Den här Leican ska banne mig användas

Den här M6:an var fin, för fin, för mig.

Det finns två sorters Leicor - de som används ordentligt och de som är för fina för att användas.

Den här insikten kom jag till i unga år. Min pappa älskar verkligen Leica som skäggiga män i skinnväst älskar sina HD-moppar eller raggarbilar. Min pappa har bara använt ett klistermärke i sitt liv så vitt jag vet. Det sitter på hans Samsonite-portfölj och är runt och rött. Det står "I like Leica" tillsammans med ett hjärta och en bild på en Leica R3.

Jag lärde mig fotografera med en R3 och R3 Mot med winder. Jag sprang runt med dem två sommarlov och fotograferade flitigt. Men så gick på/av-vredet av på två R3:or (ett vanligt R3-fel) och plötsligt var det inte lika kul att låna ut kameror till tonårssonen.

Jag lyckades dessutom bli tacklad av en turist utanför Domkyrkan i Lund och falla på kättingen framför kyrkan. Det blev en häftig bild av kyrkan i fallet med M4-2:n (ska leta upp den), men det var inte helt kul att komma hem den dagen. Spiken i kistan var när den illa konstruerade remmen som satt på pappas R4:a (eller om det var R5:an) gick upp och 21:an fick sig en småll på motljusskyddet.

Att fotografera med den intensitet och hängivenhet som jag har går inte ihop med ömsint vårdande av Leicor. Ska de vara i nyskick ska de inte heller användas ordentligt.

På 15 år ungefär har jag knappt fotograferat med Leica och inte heller saknat det. Det är först nu på senare tid när den digitala tekniken är vardag och min fotofirma går bra som tankarna på en analog Leica kommit upp. Men måste ju vara i bruksskick.

För ett drygt år sedan skickade jag min pappa att köpa en kromad Leica M6 utanför Helsingborg till bra pris. Problemet var att kameran var i för bra skick. Pappa hade ju bara en svart M6:a så en kromad passade honom perfekt - tyckte han. Jag har i alla fall tagit två testrullar med kameran och det gav mersmak.

Jag la bud på en M4-P på LP Foto förra året men den blev för dyr.

Så till slut fann jag en M6:a som är bär tydliga spår av användande men som mår bra. Perfekt för mig.

Under snart två veckor har jag plåtat en del med kameran. Och mer ska det naturligtvis. Jag publicerade några bilder i gårdagens blogginlägg och här kommer fler nyskannade bilder.

Visst ja, man ska plåta svartvitt för att vara gatufotograf. Men det är i alla fall taget med Leica. Hälften rätt.

Sol på Söder med Anders Petersen

Ledig, sol och nyinköpt Leica M6. Då kan man inte sitta hemma. Istället åkte jag in till Södermalm och fick mig till livs foto i en mängd olika former.

Min maxade fotodag började med en tur till Johanneshov för att lösa ut ett riktigt fotofynd, men den historian tänker jag spara till nästa blogginlägg.

Eftersom min nya M6:a laddas med engångsminnen med begränsad ljuskänslighet så valde jag att gå solsidan från Skanstull till Slussen och vidare till Galleri Kontrast. Jag börjar få ont om 400-film i frysen, men det ligger kvar några rullar 100-film från min pre-digitala yrkestid. Så jag höll mig i solen. Dessutom värmde solen en stund mellan vindbyarna.

På Galleri Kontrast var det vernissage för polske Tomasz Gudzowaty som fotograferar mycket sport. Då är det inte stora supertelen som gäller utan Leica M, Speed Graphic med polaroidbackstycken och liknande som gäller. På utställningen visades såväl enorma förstoringar som de små 9x12 och 6x9 polaroiderna. Du måste bara kolla in hans hemsida.

Där mötte jag också DN-fotografen Jonas Lindkvist som har sport som specialitet. Han berättade att Tomasz var en av hans förebilder. Tyvärr var Tomasz inte där själv, berättade hans researcher(!). Anledningen är att fotografen ska bli pappa vilken dag som helst.

Jag mötte också min vän från Enskede Fotoklubb Svante Warping. Han gör fina poetiska bilder med allehanda analoga kameror och varje jul får jag svartvita julkort som han gjort i mörkrummet – tack! Vi fortsatte längs Hornsgatan till Galleri Konstochfolk där Johan Rheborg ställer ut gatufoto.

Utsällningen kändes lite ojämn, men de bästa bilderna var verkligen riktigt bra. Och dessutom hade Johan haft vett att göra några av dem riktigt stora.

Nyligen intervjuades jag av min kollega Jessica Silversaga och hon undrade hur många gånger jag ställt ut. "Inga" sa jag till hennes förvåning. När jag såg Johans utställningen fick jag återigen tanken att jag kanske borde ta och gå igenom mina bilder och se om jag kan få ihop en utställning. Helst skulle jag vilja ha hjälp av någon som kan fungera som curator. Jag är övertygad om att det blir bättre då.

Svante och jag fortsatte vidare förbi Gert på den excentriska fotobutiken Svenska kort. Jag klämde på en Canon F-1 med motor och blev nostalgist. Där köpte jag också en present till pappa och gick vidare till Stockholm Fotoantikvariat.

Jag har en särskild svaghet för fotoböcker och att gå in på antikvariatet kunde bara sluta på ett sätt, trots att min fotoboksbudget redan är övertrasserad. Efter ett långt besök kom jag därifrån kom jag ut med Anders Petersens bok "Rågång till kärleken" som jag saknat länge. Svante köpte inte nått men visade en massa fina böcker som han redan hade, eller som han till och med varit med och gjort.

Därefter fortsatte jag mitt gatufotograferande genom Södermalm. Jag tog flera bilder som jag är väldigt sugen på att skanna snarast möjligt. På måndag får jag ta och springa upp till Fotokungen och lämna in rullarna. Tyvärr hade de stängt idag. Jag såg expediten fotografera på Hornsgatan istället. Det var väl sunt.

Eftersom jag inte har några bilder från dagen får det bli lite analoga bilder från arkivet.

Den här bilden kanske passar den här helgen. Den nyvalde ordföranden för Socialdemokraterna Göran Persson håller tal på första maj i Folkets Park i Malmö 1996. Kodak Ektapress 400 (usel film).

Och den här kanske passar inför fotbollssäsongen. Här har jag plåtat AIK:s Martin Kayongo-Mutumba 2002. Då var han yngst i laget, nu är han veteran. (Plåtat på Fuji Press 400 - min standardfilm under många år tillsammans med 800-versionen.)

– – –

FS-bloggaren Bengt Björkbom hävdar att det är något speciellt med att gå runt med en Leica M-kamera på magen. Och visst är det där. Idag var det många som kollade på min mage och jag blev även stoppad av en man som berättade att han gått Christer Strömholms fotoskola och att han var sugen på en Fujifilm X100 - "fattigmans-M9".

Visst är det något speciellt med en Leica på magen? Eller är det pappas pilotglasögon från tiden som FN-officer som gör honom cool? ;) (Lübeck 1990) Eller ska man addera några Nikon F3:or och en Minolta 9000 för att se bra ut? (undertecknad 1989 hos min släktning som var DN-fotograf under fyra decennier).

Bengt säger också att bilderna blir bättre för att de tas med en Leica. I mitt förra blogginlägg skrev jag att jag hoppas att M6:an skulle kunna ge annorlunda bilder för att den har en mätsökare och laddas med film som man inte kan spruta iväg likt digitala filer i min Canon Eos 1D Mark IV. Men att det just är en Leica skulle påverka bilderna har jag svårt att förstå. Men Bengt har lovat att återkomma i ämnet.

Gatufoto med Panasonic GF2 + fotokungarna

I onsdags sken solen och jag fick spritt i benen. Istället för att mögla bakom skrivbordet tog jag nya Panasonic GF2 på en rejäl promenad i ljuset.

Ibland kan jag vara lite besatt av att vara effektiv. Jag funderar alltid på hur saker och ting kan göras mer optimalt, allt från att fylla diskmaskinen till hur jag disponerar min tid. Nöjt kom jag på att jag kunde kombinera lunch med motion, testfotograferande och ett ärende till Fotokungen på Söder.

Med solsken i blicken gick jag från redaktionen i Gamla stan upp mot Slussen och Södermalm. Den krispiga vinterluften och klara himmlen skapade ett ljus som jag brukade älska när jag fotograferade med diafilm.

"Pannan" fick hänga på magen. I centrala Stockholm, och i Gamla stan i synnerhet, är det ingen som reagerar på att man ser ut som en turist. Med den nya 14 millimeters pannkakan känns GF2 verkligen inte som en systemkamera. Den andra pannkakan 20/1,7 hade inte varit fel att ha i en ficka som komplement. Tjugan känns betydligt rejälare än 14/2,5 som är extremt lätt, men sånt bryr jag mig inte så mycket om. Det viktigaste är att prylarna funkar.

14/2,5 ger lagom mycket vidvinkel för att vara ett allroundobjektiv, men många gatufotoentusiasterna väljer säkert hellre 20/1,7 som ligger nära de klassiska gatufotobrännvidderna 35 och 50 mm i småbildsformatet.

Att jämföra brännvidder mellan olika sensorformat är onödigt krångligt. Tänk om alla kunde lära sig att prata om bildvinklar istället?

Efter att jag fått i mig lite föda styrde jag mina steg mot Fotokungen för att köpa en ögonmussla till min Canon Eos 1D Mark IV. Dom ryker lätt av i stridens hetta och jag skulle gärna se att de var av metall och skruvades fast.

När musslan väl är av ändras diopterjusteringen hela tiden eftersom det är musslan som ska skydda inställningen. Jag hade hellre sett att Canon kopierade Nikons lösning med att man drar ut ratten innan man kan ändra inställningen.

Canon har faktiskt skickat vidare min synpunkt. Jag har tidigare bett om att kunna fotografera i liveview med skärmen släkt. En analytiker på Canon frågade hur katten jag då skulle kunna komponera bilden. Med en genomsiktssökare i blixtskon eller bara genom att sikta från höften svarade jag och skickade med länkar till fotografer som jobbar så. Jag hoppas att Canon även lyssnar denna gång.

När jag steg in på Fotokungen stod en av säljaren i en stor låda och lastade ur kartonger med nikonväskor. Säljarna suckade lite över att någon kommit på att packa små väskor i stora kartonger. Den som varit inne på Fotokungen vet att det är en väldigt liten butik. Ändå har de det mesta.

Tyvärr hade de ingen ögonmussla till min kamera inne. Canon hade bara en i lager och den beställdes. För att jag inte skulle gå tomhänt hem fick jag köpa den som satt på deras demokamera istället. Det är bra service.

Glömda gubbar (gatufoto) + Staffan Widstrand

Trötta fotografer tänker föga. När jag skrev mitt förra blogginlägg var jag trött efter tre timmars vandrande i stan och glömde hälften av bilderna och hälften av det jag skulle ha sagt.

Söndagens stadstur blev lyckad på många sätt. Vädret var kalas och jag blev verkligen nöjd med bilderna. Ibland går det perioder utan att man får någon bild som känns riktigt bra. Jag lyckades med några vid nyår och jag lyckades i söndags med den här bilden (se även nedan).

En månad är inte så plågsamt lång tid mellan två tillfredsställande bilder. Jag har haft betydligt länge perioder än så då bildresultatet uteblivit. Värst var det några år på 90-talet då jag envisades med att fotografera med dia. Filmvalet ledde mig att fotografera fel motiv och då uteblev också resultaten under fler år.

Numer handlar det om någon vecka till några månader mellan de där bilderna som jag är riktigt helnöjd med. Som jag ser det finns det då två saker att göra. Dels att kolla på gamla bra bilder för att peppa sig själv. Dels att tvinga sig ut och plåta. Det blir inga vinster om man inte köper några lotter och det blir inga pangbilder om man inte fotograferar. Det gäller helt enkelt att jobba på med sina bilder och inte ge upp.

Lite så var det i söndags. Jag fick mobilisera mig själv från vinterdvalan, men väl igång så var allt det där som bortblåst och energin på topp. Solljuset gav dessutom en extra turbokick.

Förutom att jag fotograferade efter ett fönstertema (som jag skrev om sist) så provade jag också en annan gatufototeknik än jag brukar. Normalt går jag runt mycket och ser vad som händer. Då gäller det att ha koll på allt så teknik, komposition och motiv samspelar i ett överraskande ögonblick.

I söndags provade jag även att ta bilder från fasta positioner. Solen låg lågt och nådde bara skyltfönstren genom gliporna mellan fasaderna. Då ställde jag mig i närheten och väntade ut motiv istället. Denna metod är enklare och mer kontrollerad än att jaga runt. Det finns en del diafotografer som bara går runt på solsidan av gatan och leker med den extrema kontrasten som uppstår.

Bäst blev det där solen var minst uppenbar, vid tunnelbaneuppgången vid Åhléns. Där fanns bara några solstrimmor och solkatter som möttes på en punkt. Jag gick förbi och såg i ögonvrån hur en man lystes upp när han åkte upp ur tunnelbanan. Jag tänkte att det här kanske kan vara ett intressant ljus att utforska och provade två positioner innan jag hittade rätt.

Här är några andra bilder på solbelysta snubbar som jag såg i söndags:

Minus 3 stegs exponeringskompensation för att få teckning i jackan. Jag borde kanske inte vara så lat och ställa in manuellt istället, men å andra sidan är jag grym på att bedöma lagom mängd exponeringskompensation.

-  -  -

Ikväll är det möte på fotoklubben. Naturfotografen Staffan Widstrand kommer och bedömer klubbtävlingen. Givetvis visar han också sina egna bilder.

Gissa vad nästa blogginlägg kommer att handla om? ;)

På jakt efter ljuset + Fotosidan Magasin 1/2011

Jag har inte haft någon riktig lust att ge mig ut på gatorna och jaga bilder de senaste veckorna. En del skulle kanske säga brist på inspiration, men det är snarare brist på motivation.

När dag efter dag är lika grå är det lätt att skjuta upp fotograferingen. Jag är ju inte bara ute för att fotografera. Det finns ett inslag av motion och den rena lusten att promenera runt i stan.

Under veckan funderade jag på att ta en rejäl runda i skogen och idka lite naturfotografering. Det var längesedan sist. Tyvärr fanns inte tiden så det blev en dryg timmes runda bara. Jag är friluftsmänniska och stormtrivs i skogen och mark, men jag har inte den rätta hängivenheten för att ta tillfredsställande bra bilder. Jag är dock lite sugen på att ta svartvita landskapsbilder.

Veckans gatufotoutmaning på Flickr är att fotografera genom fönster. En perfekt uppgift för en solig dag i stan. Och plötslig kom den kraftiga lusten att få runt i stan tillbaka. Jag tog mig in från Hässelby och hoppade av på Fridhemsplan. Sen fortsatte jag till fots in mot city.

Att ha ett visst fokus vid fotograferingen är utmärkt. Koncentrationen skärps och plötsligt ser man fler bilder. Ett liknande sätt är att bara använda ett objektiv.

Jag har en liten 35mm/2 på min Canon 5D Mark II när jag går på gatorna. Ibland kompletterar jag med ytterligare en kamera med en normalzoom.

Det är lite kul att sitta på kvällskvisten och jobba med de soliga bilder. Jag får lite hopp om våren.

-  -  -

I fredags gick ännu ett nummer av Fotosidan Magasin (1/2011) till tryck. Jag har inte varit så inblandad i detta nummer utan bara kompletterat med några småsaker. Till nummer 2 ska vi utveckla några avdelningar i tidningen. Formgivaren Erik Leonsson har många bra idéer. På tisdag ska vi sätta innehållet och veckan därefter ska vi ha en liten utvecklingsworkshop för att se hur vi kan utveckla de olika avdelningarna i tidningen.