Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Pressfotografens syn på produktfoto

Jag kan tycka att det är befriande att se på fotouppdrag ur pressfotografens perspektiv. När jag jobbade som pressfotograf under några år fick jag hitta bildlösningar med den utrustning som låg i min axelremsväska. Och inte fick det ta så lång tid heller.

Idag tog jag en så kallad ingångsbild till Fotosidan Magasins test av Nikon D7200. Som vanligt fick mitt lilla kök fungera som studio. Så här skulle en pressplåtis förklarat hur bilden tog:

”Stativ och makro är inget för en pressplåtis.
Satte kameran på en köksstol och blixten bakom ett duschdraperi.
På med vidvinkelzoomen (universalgluggen för en plåtis) och höll kameran med fri hand.
Det duger säkert – folk kollar ändå inte så noga.”

Min kollega Martin Agfors föreslog den här formuleringen ifall jag istället vill göra karriär som kommersiell fotograf:

”Motivet placerat på ett sofistikerad produktfotounderlag i trä, blixtljuset slogs genom en noga avstämd diffusor, fotograferade på frihand för att ge en touch av drama och intensitet i bilden, förstärkt av den korta brännvidden och genom att använda en zoom fick bilden en lite gritty, hardcore-känsla.”

Inlagt 2015-05-11 23:38 | Läst 5567 ggr. | Permalink

"Kul! :-) Fast man har ju önskat ibland att pressfotograferna åtminstone kunde låta bli extremvidvinkeln när de tar porträtt. :-)"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Blev riktigt bra med och lite spännande look på Nikonen!
Man skall jobba smart, inte hårt, och inte berätta om det! ;)
Undrar om en iPhone 4 S också hade funkat? :)
/Bengan

Ps. Gillar Martins konstnärliga och marknadsmässiga beskrivning av det svåra jobbet! :)
Kul! :-) Fast man har ju önskat ibland att pressfotograferna åtminstone kunde låta bli extremvidvinkeln när de tar porträtt. :-)
Svar från froderberg 2015-05-12 15:21
Äh. lite ska väl folk tåla ;)
Haha, vilken underhållande beskrivning av det hela. Ni målar upp det på ett klockrent sätt.
Men huvudsaken i slutändan är väl ändå att "kortet blev skarpt".

Så att säga.

😉