Slår ett slag för porträtt- och gruppbilder

Jag har gått igenom en del gamla bilder från min farfar och farfarsfar i helgen. Några saker har slagit mig när jag tittar igenom bilderna, bland annat:

1. Vem har bra porträttbilder på sig själv idag?

Förr gick de flesta till en porträttfotograf några gånger i livet. När min mamma gick bort för två år sedan kunde jag med nöd och näppe hitta en nytagen bild som dög för att publiceras i Sydsvenskan och att sätta i en ram på hennes kista. Det blev en tankeställare. Jag borde ha porträtterat henne och resten av familjen på ett seriöst sätt, inte bara fånga ögonblick.

Familjen Fröderberg kring sekelskiftet. Min farfarsfar Bernhard står upp.

Värnpliktige Fröderberg cirka 1911

Familjefader Bernhard Fröderberg cirka 1915

Min pappa satte upp en studio och fotograferade alla släktingar när jag fyllde år 1982. De bilderna är kul att ha nu och ger något annat än bilderna från fikabordet (som också har sitt värde).

Min farfar, Bertil Fröderberg, fotograferad i vardagsrummet i juni 1982.

2. Det tas för få ambitiösa gruppbilder.

Det är ingen brist på gruppbilder idag, men hur ofta styr fotografen upp bilden så att det blir riktigt snyggt? Bland min farfars negativ hittade jag några charmiga gruppbilder.

Hälsingborgs varv.

Okej, lite slarvigt uppställt. Men en rätt charmig grupbild i mitt tycke.

Farfar med korsade ben på huven.

Oarrangerad gruppbild

Jag ska återkomma i ämnet gruppbilder, för bland min morfars bilder finns några exempel på prydliga uppställningar av stora grupper som man nästan aldrig ser idag.

Tills dess, ta några riktiga porträtt av dina nära och kära.

2015-01-18 19:50   yka

Fina bilder! Håller med dig, samma tankar har slagit mig också. Dags att utmana sig med annat än ögonblicksbilder på släkt och vänner! Ha en bra kväll! Yvonne

Besvara

2015-01-18 20:12   Carina Hedlund

Håller med! Fick en tankeställare för några år sedan då min svåger dog. Hans familj hade inga bilder och sa till mig: du fotograferar ju jämt, du måste ha någon bild.... Letade länge innan jag hittade ett som passade. Efter det har jag porträtterat många släktingar och har väldigt fina porträtt på mina föräldrar. (De sitter även på väggen hemma:)
/Carina

Besvara

2015-01-18 20:47   SaraJoh

Men oj vad jag fick en tankeställare nu!

Besvara

2015-01-18 20:57   Lena Eriksson

Visst är det roligt med fina porträtt! Och väldigt mycket roligare om de är tagna av någon när eller kär. Men jag upptäckte (när min mormor dog, som stod mig nära)...att man oftast fotar för lite i vardagen också. Kanske inte barnen, de fastnar överallt. Men sina föräldrar och en gammal mormor...
De bilder jag ändå lyckades ta på min mormor...oftast om jag såg att ljuset föll fint på henne...men ändå ganska vardagliga, de är guld värda idag när hon inte lever längre. Både för mig och andra i släkten.

Riktigt fina bilder du visar upp...det lyser igenom någon slags stolthet hos människorna på dina bilder, över att få bli fotograferade. Härligt tycker jag!
/ Lena

Besvara

2015-01-18 21:02   alf109

Det skulle inte göra något om man var lite "högtidligare" med fotograferandet ibland även idag. Känner igen stilen från en del av min morfars bilder, allvaret i glädjen och att "detta är på riktigt".
Kul att se Magnus.
Jag har tyvärr inte många bilder kvar från morfar, och inga negativ.
-affe

Besvara

2015-01-18 21:03   Håkan Eklund

Ja, dessa tankar känner man igen ...*
Jag har på samma sätt en samling fina gruppbilder och porträtt av släktingar från slutet av 1800-talet till 1930-talet. Men efter det är det inte samma seriösa fotografering längre ...
Speciellt bra gillar jag morfars bilder från tiden i Amerika i början av 1920-talet. Han från svenska Österbotten i Finland, kompisarna från Småland i Sverige. Emigrantbygder ...
- hawk

Besvara

2015-01-18 22:57   gorred

Det är i grunden viktigt att fotografera hemma, familjen, mer eller mindre opretentiösa porträtt. Det märks inte minst i den här bloggen - sådana här bilder är mycket värda. Och jag har haft glädje, ur den aspekten, av mitt fotograferingsintresse.

Besvara

2015-01-18 23:16   sigfrid.lundberg

Jag kan bara hålla med. Skulle också vilja slå ett slag för ett fysiskt fotoalbum som man kan sitta med i soffan tillsammans flera stycken. Vi har flera hundraåriga album med bilder liknande dina. Arvegods. Varför skall vi våga tro att Instagram och Facebook överlever så att våra barnbarnsbarn kan få se bilder på oss och sin föräldrageneration? En padda med instagram i all ära, men ett album klarar ett strömavbrott... Mvh Sigfrid

Besvara

2015-01-19 10:41   Johan Pihl

Fina bilder bilder du hittat bland din farfars negativ. Kul också att se familjeporträtt från den tiden då man i fotostudion sade åt dem som skulle bli fotograferade att sitta still (de allra yngsta barnen hade problem med det).

Besvara