När kameran är med ...

Joakim K E Johansson bloggar i dag om att han alltid har med kameran och att han får många bilder som aldrig annars skulle blivit tagna.

Jag har också nästan alltid med mig en kamera, men för mig är det stor skillnad om kameran ligger i ryggsäcken eller om den hänger påslagen på magen. För andra som tar landskapsbilder eller fotar arkitektur spelar det antagligen ingen roll om det tar 30 sekunder att plocka upp kameran. Men för gatufoto försvinner ofta situationer snabbare än så.

Den här bilden tog jag på väg hem från jobbet. Trots att det duggregnade lite fick kameran (en Canon Eos 6D med 35/2 IS) hänga på magen.

Precis utanför Fotosidans redaktion, på väg till tunnelbanan.

Ännu en bild tagen på Götgatan på väg hem från jobbet.

Idag såg jag ett helt gäng byggarbetare i Sundbyberg som antagligen var på väg till lunch. Jag hade famnen full av lådor och jag fick ställa ner lådorna på marken och dra fram kameran som hängde på axeln.

2015-05-22 00:22   bassa

Hej Magnus Fina spontana bilder!.. Jag går aldrig ut utan kamera.,och den hänger på magen. För mig har det blivit ett måste.Utan kamera samma känsla som tidigare, om jag glömt snuset hemma och inte hade möjlighet att få tag i nytt, exempelvis på landet. Hemskt!!!
/ Bengt

Besvara

2015-05-22 08:53   Bob Bovin

Hej Magnus,
Det är riktigt att kameran måste alltid va påslagen och redo. Allt händer så snabbt. Om man skall gatuplåtare så måste man aktivt spana och ta många bilder. Jag har nästan alltid kameran i höger hand, redo att exponera.
Det är en spänning i att fånga moment och vänta några dagar med att sortera ut bilder. Under ett år får man va glad om man får en handfull bilder man är nöjd.
Hälsa grabben i Dalby
Bob och Ninni

Besvara

2015-05-22 13:45   pia51

Jag har alltid kameran hängande om halsen, när jag går hemifrån. Det första jag gör när jag kommer ut i ljuset, är att kolla exponeringen. Alltid beredd. Jag hinner ofta med det jag vill fånga, men är ingen gatufotograf. För mig uppstår situationer, inte så sällan, när passerandes blickar fastnar på mina gamla objektiv. Mest blickar får mitt gamla slitna Nikkor 85 H f1.8. Jag får många leenden och det händer att det bli ett trevligt samtal med människor som berättar sin historia, när de började fota, vad de använde för utrustning osv.
Hälsningar pia

Besvara