Missbruk av Canon Eos 5Ds R?

Canons nya 50-megapixelkameror 5Ds och 5Ds R uppfattas ibland som kameror för personer som kör ut 70x100 centimetersprintar från varje fotografering och sedan fingranskar dem med lupp. Hur fungerar de här kamerorna vid vanlig fotografering? Jag lät 5Ds R hänga med i vardagen.

När Nikon D800 och D800E lanserades för tre år sedan var det många som oroade sig för de stora bildfilerna från 36 megapixel-sensorn. Andra tyckte det vara var onödigt med så många pixlar. 

Tongångarna är liknande idag när Canon Eos 5Ds och 5Ds R kommer på tal: 50 megapixel är onödigt för de flesta. Hur ofta behöver man den upplösningen?

Det är inte fel att säga så, men man kan också tänka så här:

1. Datorutvecklingen rör sig hela tiden framåt och den genomsnittliga datorn idag är snabbare än 2012 när Nikon D800 kom. Processorernas beräkningskapacitet ökar snabbare än vad antalet pixlar ökar.

2. Fler pixlar är nästan aldrig en nackdel. Det går alltid att reducera bildernas storlek i efterhand, men att öka upplösningen i efterhand går inte. Risken det uppstår en synbar kvalitetsförlust vid beskärning minskar.

3. Fler pixlar ger högre bildkvalitet. Det är en vanlig myt att små pixlar ger sämre bildkvalitet på grund av högre brus. I verkligheten så påverkas inte bruset i bilden som helhet, men det dynamiska omfånget ökar en aning. Tittar vi på bilden i 100 procents visning så kan en bild med fler pixlar se brusigare ut eftersom man tittar på en mindre del av bildytan. Vill man se hur bilden påverkas måste man naturligtvis titta på samma del av bilden.

Canon kallar 5Ds och 5D R för nischkameror, tänka för fotografering under "kontrollerade förhållanden". Alltså med studioblixtar inomhus och med stativ utomhus. Jag tog och använde 5Ds R som jag normalt fotograferar, utan studioblixtar och stativ. Ett slags missbruk av kameran.

Gatufotografering är knappast något men förknippar med 50 megapixelskameror, men varför inte. Jag använder ofta ett 35 mm-objektiv för gatufoto, men för vissa motiv är 50 mm mer lämpligt. Det är inte alltid jag hinner byta objektiv och med 50 megapixel är det inte så svettigt att beskära en bild.

Men är inte mer högupplösta kameror mer känsliga för skakningsoskärpa? Nej, det är ingen skillnad. Ju större du visar bilden desto tydligare framgår skakningsoskärpan. Jag brukar ta bilder på 1/800 sekund för att hålla nere risken för skakningsoskärpa. För gatufoto tycker jag inte att det behöver 100 procent fritt från skakningsoskärpa.

Jämfört med 5D Mark III ser jag nästan bara fördelar med 5Ds/5Ds R för gatufoto. Framförallt så är bildkvaliteten är högre och spegelljudet är tystare vid snabb seriebildstagning. Det finns en risk för moiré med R-modellen, men det är inget jag har sett hittills.

Jag tog även med 5Ds R till Vasamuseet. Belysningen där är svag och varm – helt fel kameran eftersom den uppges vara optimerad för dagsljus och låg-ISO. Canon Eos 5Ds och 5Ds R har ett kraftigare färgfilter än Canons övriga nuvarande systemkameror. Det innebär att det kommer mindre ljus till sensorn (= mer brus), men också att färgerna i dagsljus blir mer nyansrika.

Tagen på fri hand med EF 11-24/4L IS. 1/13 sekund, f/4, ISO 3200, 11 mm.

Även om detta motiv inte är optimalt för 5Ds/5Ds R så vill jag visa att de är tillräckligt mångsidiga för att fungera till många typer av bilder. Efterträdaren till 5D Mark III kommer antagligen ge lägre brus, men de flesta kan inte välja kamera utifrån motiv.

Tagen på fri hand med EF 11-24/4L IS. 1/20 sekund, f/4, ISO 6400, 20 mm.

100 procents utsnitt av bilden ovan.

Den som vill se jämförelsebilder där 5Ds och 5Ds R jämförs med 5D Mark III under optimala förhållanden kan vara lugn, det kommer. Tills dess bjuder jag på denna skärpepornografiska bild där skuggorna är ordentligt lyfta:

Stativ och TS-E 17/4L. 1/80s f/11 ISO 100 och 17 mm.

Utsnitt 100 procent.

Officiell fotnot: These images where taken with a beta sample camera and may not represent the image quality of the final product.

Canon 5Ds och 5Ds R – en första jämförelse mot 5D Mark III

Idag landade två betaexemplar av Canon Eos 5Ds och Eos 5Ds R på Fotosidans redaktion. Bildkvaliteten ligger väldigt nära de slutliga produktionsexemplaren, men samtidigt finns det en möjlighet att eventuella fel kan rättas till innan leveranserna drar igång.

Både 5Ds och 5Ds R har sensorer med 50 megapixel och nästan samma kamerahus som 5D Mark III. Det som skiljer mellan 5Ds och 5Ds R är att R-modellen har ett filter framför sensorn som tar bort den utsuddande effekten som lågpassfiltret har för att minimera uppkomsten av moire. 5Ds R ska alltså ge krispigare detaljåtergivning. Nikon har samma lösning på D800E.

När jag kom hem från jobbet monterade jag ett EF 100/2,8L IS USM på ett stadigt stativ. Sen tog jag några bilder från balkongen med 5Ds, 5Ds R och 5D Mark III.

Hela bilden. 1/6s f/8 ISO 100.

Här följer utsnitt från de tre kamerorna. Jag har applicerat identiska inställningar i Camera Raw. Därefter har jag skalat ner bilderna till samma bildstorlek som 5D Mark III ger för att det ska gå lättare jämföra skillnaderna i detaljåtergivning. Det går som regel att minska storleken på en bild rejält utan att förlora detaljåtergivning. I professionella sammanhang är det ofta givet hur stort en bild ska återges och därför anser jag att detta sätt att jämföra är relevant. Man trycker inte större tidningar för att bilderna har fler pixlar. Jag kan göra andra jämförelser senare.

Bilderna tagna med 5Ds och 5D Mark III har fått ytterligare en omgång skärpa. Jag ville se hur nära den krispiga karaktären hos 5Ds R man kan komma genom ökad skärpning. Jag försökte även skärpa 5Ds R-bilden, men då blev resultatet överskärpt.

Klicka på bilderna för att se dem helt skarpa (1279x1279 pixlar).

5D Mark III

5D Mark III + extra skärpa

5Ds

5Ds + extra skärpa

5Ds R

Tre egenskaper står i centrum i diskussionerna kring 5Ds och 5Ds R: Detaljåtergivning, dynamiskt omfång/skuggåtergivning samt färgåtergivning. Mitt första intryck av bilderna från dagens fotografering är färgerna har mer dynamik med 5Ds och 5Ds R än med 5D Mark III.

Att detaljåtergivningen är bättre än med 5D Mark III är givet, frågan är för vem detaljåtergivning hos 5Ds passar bäst och för vem 5Ds R passar bäst. Jag hoppas kunna återkomma till detta och även kring hur skuggåtergivningen är.

Nästa blogginlägg om 5Ds och 5Ds R hittar du här.

Officiell fotnot: These images where taken with a beta sample camera and may not represent the image quality of the final product.

Testade de nya funktionerna i Canon EOS-1D X

I veckan släppte Canon ny firmware till EOS-1D X som ger flera nya funktioner och påstådda förbättringar. Jag tänkte att bandy på Zinkensdamm i Stockholm vore det bästa stället att testa uppgraderingen.

En nyhet är förbättrad följande autofokus (AI Servo) i mörker. Perfekt. Zinkensdamm är en mörk arena om vintern. Extremt krävande för autofokusen.

En annan nyhet är möjligheten att exponeringskompensera i M-läge vid Auto-ISO. Perfekt att testa på Zinken där det är is och ojämnt ljus.

Men efter en koll på Hammarby bandys hemsida visade det sig att de numer spelar på Tele2 Arena. Där består ljussättningen av kraftiga dagsljuslampor som ger jämn belysning över hela planen. En dröm för varje fotograf, men inte bra bra för mitt lilla test.

Med andra ord blev det till att köra på som vanligt med manuell exponering. Jag körde på 1/2000s, f/2,8, ISO 3200. Vissa bilder tog jag med telekonverter och då körde jag ISO 6400. Efter uppdateringen kan man kameran automatiskt byta ISO eller slutartid vid manuell exponering när man sätter på en telekonverter, byter till ett ljussvagare objektiv eller använder en som men variabel maxbländare.

Jag föreslog den här funktionen när jag testade EOS-1D X för Fotosidan Magasin och Proffsfoto. Då föreslog jag också exponeringskompensation i M-läge vid Auto-ISO, som nu finns efter uppdateringen. Det är kul att Canon lyssnar på sina användare.

Jag skrev också att det vore bra om man kunna beskära bilderna direkt i kameran. En praktiskt funktion om man webbpublicerar eller skickar sina bilder till olika redaktioner direkt från kameran. Tyvärr kom inte detta med. Det kanske inte finns hårdvarustöd för en sådan funktion.

Under matchen passade jag på att prova den utökade möjligheten att ställa in skärpeprioritet för följande bilder i en serie. Jag testade inte så noga, men det kändes som serietagningen blev klart segare när jag vred prioriteringen till max. Enligt Canon så blir skillnaden mellan de olika lägena större i svagare ljus. I Tele2 Arena är det åtminstone rätt mycket svagare ljus än under en solig dag utomhus.

Jag har inte plåtat så mycket sport det senaste halvåret och kände mig rejält ringrostig. Jag hade inte samma koll på hur jag skulle ställa in autofokusen som jag brukar och andelen felfokuserade bilder blev stor. Bandy är en snabb sport och det kommer hela tiden spelare och klubbor i vägen för huvudmotivet.

När jag skiftade till automatiskt byte av fokuspunkt med hjälp av färg och mönster föll bitarna på plats. Plötsligt kunde kameran med stor säkerhet skilja motiv från hinder.

11 890 åskådare kom till Tele2 Arena, vilket är nytt publikrekord för Hammarby. Så trycket i arenen var bra. Men på plan stod Sandviken för trycket. Matchen slutade 2-6 till SAIK.

Jag använde mitt EF 400/2,8L IS II USM tillsammans med en EF 1,4x III telekonverter. Det var flera fotografer på arenan som använde 400/2,8 i olika färger och varianter.

Stundtals, när spelarna kom för nära, önskade jag mig ett 200-400/4. I den här arenan hade en sådan zoom inte varit för ljussvag. Min kollega Martin Agfors provade att fotograferade matchen med Olympus E-M1 och ZUIKO DIGITAL ED 50‑200/2,8‑3,5 SWD. Det gick överraskande bra, men naturligtvis inte i klass med hans Nikon D3s med AF-S 300/2,8G II.

När jag testade Canons nya EF 200-400/4L IS USM mot EF 400/2,8L IS II USM i somras bestämde jag mig för den fasta 400:an. Dels är priset lägre, men den passar också mitt sätt att fotografera bättre. Jag fotograferar regelbundet i mörka lokaler och när jag fotograferar sport är jag mer ute efter snyggast möjliga bilder istället för att kunna fånga alla situationer. Det är en annan sak om man jobbar på en dagstidning.

Här hittar du den nya mjukvaran till Canon EOS-1D X.

Kopplar av med action

Det har blivit lite mycket jobbande på sistone. Vi på Fotosidan jobbar med fyra tidningar just nu varav tre produceras helt parallellt. Och sen ska nyhetsbevakningen på webben skötas. Den senaste dagarna har det verkligen varit orkan på sajten.

Lördagen var kaotisk med tidningar som ringde och fullt upp med att hänga med i alla svängarna på nätet. Men mitt i Terjegate tog jag en ledig söndag. David och Christer skötte modererandet på forumet så jag kunde ägna mig åt, nä inte lugnare, men något annat.

Genom gruppen 100 sporter på Fotosidan hade jag fått tips på att det hölls EM för svävare i Flottsbro söder om Stockholm.

Jag gillar udda sporter där man kan röra sig fritt och hitta sina egna bildlösningar. På fotboll och hockey får man stå där man står. Då blir det bara en fråga om att fånga ögonblicket och väldigt lite kreativa bildlösningar.

Problemet med båtsport är att avstånden är stora. Så jag tog tack och lov mitt 500/4 som jag dessutom använde med telekonverter på vissa bilder. Först när svävarna kom upp på land var mitt 300/2,8 lagom. (Med en kamera med mindre sensor hade det naturligtvis funkat med kortare brännvidder.)

Det gick visserligen att fotografera med 70-200 om man stod ute på en av de två bryggorna, men då fick man bara när de körde förbi och inte med så mycket av vad som hände på banan i övrigt.

Just nu jobbar jag med att hitta de rätta vinklarna, bakgrunderna och slutartiderna som ger mest känsla. Under loppet tog jag antingen med 1/2000s för att frysa vattensprutet eller med 1/125 sekund för att få snygga panoreringar efter lite experimenterande. Rätt slutartid för panorering får man ofta experimentera fram.

Jag hann inte fixa några bilder på söndagskvällen efterom Terjegate fortsatte. Ikväll har jag tagit en jobbpaus och kopplar av med att fixa mina svävarbilder. Jag har lättare att koppla av när jag fixar bilder i datorn än om jag sätter mig framför tv:n.

Proffsfoto testar Canons nya extrema objektiv

Som nybliven chefredaktör för Proffsfoto har jag precis börjat testa fotoprylar tillsammans med de tekniska redaktörerna Martin Agfors och Anders Jernbom. Först ut är Canon nya fisheye-zoom och superteleobjektiven 300/2,8 och 400/2,8.

Pentax har länge haft fisheyezoomar för såväl småbildsformat som APS-C. Canon tänker lite annorlunda. Zoomen ger möjlighet att ge 180 graders diagonal bildvinkel med alla deras tre sensorstorlekar.

På en kamera med småbildssensor (som Canon Eos 5D Mark II) ger Canon EF 8-15/4L USM såväl rundtecknande 180 gradig bildvinkel vid 8 mm eller täcker hela sensorn med 180 graders horisontell bildvinkel vid 15 mm.

Objektivet är också kul på en APS-C-kamera som Eos 7D. Då fungerar objektivet som en fulltecknande fisheye-zoom om man låser omfånget till 10-15 mm. Detta kommer säkert locka actionfotografer som inte alltid kan komma så nära att de fyller ut bilden med 180 graders bildvinkel, men ändå vill ha den dramatik som ett fisheye-objektiv ger. De kommer också att gilla att objektivet är vädertätat.

Jag funderar lite över vad man behöver rundtecknande fisheye till (8mm med småbildssensor). Att astrofotografer vill ha det för att fånga hela himlavalvet förstår jag, men i övrigt? Kommer du på fler nyttiga användningsområden för rundtecknande fisheye så skriv en kommentar nedan!

Att det är spexigt med fisheye är klart. Men ska man lägga 15.000 kronor på ett objektiv kanske man vill göra mer med objektivet än att leka? Min erfarenhet är att ett fisköga är en stark krydda som kan vara super för vissa bilder, men kryddan ska användas ytterst sparsamt. För vissa motiv är fisheye så perfekt att man inte tänker på att ett sådant objektiv använts.

Jag har utmanat mig själv med att försöka ta bilder med fisheye-zoomen som är så ospexiga som möjligt, där man inte direkt tänker på att de är tagna med ett fisköga.

I går hämtade jag de första fungerande exemplaren av Canons nya supertelen 300/2,8 och 400/2,8 i Sverige. Särskilt 400:an är intressant, inte för att det är ett extremt teleobjektiv, utan för att Canon bantat vikten mot föregångaren med 1,5 kilo! Märks det på bild- och mekanisk kvalitet?

Även 300:an är bantad, men bara med 150 gram. Jag har själv den föregånde versionen och även den är tillräckligt lätt för att fungera fint handhållen. Jag uppskattar ännu mer att Canon skrotat det usla stativfästet och att IS:en blivit riktigt effektiv. Det finns ett flertal andra små och smarta förbättringar, exempelvis att det finns låsfästen. Det gillar fotografer när de måste gå på toaletten under stora sportevenemang.

På söndag ska jag testa 400:at under en allsvensk fotbollsmatch. Vi kommer även testa de nya telekonvertrarna mot de gamla och jämföra autofokushastighet. Mer om det senare.