Gatufoto: Konsten att missa rätt
En gatufotograf måste klara av att missa och misslyckas. En lyckad dag som gatufotograf innebär 99 procent missade bilder. En misslyckad dag stiger procentsatsen till ett hundra.
Som gatufotograf är man beroende av slumpen, att det intressanta inträffar där man är och inte där man varit. Men det är inte bara slumpen som avgör hur man lyckas. Det är upp till en själv att göra det bästa av de situationer som uppstår framför en. Att vara på plats och ha kameran i näven räcker inte.
Nyligen var jag i Paris tillsammans med Joakim K E Johansson för att avverka vår årliga gatufotoresa. Vi flög vid sjutiden på morgon, så det var uppstigning vid fyra.
Ambitionen var att få så mycket tid som möjligt till att fota i Paris. Men för mig innebar det istället att hela dagen gick till spillo, rent fotomässigt. Gatufoto kräver högsta uppmärksamhet och snabba reaktioner. Med sirap i skallen var jag tvåa på bollen, eller så missade jag ögonblicket helt och hållet.
Foto: Joakim KE Johansson
Foto: Gissa vem ...
Joakim och jag har gått sida vid sida genom många städer och vi reagerar på många saker samtidigt. Men alla bilder blir inte lika; ibland ser Joakim som jag missar och tvärt om. Den här dagen såg Joakim mer och tänkte snabbare. Därför fick han bättre bilder.
Smart bildlösning av Joakim Johansson
Inte lika smart bildlösning av undertecknad.
Gatufoto kan ske på olika sätt, men för min typ av bilder krävs snabba instinktiva reaktioner blandat med smart tänkande. Det gäller att kunna associera och att kunna räkna ut vad som kommer att hända.
När min hjärna halvsover blir jag dummare och bilderna sämre. DN-fotografen Paul Hansen har berättat att han fungerar likadant när han är trött som fotograf och som trött handbollsspelare, han skjuter på rutin utan att tänka.
När Joakim och jag gick från hotellet på kvällen för att hitta ett ställe att äta på inträffade en situation där jag av trötthet bara reagerade utan att tänka smart. Som gatufotograf reagerar jag på allt som är lite udda, bland annat folk som bär saker. Joakim fungerar likadant. Så när två killar kom bärandes på ett paket reagerade vi båda, men när jag var nöjd och tyckte att bilden var tagen och tog ned kamera så tänkte Joakim längre. Han insåg att killarna snart skulle passera en korsning där ljuset, och att det skulle blir en bättre bild.
Min bild lyfter inte direkt ...
Smart tänkande gör att Joakims bild blev bättre.
Här kan du läsa Joakims självkritiska tankar om sina bilder.
Många gånger har det ju också varit det omvända när vi varit ute och plåtat. Alltså att du satt de riktigt bra bilderna och jag har missat gång på gång. Måste säga att det resulterar i en kombination av frustration och småsurhet med revanschlust :-)
Håller stort med, men procent riktiga träffar är för mig lägre. Två eller tre bilder per år blir man riktigt nöjd med. Å ofta er det slumpen att man är på plats. Den bild jag har inne på FS idag är just en sådana bild.
Hälsa grabben i öster
Bob och Ninni
Målet med en fotoresa är att få minst en bild som håller utställningsklass. Bilder på den nivån blir det bara några enstaka per år.
Det är kanske sunt för alla att bara vara toppnöjd med några enstaka bilder per år. Det får en att vilja plåta mer, men knäcker en inte heller.
Tackar för omtanken om grabben i öst
Hur som helst, intressanta funderingar och bra bilder!
/B
Intressant att se de jämförbara bilderna från er båda!
Mvh
Fredrik
- ---Nej! Nej! för, för faan! sörru, de e´´ e bara ett jävla hårt jobb sörru, ingenting annat, ett jävla hårt jobb, ett hantverk sörru. de e det det handlar om bara om ett jävla hantverk sörru.
/ Bengt H.
Eller som när Sven "Plex" Petersson sa till Ingemar Stenmark:
- I den porten hade du allt tur som inte ramlade.
Svaret från Stenmark:
- Konstigt, ju mer jag tränar desto mer tur har jag...
/ Bengt H.
Känner igen det där med att båda reagerar på samma sak. Kan tycka att det är lite svårt att gå tillsammans och köra gatufoto, blir ju lätt att man börjar prata och blir ofokuserad. Men ni verkar ha klarat av det bra.