Det mest effektiva fotoprogrammet

Under många år har jag tänkt kolla närmare på programmet Photo Mechanic som många pressfotografer använder. Nu kom äntligen en guldchans.

Ju mer man fotograferar desto svårare är det att ändra sitt arbetsflöde. I sex-sju år har jag använt programmet Iview Mediapro för att gå igenom mina bilder. Idag heter programmet sedan Microsoft köpt det och sedan sålt det vidare igen.

Fördelen med Iview Mediapro är att det snabbt genererar tumnaglar och att man enkelt kan förse bilderna med IPTC-data, ett måste för att kunna ha koll på sina bilder.

Idag fick jag ett mejl om att Camera Bits som tillverkar Photo Mechanic säljer programet väldigt billigt (60 dollar) med anledning av sitt 15-årsjubiléum. Det fanns inte en sekunds tvekan eftersom jag vet hur mycket andra fotografer gillar programmet. Kolla in erbjudandet här.

Jag hade inte väntat att Photo Mechanic skulle vara snabbare än Iview på att få fram tumnaglar från jpeggar och råfiler, men det gick hysteriskt snabbt. Särskilt med råfiler märks skillnad.

Anledningen att jag vill komma igång med Photo Mechanic är att det är snabbare än Iview utan hur smidigt programmetladdar in bilder, taggar bilder med IPTC-data och skickar vidare bilderna.

När man läser in bilderna kan välja att bara läsa in de bilder som markerats genom låsfunktionen i kameran. På proffskameror finns som regel en separat låsknapp. Sen formaterar man bara om kortet och fortsätter plåta. Perfekt för sport då det blir mycket skräpexponeringar.

Inför ett fotojobb att göra olika IPTC-mallar, exemplevis en för varje artist i melodifestivalen. Markera alla bilder på artisten och välj vilken information som ska läggas in på bilderna. Vid sport kan man förbereda sig med att mata in en textfil med spelarnamn och spelarnummer. Sedan anger man bara spelarens nummer och vips kommer namnet in rättstavat.

När bilderna ska vidare till uppdragsgivare eller den egna servern finns det massa olika färdiga funktioner för detta. Tryck på knappen och vips går ett mejl iväg med bilderna till redaktionen eller så hamnar bilderna i rätt format och med rätt information på en server. Det går också att automatiskt skapa arkivmappar med de valda bilderna.

Men Lightroom då? Varför köra flakmoppe när man kan köra sportbil? Skillnaden i tid för inläsning är enorm. Jag har har faktiskt tagit upp detta med Adobes vice vd när han var mäkta stolt över Lightroom och undrade vad jag tyckte. Han tappade hakan när jag sa att det var för långsamt för att fungera för den typen av uppdrag jag ofta gör.

Jag funderar ändå på att börja jobba med Lightroom i mitt arbetsflöde som ett rent arkivprogram för färdigfixade bilder. Det är bra att kunna söka bland bilderna när arkivet bara växer och växer.

Om du är nyfiken på Photo Mechanic kan du kollla på Danne Malmbergs tips för arbetsflöde i programmet. Det kan verka komplicerat vid en första anblick, men är allt är snabbt och smidigt när man förstått upplägget. Läs här, här, här och här.

Årets bild 2012 redan tagen?

Vi får vänta till den 18 mars för att veta vem som tagit Årets bild 2011 (som enligt reglerna måste vara tagen under 2010). Men Årets bild 2012 är kanske redan tagen?

Andreas Bardell på Aftonbladet har börjar året starkt och tagit en bild från sökningen efter en försvunnen kvinna i Örebro. Hon hittades senare mördad.

Jag gillar bilden för att Andreas Bardell under denna stora nyhetshändelse har haft alla sina fotografiska sinnen på helspänn. Den är bilden visar inte bara hur eftersökningen går till. Den är också estetisk och visar hur tufft och nästan hopplöst det måste vara att söka efter någon i en stor skog i snöstorm. Det visade sig också att hon hittades först efter att någon tipsat om en plats.

Att bilden är så vacker står i extrem kontrast till det inträffade. Det kan bli problem på en tidningssida, men stående för sig själv har bilden en enorm spännvidd.

Vad tycker du om bilden?

PS. Bilden är publicerad med Andreas Bardells medgivande.

Looser, men nöjd ändå

Som väntat var jag inte någon av pristagarna i Årets bild-tävlingen. (Här är listan). Men jag hoppas på att någon av mina bilder kommer med i boken.

Nyhetsvärde är en viktig faktor i många av klasserna i Årets bild och eftersom jag sällan fotograferar nyheter så faller jag bort där.

I listan över vinnare ser man att de många jobbar på någon av de stora tidningarna och få på små. Att just storstadsfotograferna vinner så ofta tror jag beror på tre saker.
1. De åker på de stora nyhetshändelserna som ger störst nyhetsvärde, som bombmannen i Stockholm eller seriemördaren i Malmö. De är också på de stora sportevenemangen.
2. Fotograferna på de stora tidningarna har fått sina jobb av en anlending. De är oftast både duktiga och driftiga. Ett flertal av reportagen görs på eget initiativ och inte sällan på fritiden.
3. På de stora tidningarna finns en bra bildkultur och bildchefen uppmuntrar eller beordrar alla att delta. Då står tidningen för deltagaravgiften på 100 kr/bild.

Reportageklasserna kräver, precis som det ska vara, att man har ett väl genomarbetat material. Jag är för dålig på att jobba i projekt. Jag fotograferar återkommande inom vissa motivområden, men för att få ihop bra och sammanhållna bildberättelser måste jag jobba mer med tydliga projekt. Det är min ambition och jag tror att det ska kunna bli ett lyft för min fotografiska utveckling.

Precis som för många återstår det för mig att lämna in bilder i klasserna Porträtt och Svenskt vardagsliv. Dessa klasser brukar få flest bidrag, så konkurrensen är mördande. I porträttklassen tycks dessutom juryn prioritera något allmänt intressevärde, det vill säga kändisar, vissa år. Det har jag lite svårt för att förstå. I år finns en ny klass för nöje och förhoppningsvis hamnar kändisbilderna där.

I år lämnade jag bara in bilder i klassen Svenskt vardagsliv, inte för att jag egentligen tror att jag har någon större vinstchans utan mer för att stötta Pressfotografernas klubb och för att kanske komma med i boken. Något år har jag fått med en bild i boken och det är kul att medverka i ett sådant tidsdokument.

Nu är det bara till att rulla upp skjortärmarna och göra ett bättre jobb under 2011.

Här är några bilder som jag lämnat in.

Som du ser handlar mina vardagsbilder, eller verklighetsbilder, om vad svensken gör på sin fritid.

Kunglig bildmanipulation och blixtförbud

Den stora mediehändelsen i vårt lilla västra grannland är Kronprinsparets tvillingfödsel. En armada av fotografer väntade i entrén på Rigshospitalet på att paret skulle komma ned från BB-avdelningen och visa upp sina nyfödda ögonstenar.

I förväg hade det danska hovet meddelat att det skulle råda blixtförbud med hänsyn till de små nyfödda. Med några TV-lampor uppsatta och dagens moderna ljuskänsliga kameror lär ingen ha protesterat enligt vad jag hört.

Mer snack har det blivit om omslaget till skvallertidningen Billed-Bladet. Där syns paret tätt tillsammans med sina bebisar. Saken är bara den att på alla andra bilder så står paret på andra sidan om varandra. Spegelvändning? Nej, det ser man vid en närmare titt på den här filmen.

Alltså måste Billed-Bladet ha satt samman två olika bilder. I svenska tidningar ska montage märkas "Montage" för att läsarna ska kunna lita på att inget har lagts till eller tagits bort ur bilder som inte är märkta. 

De danska pressfotograferna är upprörda över Billed-Bladets tilltag och Pressefotografforbundet har frågat chefredaktören om inte detta är en fråga om bildmanipulation. Svaret de fick från chefredaktören Pia From är häpnadsväckande:

– Nej, vi har bara satt ihop två bilder intill varandra.

Och jag som trodde att montage just var när man satte ihop olika bilder, och att manipulering var när man när man skapade en egen verklighet för att passa sina egna syften.