Äntligen pressträff med Nikon

Igår var en sån där dag som jag ser fram emot. Det var pressvisning.

Att skriva om fotoprylar och testa kameror varje dag har fått mig att bli lite immun mot nya prylar, eller kanske ska jag säga avtrubbad. Jag har hittills inte köpt mig någon kompakt utan hittar hela tiden fel och tänker att det snart kommer nya bättre modeller.

Ändå tänder jag till när det är produktsläpp och pressvisning. Anledningen är inte någon eufori över de nya prylarna egentligen utan över utmaningen över att hitta det intressanta och kunna förmedla det. Det blir också ett litet tävlingsmoment att snabbt få ut nyheterna och göra bra webb-TV.

Efter gårdagens nikonintervju fick jag reda på att den nya ljusstarka kompakten P300 inte har råformat som sina konkurrenter. Det grämer mig att jag inte fick möjlighet att fråga Nikon om detta under intervjun. I de specifikationer som jag läste fanns inte några uppgifter om filformat. Det var nog inte oavsiktligt.

Trots konkurrensen är det riktigt kul att gå på pressträffarna och återse sina kollegor. Det var längesedan jag träffade Christian Nilsson på Foto, men i måndags dök han upp på Canons pressvisning. Där var också Dietmar på Digitalfoto. Både tyckte visst att det var mödan värt att ta sig till Stockholm när Canon kallade.

På nikonträffen var det lite färre journalister, men mer folk. Nikon bjuder nämligen in bloggare och representanter på olika nikonforum. Du får en glimt av hur det var på den här filmen från pressträffen.

Ibland kan vi fotojournalister tycka att det är så kul att träffas och snackas att vi är som en olydig högstadieklass som inte vill lyssna på läraren när det ska presentera nya prylar.

Nya prylar (leksaker) till Fotosidans redaktion

Jag är van att jobba med video från min tid på Kamera&Bild. För att fortsätta med det har jag fått skaffa lite nya prylar till redaktionen.

I fredags försökte jag panikhandla på Scandinavian Photo inför Canons presskonferens som hölls igår. Givetvis fanns inte allt jag behövde inne eftersom jag var ute i sista stund. Här är filmen.

Stativ har jag gott om, men för videofilming behövs ett oljedämpat huvud så att rörelserna blir mjuka. Det är också smidigt med en nivilleringskula så att man enkelt kan få huvudet horisontalt utan att behöva fippla med längden på stativbenen.

Manfrottostativet 547B med huvudet 501HDV motsvarade mina krav utan att priset blev alltför svettigt. Eftersom det är ett budgetstativ är det inte helt perfekt. Benen är lite rackliga och maxhöjden är inte så bra trots att det är rätt långt ihopfällt. Men, men... perfekta videostativ kan kosta en förmögenhet och behövs knappast för det som jag ska filma.

Någon ny videokamera behövs inte utan jag har fått till ett bra flöde med min Canon Eos 5D Mark II. Den är inte perfekt att filma med. Bildkvaliteten är grym, men det går inte att zooma lika mjukt som med en riktig videokamera med motorzoom. Det sägs att proffs inte zoomar, men det är en sanning med modifikation. När man filmar döda ting som kameror behövs rörelse för att det inte ska blir för tråkigt att titta på klippen och då är det enklast att få till det med långsam inzoomning. Dessutom är jag ju inte videoproffs. ;)

Det korta skärpedjupet kan vara snyggt, men är också ett problem. Det är inte kul att titta på en intervju där skärpan ligger på öronen. Och det är inte lätt att följa rörliga motiv när skärpedjupet är så litet.

Jag hade gärna haft en vridbar skärm på kameran. Det är inte lätt att göra en intervju och ständigt behöva krypa bakom kameran för att kolla att skärpa och utsnitt håller sig. Med vridbar skärm räcker det med att vrida på huvudet mot kameran för att ha full koll.

Sen ska ju ljudet också vara bra. Røde har en bra intervjumikrofon kallad NTG-2, men tyvärr hade det sista exemplaret precis sålts när jag skulle handla. Som tur var fick jag låna Kamera&Bild gamla AKG-mikrofon som ger bra ljud.

Om de inte skulle ha varit där och gjort webb-TV så hade jag fått använda den nya ljudinspelaren som jag också köpt in till redaktionen. Det är en Zoom H4n som nästan blivit standard bland fotografer som gör bildspel. Den är lite stor, men har ingångar för professionella mikrofoner och lagrar på SD-kort.

Det hade gått att göra intervjun med den även om två de inbyggda mikrofonerna inte är optimerade för tal på nära håll utan mer för miljöljud. Kruxet hade varit att få till läppsynken. Men då finns ett program kallat Dual Eyes som fixar till detta genom att jämföra och analysera ljudet från kamerans inbyggda mikrofon med det externa ljudet.

Framöver bör vi nog också skaffa en led-lampa. En sådan hade hjälpt när jag filmade Canons nya kameror i en mörk lägenhet som Canon hyrt.

Imorgon är det dags att göra en ny film på Fotografiska. Håll utkick efter den!

Snabba ögonblick med Panasonic GF2

Ibland är det vanskligt att testa kameror. Risken finns ju alltid att man fastnar för kameran trots att man vet att den snart ska lämnas tillbaka.

Hur höga ambitioner jag än må ha med mitt fotograferande finns det situationer då systemkameran inte följer med, trots att jag skaffat en lätt och kompakt allroundobjektiv - en 35/2.

Panasonic GF2 med 14/2,5 är varken tung eller stor. Den åker lätt ner i jackfickan eller i min väska. Den känns inte heller så besvärande för omgivningen. Det kan kännas lite besvärande att hala upp en stor spegelreflexkamera för att ta några snapshots i många lägen.

GF2 ser ut som en kompaktkamera och känns som en kompakt, men är i själva verket en systemkamera med stor kapacitet. Konceptet är väldigt lockande. Jag har tänkt att skaffa en bra kompakt som Canon S95 för den här typen av situationer, men nu måste jag tänka om. Särskilt som det bara skiljer cirka 2.500 kronor.

Köper jag en GF2 kommer jag säkert att vilja komplettera med en 20/1,7. Just nu den 4.200 kronor löst. Men i paket med GF1 så kostar den 4.990 kronor.  Väljer jag att komplettera med 14/2,5 vill de ha hela 4.000 kronor för objektivet trots att objektivet med GF2 bara kostar 6.400 kronor.
Det är solklart att Panasonic sätter attraktiva paketpris och sedan tar igen det med höga priser på extra objektiv. Så enkelt som 14/2,5 är byggt känns det inte värt mer än 2.500 kronor.

En annan sak som inte heller har med själva kameran att göra, men som stör mig, är vetskapen om att Panasonic har en bättre sensor. 16 megapixelsensorn i GH2 har omkring ett stegs bättre brusegenskaper. Den sensorn vill jag naturligtvis ha. Läge att vänta in GF3 istället?

Det mest effektiva fotoprogrammet

Under många år har jag tänkt kolla närmare på programmet Photo Mechanic som många pressfotografer använder. Nu kom äntligen en guldchans.

Ju mer man fotograferar desto svårare är det att ändra sitt arbetsflöde. I sex-sju år har jag använt programmet Iview Mediapro för att gå igenom mina bilder. Idag heter programmet sedan Microsoft köpt det och sedan sålt det vidare igen.

Fördelen med Iview Mediapro är att det snabbt genererar tumnaglar och att man enkelt kan förse bilderna med IPTC-data, ett måste för att kunna ha koll på sina bilder.

Idag fick jag ett mejl om att Camera Bits som tillverkar Photo Mechanic säljer programet väldigt billigt (60 dollar) med anledning av sitt 15-årsjubiléum. Det fanns inte en sekunds tvekan eftersom jag vet hur mycket andra fotografer gillar programmet. Kolla in erbjudandet här.

Jag hade inte väntat att Photo Mechanic skulle vara snabbare än Iview på att få fram tumnaglar från jpeggar och råfiler, men det gick hysteriskt snabbt. Särskilt med råfiler märks skillnad.

Anledningen att jag vill komma igång med Photo Mechanic är att det är snabbare än Iview utan hur smidigt programmetladdar in bilder, taggar bilder med IPTC-data och skickar vidare bilderna.

När man läser in bilderna kan välja att bara läsa in de bilder som markerats genom låsfunktionen i kameran. På proffskameror finns som regel en separat låsknapp. Sen formaterar man bara om kortet och fortsätter plåta. Perfekt för sport då det blir mycket skräpexponeringar.

Inför ett fotojobb att göra olika IPTC-mallar, exemplevis en för varje artist i melodifestivalen. Markera alla bilder på artisten och välj vilken information som ska läggas in på bilderna. Vid sport kan man förbereda sig med att mata in en textfil med spelarnamn och spelarnummer. Sedan anger man bara spelarens nummer och vips kommer namnet in rättstavat.

När bilderna ska vidare till uppdragsgivare eller den egna servern finns det massa olika färdiga funktioner för detta. Tryck på knappen och vips går ett mejl iväg med bilderna till redaktionen eller så hamnar bilderna i rätt format och med rätt information på en server. Det går också att automatiskt skapa arkivmappar med de valda bilderna.

Men Lightroom då? Varför köra flakmoppe när man kan köra sportbil? Skillnaden i tid för inläsning är enorm. Jag har har faktiskt tagit upp detta med Adobes vice vd när han var mäkta stolt över Lightroom och undrade vad jag tyckte. Han tappade hakan när jag sa att det var för långsamt för att fungera för den typen av uppdrag jag ofta gör.

Jag funderar ändå på att börja jobba med Lightroom i mitt arbetsflöde som ett rent arkivprogram för färdigfixade bilder. Det är bra att kunna söka bland bilderna när arkivet bara växer och växer.

Om du är nyfiken på Photo Mechanic kan du kollla på Danne Malmbergs tips för arbetsflöde i programmet. Det kan verka komplicerat vid en första anblick, men är allt är snabbt och smidigt när man förstått upplägget. Läs här, här, här och här.

Gatufoto med Panasonic GF2 + fotokungarna

I onsdags sken solen och jag fick spritt i benen. Istället för att mögla bakom skrivbordet tog jag nya Panasonic GF2 på en rejäl promenad i ljuset.

Ibland kan jag vara lite besatt av att vara effektiv. Jag funderar alltid på hur saker och ting kan göras mer optimalt, allt från att fylla diskmaskinen till hur jag disponerar min tid. Nöjt kom jag på att jag kunde kombinera lunch med motion, testfotograferande och ett ärende till Fotokungen på Söder.

Med solsken i blicken gick jag från redaktionen i Gamla stan upp mot Slussen och Södermalm. Den krispiga vinterluften och klara himmlen skapade ett ljus som jag brukade älska när jag fotograferade med diafilm.

"Pannan" fick hänga på magen. I centrala Stockholm, och i Gamla stan i synnerhet, är det ingen som reagerar på att man ser ut som en turist. Med den nya 14 millimeters pannkakan känns GF2 verkligen inte som en systemkamera. Den andra pannkakan 20/1,7 hade inte varit fel att ha i en ficka som komplement. Tjugan känns betydligt rejälare än 14/2,5 som är extremt lätt, men sånt bryr jag mig inte så mycket om. Det viktigaste är att prylarna funkar.

14/2,5 ger lagom mycket vidvinkel för att vara ett allroundobjektiv, men många gatufotoentusiasterna väljer säkert hellre 20/1,7 som ligger nära de klassiska gatufotobrännvidderna 35 och 50 mm i småbildsformatet.

Att jämföra brännvidder mellan olika sensorformat är onödigt krångligt. Tänk om alla kunde lära sig att prata om bildvinklar istället?

Efter att jag fått i mig lite föda styrde jag mina steg mot Fotokungen för att köpa en ögonmussla till min Canon Eos 1D Mark IV. Dom ryker lätt av i stridens hetta och jag skulle gärna se att de var av metall och skruvades fast.

När musslan väl är av ändras diopterjusteringen hela tiden eftersom det är musslan som ska skydda inställningen. Jag hade hellre sett att Canon kopierade Nikons lösning med att man drar ut ratten innan man kan ändra inställningen.

Canon har faktiskt skickat vidare min synpunkt. Jag har tidigare bett om att kunna fotografera i liveview med skärmen släkt. En analytiker på Canon frågade hur katten jag då skulle kunna komponera bilden. Med en genomsiktssökare i blixtskon eller bara genom att sikta från höften svarade jag och skickade med länkar till fotografer som jobbar så. Jag hoppas att Canon även lyssnar denna gång.

När jag steg in på Fotokungen stod en av säljaren i en stor låda och lastade ur kartonger med nikonväskor. Säljarna suckade lite över att någon kommit på att packa små väskor i stora kartonger. Den som varit inne på Fotokungen vet att det är en väldigt liten butik. Ändå har de det mesta.

Tyvärr hade de ingen ögonmussla till min kamera inne. Canon hade bara en i lager och den beställdes. För att jag inte skulle gå tomhänt hem fick jag köpa den som satt på deras demokamera istället. Det är bra service.