Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Kul med gammalt glas på ny kamera


Canon FD 85mm f/1,2 Aspherical SSC på Sony A7s II.

För fyra år sedan fick jag en släng av analogsjukan och köpte en Leica M6. Det blev också en Canon F-1 New. Jag hade en sådan under gymnasietiden men lyckades pajja denna oförstörbara kamera under en studentfest ....

Efter några hundra rullar har jag insett att det inte riktigt är min grej att fotografera med film. Åtminstone inte småbild. Därför har jag sålt Leican och sex tillhörande objektiv. Men Canon-prylarna har jag behållit. Jag har en annan relation till dem. Det är ren nostalgi. Dessutom är det inget större värde i manuellt fokuserade Canon FD-objektiv.

När jag testade Sony A7 och A7R för snart två år sedan skaffade jag en Novoflex-adapter så att jag kunde använda mina fina Leica M-objektiv. Tyvärr blev det usel kantskärpa med vidvinklarna och tankarna på ett Sony-hus flög iväg.

Det fungerar bättre med spegelreflex-objektiv på Sony-kamerorna och nu när jag testar Sony A7s II använder jag mina Canon FD-objektiv en del. Bildkvaliteten med de här gamla objektiven är sådär. Vissa är helt okej och andra ... tja ... Men jag bryr mig inte så mycket om det. Det är kul att använda gluggarna helt enkelt.


På nära håll är Canon FD 85mm f/1,2 Aspherical SSC skarp med full bländaröppning. På lite större avstånd än så här blir det lite soft.


Jag minns Canon FDn 50/1,4 som riktigt soft på full glugg. Mina bilder visar att den är skarp på nära håll på f/1,4 ...


... men på lite håll är objektivet mycket riktigt soft med full bländaröppning. Kolla hur det strålar kring varje löv. I det här fallet passade det. Jag tog samma bild med mindre bländaröppning. Då blev det skarpare och tråkigare. Klicka på bilden för att se den större.


Gamla objektiv klarar inte motljus lika bra som nyare. Men skarpt blir det med FDn 85/1,8 på full glugg.


Canon FDn 17/4 ansågs bra på sin tid. Med dagens måttstock blir omdömet "Plus för låg distorsion, men bara bra skärpa i mitten". Fast man behöver ju inte ha ett bra objektiv för att ha kul.


FDn 24/2,8 verkar vara en rätt bra glugg. Men den här bilden är tagen på ISO 8000 så den säger inte så mycket om hur objektivet presterar. Bilden kanske förmedlar något annat istället? ;) För drygt 20 år sedan hade jag ett FDn 24/2. Det var rätt soft på f/2, så jag är nöjd med att "bara" ha 24/2,8 nu.

Det har visat sig kul att komma ut och rasta min lilla Canon FD-samling tillsammans med en digital fullformatare. Det tar emot lite att köra film. Jag skulle kanske ha slagit till när Scandinavian reade ut Sony A7.

Jag tänker i vilket fall använda några av objektiven för video med min Canon EOS M. Men fullformat skulle sitta fint ... hmmm ...

Inlagt 2015-12-01 19:52 | Läst 7467 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Har också lockats att använda lite äldre objektiv på moderna digitalkameror men upplevelsen blir oftast mer "kul" än "wow!" Det är ofta ett nöje att handha gamla objektiv och bildkvaliteten blir oftast bra men sällan bättre än nya objektiv och jag tycker också att det är sällan som gamla objektiv ger så mycket snygg signatur och karaktär som man kanske hoppas. Själv gillar jag brännvidder från 50mm och uppåt -kombinerat med stora bländaröppningar- och det kräver ganska noggrann fokusering om man kör manuellt. Därför är autofokus något jag uppskattar mer och mer vilket ytterligare talar för moderna objektiv. Men,återigen, visst är det ofta ett nöje att använda gamla objektiv!

F
Svar från froderberg 2015-12-01 23:32
Jag håller mer om att gamla vidvinklar sällan imponerar. Vissa teleobjektiv är däremot hur skarpa som helst.

Jag kan ha nytta av några av teleobjektiven vid videofilmning då de har mjuk och lång snäckgång. Fokuserar snyggt helt enkelt. Men annars har jag mest som en kul samling som inte kostat någon större summa.
Det är bra att ha en palett med gamla gluggar just för deras olika blandning av linsfel. Många motiv kan göras bätte om man vet vilket av objektiven på paletten man plockar upp. Det kan handla om riktigt gamla grejer. Görtz Dagor från det tidiga 1900-talet till exempel. Den gluggen har moderna porträttfotografer upptäckt sedan länge. Den har en särskild kombination av kromatisk aberation och coma, så att en kvinnas hår kan återges med en lyster som ger fotografen en vän för livet.
Svar från froderberg 2015-12-02 09:55
Det är helt riktigt att olika optiska fel kan ge bilder med unik karaktär. Dagens objektiv blir allt mer perfekta och sterila.I bland är det bra, men det kan också göra bilderna rätt kliniskt tråkiga.