jag kommit halvvägs. På med regnjackan, och vandra vidare.Men när jag kommit in på stråket mellan pendeltåg och tunnelbana började de vandrande paraplyerna dyka upp. Men en del nöjde sig med en enklare variant.

Anonymt möte.

Kollisionsrisken är uppenbar när alla gömmer sig under paraplyet.

Sen räddade jag mig in genom dörren...

Idag verkar det bli torrare. Nu ska jag strax gå.

Bilder som inte borde gå att ta...

Nu blir jag konfunderad, när jag lyckas ta bilder som jag inte trodde att jag kunde ta, i alla fall inte på det viset. Varför tog jag dem då om jag inte trodde det skulle gå. Klart jag måste pröva, men jag räknade med att få slänga dem.

Det var inte riktigt ljust i morse och bl 2.8och 1/8 s blev exponeringsvärdena. Det borde inte gå på fri hand och utan IS eller motsvarande, eller utan stöd. Men så här blev det i gångtunneln.

Jag använde bålen som stöd, pressade kameran mot magen och det fungerade. Fast det såg jag ju inte förrän jag kom hem att bilden blev användbar. Det blev även den här, också det en åttondeling, blandljus med gatlykta bakom trädet och blå himmelsasfalt i regnet.

Men den här, som jag tog på hemvägen, är nog märkligast. 1/2 sekund. Och jag stod på gatan utan stöd. Jag förstår ingenting.

Gångtunneln från morgonen fastnade på kvällen också. Från det hållet har jag inte så många bilder.

Men den här gången var det fusk, ett apparatskåp att ställa kameran på.

Och här fanns ett räcke. 1/3 sekund.

Det är klart, det är inga bilder man gör jätteförstoringar av, men bruset är faktiskt mer synligt än oskärpan. Magstöd är inte så dumt verkar det, men jag trodde det var operasångare som använder sådant.

Ibland är det bara spåren som syns

 När man går där på morgnarna är det inte alltid man ser dem, utan bara anar att de varit där. I den kvarvarande morgonfukten kan man se spåren av deras framfart, som här till exempel. Spår som snart försvinner, spår som bara finns vissa morgnar.

 ...eller här...

...eller här.

Nu ska jag gå, och se om jag hittar färska spår i morgonmörkret.