Olympus OM-D i en högst primitiv studio

Nyligen köpte jag mig riktiga batteridrivna studioblixtar. Jag borde ha gjort det mycket tidigare eftersom många av mina fotouppdrag är att ta porträtt på folk. Som när jag fotograferade Maud Olofsson på 3 minuter.

Hittills har jag klarat mig med en lånad Profoto Compact 600 och mina 8 st kamerablixtar (4 st Canon, 3 st Nikon och 1 st Metz 45). Den största fördelen är att jag nu kan använda flera olika sorters ljusformare.

Hur lätta och kompakta mina nya blixtar än är så kan de inte följa med överallt. I torsdags var jag iväg och provade Olympus nya systemkamera E-M5, den första kameran i den nya OM-D-serien. Innan jag lämnade tillbaka kameran ville jag ta lite bilder av den till min artikel.

Med mig hade jag en Canon Eos 5D Mark II med 24-105/4L och en Canon 580EX-blixt. Inga stativ, softboxar, reflexskärmar eller någon assistent. Det var beckmörkt ute och belysningen inne var ingen höjdare.

Situationen kan med andra ord inte passa mig bättre. Att lösa bildutmaningar på fältet är en av tjusningarna med att vara tidningsfotograf (som jag skrivit om tidigare). Jag kan sakna när det var min vardag.

Naturligtvis är det omöjligt att ta lika tekniskt perfekta bilder som i en studio, men det kan bli mer kreativa bilder eftesom jag tvingas använda den miljö som finns.

Jag hittade en vit mapp på skrivbordet i hotellrummet som fick fungera som reflexskärm. Med lågt ISO, snabb exponeringstid och blixten ställd på 1/8-effekt gav det bländarvärden kring 11 utan risk för skaningsoskärpa eller färgstick.

Årets sportbild?

Johan Persson på Helsingborgs Dagblad kan ha tagit årets bästa sportbild, eller åtminstone den roligaste. 

Johans bild från landskampen i fotboll snurrar runt i bloggosfären som en kandidat till Årets sportbild.Jagi fångade upp saken i sportfotografen Daniel Nilssons aktiva blogg.

Bilden, och många andra bra bilder, finns att beskåda i Helsingborgs Dagblads fotografblogg Gluggen.

Daniel Nilsson skriver att Johan Perssons fotbollsbild påminner om en annan uppmärksammad sportbild, nämligen den här!

Årets nyhetsbild har jag tidigare spekulerat om. Anders Bardell på Aftonbladet ligger bra till med en bild från början av året då en kvinna eftersöktes i skogarna utanför Örebro.

Fast sedan dess har flera stora händelse inträffat med större nyhetsvärde. En bild från massakern i Norge eller från naturkatastrofen i Japan ligger nära till hands. Den 18 mars vet vi.

En pressestet fotobloggar

Foto: Z/SN

På Södermanlands Nyheter i Nyköping jobbar Z – KG Z Fougstedt. Han blev på 90-talet känd som en mästare på att hantera TTL-blixtar. Det är han fortfarande och det är en del av hans estetiskt drivna bildspråk. Jag vet faktiskt ingen pressfotograf som så ofta lyckas ta så snygga bilder.

Särskilt sportbilder ligger Z varmt om hjärtat. Första gången jag träffade på Z var under en VM-match i Amerikansk fotboll där Z bevakade det tyska landslaget för en tysk bildbyrå.

Det gäller att hitta rätt vinkel...

För knappt ett år sedan hade jag förmånen att få följa Z en dag på jobbet. Vi åkte bland annat ut till en motionsanläggning för att ta en fristående sportbild. På några minuter satte Z  och skitsnygg skidbild med motljus, skidmotionär och korsande skidspår med ett 200/2 på sin Nikon D3. "Det är värt att släpa med den gluggen även om jag har en 70-200:a"

Reportaget finns i Kamera & Bild 1/2011.

Här kan du följa Z:as fotoblogg.

Godkänd av SÄPO

Sådärja, nu var man ännu en gång clearad av SÄPO. Godkänd för att springa ett år i korridorerna i Riksdagen med kamera på magen. Men innan jag får springa löst måste jag infinna mig hos avdelningen "Nycklar och kort" på Riksdagen för fotografering till presskortet.

Idag fuskade jag dock. I sällskap av den riksdagsledamot jag fått i uppdrag att fotografera sprang vi åtskilliga meter i olika maktens korridorer till vi väl kom till moderaternas lunchrum där jag snabbt satte upp en liten studio.

"Det var väldigt vad du har mycket att släpa på", sa hon när vi passerade igenom den underjordiska gången mellan Riksdagshuset och Ledamotshuset.

"Jotack", svarade jag i mitt minst spydiga tonfall. "Jag har släpat allt det här på tunnelbanan och inser att jag måste köpa nya mindre blixtstativ. Inomhus behöver man inte vara rädd för att de blåser omkull. När man åker bil till jobben tänker man inte så mycket på storleken, men det gör man på tunnelbanan".

Mina stativ är cirka 120 långa ihopfällda. Lägg där till en Lastolite i väggstorlek (uppfälld) och stor fotorygga. Då är man inte den mest populäre på T-centralen i rusningstrafik.

Imorgon blir det en tur förbi Scandinavian Photo på väg till jobbet. När jag ska fotografera en minister på fredag ska jag ha mindre stativ att släpa på. Och kanske ett nytt presskort att flasha för vakten.

Här är förresten Annika af Klerkers blogginlägg om riksdagens korridorer och presskort. Hon och jag hade jättekul en gång när jag fotograferade att hon fotograferade finansministern på hans rum. Se här.

Ledsen, inga bilder i detta blogginlägg. De är typ hemligstämplade, eller nått.

Vems slitna fotoväska?

Sitter just nu och redigerar en webb-tv-intervju med fotografen som bär runt på denna slitna Domke.

Gissa vem?