Det finns motiv på alla arbetsplatser!

Det var lite av en utmaning som jag fick av Alf, så igår tog jag några bilder på jobbet.

Det var när jag testade iso3200, så hälften av bilderna är tagna med den känsligheten.

för de andra använde jag iso1600

kameran var Lumix G2

och kit-zoomen satt på

sedan är det väl inte så mycket att säga

kanske ska jag pröva detta fler gånger

vårdagjämningen är nära

här behövdes färgen

men inte här

kanske borde jag fota mer svart-vitt

SLUT.

Det gäller att testa gränserna. Hur är det med 3200 asa när det inte behövs?

Igår testade jag ISO 3200 på min Lumix G2, när det var mörkt ute. Eftersom det gick så pass bra måste jag ju testa det under bättre förhållanden, när det egentligen inte behövs, ja kanske är totalt onödigt. Men provar man inte, så vet man inte.

Jag valde att börja hemmavid, där motiven är välbekanta, vägen hemifrån, mot centrum, pendeltåg och bussar. Samma exponering i två varianter. I bilden ovan kan man fortfarande ana brus i skuggorna. I bilden under har jag ökat svärta och kontrast jämfört med bilden ovan, och då är bruset inte särskilt märkbart i den här storleken.

Damen med det färgstarka håret, och så några snöflingor.

Hade jag någon nytta av 3200 ASA i den bilden. Tja, det skulle i så fall vara bländare 10 och 1/250 sekund. Marginalerna blir större, men det kostar ju lite kvalitet och kräver lite brusreducering.

Här krävdes det mörka skuggpartier för att motverka bruset, men det gick.

Sedan fick jag tillfälle att plåta genom bussfönstret.

Mannen på bron.

Det går också att fånga sina brusiga medpassagerare.

Men jag tyckte nog att bussfönstret var mer spännande.

Väntan.

Den sitsta biten gick jag och där behövdes verkligen inte 3200, men testar man så testar man.

Ökade svärtan för att slippa brusig jacka (som inte var helsvart, snarare ljussvart, med Bengt Grive-terminologi.

Fortfarande lite snö i luften.

Väl inbäddad.

Slutsats?

Det går om det behövs, men blir lite merjobb om det itne ska vara mörka bilder där man kan svärta ner skuggorna, är min blygsamma slutsats av ett begränsat test.

Men nu vet jag. Då slipper jag tro.

Lumix G2, 3200 asa, kit-zoom 14-32 mm, raw och Lightroom.

Ingen skog till hands, men en balkong i mörkret, måste ju testa ISO 3200 och 6400 också.

Med ett barnsligt behov av omedelbar behovstillfredställelse var jag tvungen att testa högre känslighet än de 1600 jag hade i skogen i mitt förra blogginlägg. Nu hade det ju hunnit bli mörkt, så jag hade inget likvärdigt motiv att testa på. Alltså  gick jag ut på balkongen och fotograferade mörkret.

Fri hand och stöd av balkongräcket. 3200 ASA och Lumix G2. Nu syns bruset. Äntligen ;).

Jämförelsen är förstås inte rättvisande, så jag måste testa också när det inte är nattsvart ute, och på ett riktig motiv. Jag anar att det skulle kunna vara användbart.

Det jag kunde göra nu var däremot att vrida upp ända till 6400 ASA.

Samma balkong och samma kamera, men 6400 ASA. Dessutom hittade jag en brusredigeringsspak i Lightroom, som jag använde.

När jag såg resultatet av brusreduceringen återvände jag till den första bilden, och fixade lite till.

3400 ASA-bilden med brusreducering.

Det här måste jag testa mer... Jag är faktiskt lite impad.

Bilderna tagna nyss.

.

ISO 1600 i skogen, borde inte det synas, eller måste jag skruva upp ännu mer för att det ska bli dåligt

När jag började rikta kameran mot marken i gårdagens försök att fotografera i skogen räckte ljuset inte till för att få en hyfsad kombination av tid och bländare, så jag vred upp ISO-talet till 1600 på min G2:a för att klara skärpan någorlunda.

"Titta ner på marken"- bild från halvskuggiga skogen.

När jag var klar med "titta ner"-bilderna glömde jag att återställa ISO:t till 400 som jag hade förut, så resten av bilderna blev sextonhundringar.

Jag brukar inte använda så högt ISO, har hållit mig lägre för säkerhets skull. Dessutom har jag inte testat förut i annan än betydligt mörkare situation, så hur kameran uppför sig i bättre belysning var ännu okänt för mig, men misstaget gjorde mig lite visare. Dessutom inser jag att jag behöver pröva ner för att veta bättre, och även på ännu högre ISO. Det finns ju de som påstår att det går.

En svartviting smög sig in bland färgbilderna. Tyckte det skulle vara så.

Men här är färgen tillbaka.

Två par.

Tall och björk växer tillsammans, och ett likadant par står i bakgrunden.

Fruset vatten...

... men kanske inte så länge till.

Och snart...

.

Gårdagens skog i färg i dag

I går bloggade jag om den oavsiktligt svartvita skogen, idag blir det samma skog men i färg, så som jag såg och tänkte när jag gick där. Samma skog, men andra bilder, med något undantag, och jag börjar med ett undantag, det blir samma startbild som i gårdagens inlägg.

Sten och Hassel, två polare.

Skogen kan vara väldigt ljus och öppen och grön och fin...

... men den kan också  också stå sluten i bakgrunden

.

Här finns fallna hjältar.

Undrar om det sa "brak" när den föll.

Samma bild i svartvitt.

Exakt samma bild, men den ena i färg och den andra i svart-vitt. Ibland tycker jag att det helt kan ändra karaktär och innehåll i bilden,  fast det är samma bild. Man ser andra saker.

Nu är ju det ingen nyhet, men jag kan ändå bli förvånad på nytt, när jag plötsligt upptäcker det. Kanske handlar det om återupptäckt, eftersom det är så länge sedan jag fotade svartvitt på allvar.

På en del ställen ligger isen kvar.

Inga konstigheter med att ta en sådan bild, utom möjligen blöta knän och kalla fingrar. Den är tagen med kit-zoomen. Men vill jag komma närmare får jag nog släpa med makro och en större kamera. Det var den enda begränsningen jag kom i närheten av med min Lumix G2 + kitzoom, på den här promenaden. Den är faktiskt riktigt kompetent. Och frågan är, vill jag komma närmare?

Gran i närbild?

Så en bild i färg till Lysa som tyckte den svartvita varianten var läskig.

För att visa att jag inte var alldeles ensam i skogen slutar jag med en bild med människor.

Mer än hälften av de människor jag mötte på min en-och-en-halv-timmes promenad syns på bilden.

.