Testet av Canon Eos R5 och R6 har börjat

Det är väldigt mycket snack om Canons senaste kameror och objektiv ute på nätet just nu – och det är inte alls konstigt. De nya kamerorna Eos R5 och R6 är Canons första allvarliga steg in på den heta marknaden för spegelfria fullformatskameror. Har Canon lyckats ta igen Sonys försprång?

De nya långa teleobjektiven RF 600 mm f/11 IS STM och RF 800 mm f/11 IS STM får också stor uppmärksamhet eftersom de är både relativt lätta och billiga. Att nya RF 100-500 f/4,5-7,1 IS USM kommer att prestera bra förväntar sig de flesta – det kostar ju drygt 35 tusen. Men kan de 600:an och 800:an som kostar en tredjedel prestera okej?

Vi har fått in RF 800/11 IS STM för test och kommer att se vad det går för. En första testbild på 1/125 sekund visar att objektivets bildstabilisering fungerar bra.

Canon Eos R5 med RF 800/11 IS STM, 1/125 s, f/11, ISO 640.

Med de här två objektiven används bara objektivets bildstabilisering trots att R5 och R6 är Canons första kameror med inbyggd bildstabilisering (IBIS). Det beror på att bildcirkeln som dessa två objektiv projicerar bakåt bara täcker sensorn precis. Sensorn har alltså inget utrymme att röra sig. 

Men med de flesta andra objektiv så fungerar IBIS. Dessutom i samverkan med objektivets egna bildstabilisering. Här är en bild tagen med Eos R5 och den nya och relativt kompakta och lätta RF 70-200/2,8L IS USM. Bilden är tagen vid 200 mm med 1/8 sekunds exponeringstid.

Handhållet med 200 mm och 1/8 sekund.

Bildstabilisering underlättar även vid panorering och RF 70-200/2,8L har ett särskilt IS-läge för detta. Jag testade detta under ett fotouppdrag i veckan. Bilden är tagen med 1/30 sekund.

Så här i början av ett test handlar det mycket om att få grepp om kamerans alla funktioner och hur man ska ställa in kameran. Jag har exempelvis lärt mig hur jag ska ställa in kamera för att enklast fokusera med manuellt fokuserade Canon FD-objektiv. Just det här FD-objektivet sköter dock den saken själv:

Allt är inte positivt

Det har skrivits många positiva ord om Eos R5 och R6, men även en del negativa om överhettning. Det ska vi naturligtvis särskåda i testet. Men jag har redan hittat en annan sak som inte är helt positiv. Sökaren i R5 har visserligen en högupplöst panel, troligen samma som i Fujifilm GFX 100. Men för att göra kameran liten så har Eos R5 och R6 ett mer kompakt okular som gör det svårare att se sökarbilden. Dessutom blir sökarbilden påtagligt kuddformig av distorsion.

För transparensens skull vill jag berätta att jag själv beställt en Eos R5. Det gjorde jag för över ett halvår sedan baserat på ryktena. Jag använder Canon i mitt jobb som frilansfotograf och har under 25 år byggt upp en mycket stor utrustning med ett 25-tal EF-objektiv. Det har gjort det trögt för mig att byta märke även om jag varit inne på det flera gånger. 

Med Eos R5 ser jag möjligheten att kunna utnyttja de spegelfria kamerornas unika fördelar tillsammans med de objektiv och blixtar med mera som jag samlar på mig under åren. Eftersom porträttfotografering är en stor del av min och många andra frilansares vardag så har jag sett fram emot att få en bra ögon-autofokus. Jag har låtit min son fara runt som en tok framför kameran och jag har tagit detta porträtt på min flickvän med EF 85 mm f/1,4L IS USM. I båda fallen fungerade ögonautofokusen precis så bra som jag hoppades.

Canon Eos R5, EF 85/1,4L IS vid f/1,4, 1/250s, ISO 250.

En annan sak jag sett fram emot är att kunna nyttja de nya RF-objektiven, men det får jag berätta mer om i ett annat blogginlägg.

Nu går kamerasamlingen på auktion hos LP Foto

I februari körde jag upp ett helt billass med kameraprylar från Skåne hem till LP Foto i Stockholm. Det är min bortgångne pappas kamerasamling som nu går på auktion den 27 april. Här kan du se alla objekt på auktionen.

Det visade sig vara så mycket prylar att allt inte kommer att säljas på den här auktionen. Hasselbladsprylarna och även en del Leicor kommer att säljas på höstens auktion, det gäller även Telyt 560 mm f/5,6 som syns ovan.

Leica har haft en plats i min pappas hjärta sedan 1950-talet. 1959 köpte min pappa sin första Leica, en M3, i en fotoaffär i Landskrona. Min farmor ville att min pappa skulle köpa en päls till henne för muckarbidraget, men det blev en kamera istället.

Under många år var denna Leica M6 min pappas favoritkamera, men R3 var också en favorit. Han tyckte att R3 var väldigt praktisk med sin exponeringsautomatik. Just denna M6:a har min syster behållit, men det finns fler M6:or på auktionen från samlingen. 

Den här vidvinkeln är ett av många objektiv som går på auktion den 27 april.

Det känns naturligtvis sorgligt att sälja sitt min pappas älskade kamerasamling, men det går inte rent praktiskt att behålla allt. jag har behållit en Leica M9 med två objektiv.

Min pappa hade även en stor modern Canon Eos-samling. Jag har tills idag sålt ungefär hälften, och kommer att sätta ut en lång rad annonser på Fotosidan framöver.

Hasselbladarna kommer på auktionen i höst.

Gamla svinskarpa gluggar

Det bloggas en del om skärpa. Allt ifrån hur skarpa vissa gamla gluggar är till hur gamla målarmästarna hade full koll på förhållandet mellan detaljrikedom och betraktningsavstånd.

Jag gjorde en upptäckt i förra hösten som passar in på skärpetemat. Det var när jag testade Sony A7s II och använde en adapter för mina gamla Canon FD-gluggar som jag fick omvärdera en del objektiv.

Sony A7s II med Canon FDn 50/1,4 vid f/1,4.

Sommaren 1991 var jag 16 år och på semester med min pappa i Lübeck. I en fotoaffär stod en Canon FDn 50/1,4. Jag hade den äldre och tyngre versionen FD 50/1,4 SSC på min Canon FTb och bad att byta rakt av. Javisst, det gick bra. Både handlaren och jag visste att den äldre versionen var lite mer eftertraktad, men jag ville hellre ha den nyare som väger mindre och är mer snabbfokuserad.

Min upplevelse av båda var att de var rätt softa på full glugg. Under testet av A7s II tog jag med mitt skarpa FDn 85/1,8 och passade på ta med FDn 50/1,4 för att se hur mycket sämre det var. Till min försvåning blev porträttbilderna av sonen knivskarpa med 50:an vid f/1,4. Hrmm. 

100 procent utstnitt. Ingen fel på skärpan här inte trots att bilden är tagen på f/1,4.

Hur kunde jag minnas så fel? Det brukar ju vara tvärt om - att gamla objektiv som man tyckt var bra blir en besvikelse på en modern digitalkamera.

Nu var jag tvungen att gå till botten med det här och tog lite fler bilder med objektivet. Och då visade det sig att objektivet har skiftande egenskaper.

På längre avstånd blir det riktigt soft med f/1,4.

Nu var frågan om fler av mina "softa" objektiv hade samma egenskaper. FDn 85/1,8 visste jag var skarp i alla lägen, men hur var det med FD 85/1,2 SSC Aspherical? 

Jo, den är också knivskarp nära närgränsen trots full bländaröppning, men lite mer soft på längre avstånd. 85:a blir dock inte alls lika soft som 50/1,4, utan känslan är ändå att den är skarp på f/1,2.

Även om ISO 6400 inte är idealiskt för detaljåtergivningen så visar bilden ändå att FD 85/1,2 SSC Aspherical är riktigt skarpt på f/1,2 vid närgränsen. Modell är objektivets förre ägare Martin Agfors.

Jag provade fler av mina FD-gluggar med gott resultat. Här är en bild med Canon FDn 24/2,8 vid f/2,8.

Vad kan vi lära oss av det här? Jo att det finns en hel del bra objektiv från Canon, Nikon, Olympus, Minolta, Pentax med flera som inte kostar särskilt mycket, men som ger bra bildkvalitet. Dessutom är de rätt lätta och kompakta. 

Både Canon FD 50/1,4 och 24/2,8 går att hitta under tusenlappen styck.

Spegelfria kameror med elektronisk sökare är perfekta för gamla manuella objektiv. De elektroniska sökarna har hjälpfunktioner för manuell fokusering, som förstorad visning och peaking.

2st Canon 1D X Mark II

Igår var jag på Grimsta IP för att testa Canon EOS-1D X Mark II under en match mellan Brommapojkarna och Umeå (som slutade 1-1).

Där dök även fotografen och FS-medlemmen Andreas Sandström upp. Han frilansar för Bildbyrån som är specialiserade på sportbevakning. Andreas hade med sig sin nya 1D X Mark II och skulle också testa vad den gick för.

Andreas Sandtröm skickar några bilder till Bildbyråns redaktion i Hässleholm under periodpausen. Mina prylar ligger närmast.

Vi körde både med kombinationen 1D X Mark II med 400/2,8L IS II USM och 1D X med 70-200/2,8L IS II USM.

Jag hade även mig ett 200-400/4L IS USM för att lättare kunna jämföra 1D X och 1D X Mark II sida vid sida. Andreas använde även en fjärrutlöst 1D X med vidvinkelzoom som han placerade bakom ena målet. När han tog bilder med sin 1D X med 70-200/2,8 så utlöstes även målkameran.

Här är en bild från matchen:

1D X Mark II har blivit något snabbare än 1D X. Den nya kameran kan ta 14 bilder per sekund med kontinuerlig autofokus istället för 12. Det har även skett förbättringar av autofokusen. De största förbättringarna gäller videofunktionen och bildkvaliteten. Läs mer om förbättringarna här. Och här

Kul med gammalt glas på ny kamera

Canon FD 85mm f/1,2 Aspherical SSC på Sony A7s II.

För fyra år sedan fick jag en släng av analogsjukan och köpte en Leica M6. Det blev också en Canon F-1 New. Jag hade en sådan under gymnasietiden men lyckades pajja denna oförstörbara kamera under en studentfest ....

Efter några hundra rullar har jag insett att det inte riktigt är min grej att fotografera med film. Åtminstone inte småbild. Därför har jag sålt Leican och sex tillhörande objektiv. Men Canon-prylarna har jag behållit. Jag har en annan relation till dem. Det är ren nostalgi. Dessutom är det inget större värde i manuellt fokuserade Canon FD-objektiv.

När jag testade Sony A7 och A7R för snart två år sedan skaffade jag en Novoflex-adapter så att jag kunde använda mina fina Leica M-objektiv. Tyvärr blev det usel kantskärpa med vidvinklarna och tankarna på ett Sony-hus flög iväg.

Det fungerar bättre med spegelreflex-objektiv på Sony-kamerorna och nu när jag testar Sony A7s II använder jag mina Canon FD-objektiv en del. Bildkvaliteten med de här gamla objektiven är sådär. Vissa är helt okej och andra ... tja ... Men jag bryr mig inte så mycket om det. Det är kul att använda gluggarna helt enkelt.

På nära håll är Canon FD 85mm f/1,2 Aspherical SSC skarp med full bländaröppning. På lite större avstånd än så här blir det lite soft.

Jag minns Canon FDn 50/1,4 som riktigt soft på full glugg. Mina bilder visar att den är skarp på nära håll på f/1,4 ...

... men på lite håll är objektivet mycket riktigt soft med full bländaröppning. Kolla hur det strålar kring varje löv. I det här fallet passade det. Jag tog samma bild med mindre bländaröppning. Då blev det skarpare och tråkigare. Klicka på bilden för att se den större.

Gamla objektiv klarar inte motljus lika bra som nyare. Men skarpt blir det med FDn 85/1,8 på full glugg.

Canon FDn 17/4 ansågs bra på sin tid. Med dagens måttstock blir omdömet "Plus för låg distorsion, men bara bra skärpa i mitten". Fast man behöver ju inte ha ett bra objektiv för att ha kul.

FDn 24/2,8 verkar vara en rätt bra glugg. Men den här bilden är tagen på ISO 8000 så den säger inte så mycket om hur objektivet presterar. Bilden kanske förmedlar något annat istället? ;) För drygt 20 år sedan hade jag ett FDn 24/2. Det var rätt soft på f/2, så jag är nöjd med att "bara" ha 24/2,8 nu.

Det har visat sig kul att komma ut och rasta min lilla Canon FD-samling tillsammans med en digital fullformatare. Det tar emot lite att köra film. Jag skulle kanske ha slagit till när Scandinavian reade ut Sony A7.

Jag tänker i vilket fall använda några av objektiven för video med min Canon EOS M. Men fullformat skulle sitta fint ... hmmm ...