Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Gatufoto under tvång

Jag gillar utmaningar. Jag gillar att jag genom en gatufoto-utmaning på tvingar mig själv att gå ut att ta bilder. Men jag tycker att det är jobbigt att tvingas publicera bilder som jag inte är nöjd med.

Det känns duktigt fegt att skylla på väderleken att det inte blivit mer fotograferat än det blivit den här veckan. Men efter måndagens vurpa med blodvite så är jag lite rädd för isgatorna i stan. Några bilder har det i alla fall blivit.

Två av bilderna som jag tagit under veckans begränsade promenader kan jag se någon poäng med. Båda är tagna på Stora Nygatan i Gamla stan där man kan gå i mitten av gatan. Trottoarerna och gränderna är helt istäckta. Det såg rätt kul ut idag när gatan blivit gågata och trottoaren var helt tom.

Med fler och längre promenader skulle sannolikheten för bra bilder öka. En duktig gatufotograf är ute mycket, ser saker som kommer att ske och missar färre situationer än andra. Det går bara inte att ligga på soffan foch endast ta korta turer utomhus då ens gudomliga begåvning lockar fram häpnadsväckande situationer framför ens kamera. Nä, det är till att nöta skosula om det ska bli bra bilder.

Att jag trots att fick två bilder som jag kan tycka har något i sig känns lite jobbigt. Nu känner jag mig tvingad att skicka in en av bilderna till tävlingen fast att jag aldrig annars skulle publicera den. Grejen är den att det är bra att vara lite återhållsam när man publicerar bilder. Man bedöms efter de bilder man visar, inte de bilder man inte visar. Det har varit ett framgångsrecept för många fotografer.

Jag tar inte lika hårt på detta som den kände gatufotografen Nick Turpin som skrivit den uppmärksammade texten Edit, edit, edit om gatufoto. Jag tycker absolut att en portfolio ska vara genomtänkt sammansatt och hellre ha en bild för lite än en för mycket. Men jag visar gärna bilder som inte alla är i toppklass. Dels för att de kan ha ett bruksvärde och dels för att det är bra att ha Fotosidan och Flickr som ett ställe där man kan testa bilder på folk. Där allt inte behöver vara på blodigt allvar.

Jag kan också hålla med att det finns andra poänger med att vara selektiv. Genom att vara sin egen hårda redaktör/curator så lär man sig en del eftersom det sätts igång en tankeprocess. Samtidigt är det svårt att genast kunna värdera sina bilden. Risken är stor att man för tidigt ger en bild en definitiv dödsdom.

I sanningens namn ska det också sägas att Nick Turpin skrivit texten utifrån sin roll som moderator i bildforumet Hardcore Street Photography som bara vill välja ut bilder av högsta klass. Hundratals bilder skickas in varje dag och han menar att bara en procent är värda att visas.

Nåväl. Skulle jag följa Nick Turpin så skulle jag absolut inte publicera veckans bilder av flera olika skäl. Hellre några om året än några i veckan. Nu tänker jag inte följa hans råd utan publicera en av de två bilderna i alla fall. Vilken tycker du är bäst? 

Nu ska jag ge mig ut igen med broddarna som jag fått låna av David Elmfeldt. Det gäller ju att ha rätt utrustning som fotograf. ;)


3 möter 3 på Stora Nygatan i Stockholm


Take it ice-y

Inlagt 2011-01-13 15:20 | Läst 5553 ggr. | Permalink

"Ärligt jag fattar inte detta med edit edit edit. Visa vad du gör. Lär av andra och diskutera. Ur bilder som andra tycker är skit skapas nya trender. Det finns så många yrkes proffs som talar om hur en bild skall vara. Hur kreativt är det? Visa ett naturfotomontage och du har lutanade N imot dig. Eller en gör allt med dator kameran och inte i photoshop så är alla redaktörer på tidningar nöjda. Skämt och sido. Om man skulle titta på alla andra lyckade bilder skulle man ju inte utvecklas själv utan stå på samma plats. Fattar inte det typen av 1%, 1%, 1% skit snack."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
3 möter 3 är ju mer originell än den andra. Lite humoristisk och dessutom försiggår det många olika aktiviteter i den. Så det blir mitt val.
Take it ice-y är lite mer "vanligt" gatufoto, som man redan kan se mycket av här på FS.

Ha det gott! /Thomas
Svar från froderberg 2011-01-13 15:29
Jag förstår vad du menar. Att fota folk som bara går framåt är sällan så spännande - om än mer spännande framifrån än bakifrån.
Med tanke på vad du har i din portfolie så skulle jag också känna mig lite stressad om detta är det bästa du fått under veckan. Men det visar ju, precis som du säger, att det gäller att nöta skor.
På något sätt inspirerande att se att det är inte så lätt och det gäller att fortsätta nöta skor, jag hinner med kanske 20 min/dag på lunchen. Men är fortfarande för feg för att ta bilderna jag faktiskt ser.
Men första bilden är väl minst "dålig" ;)
/Peter
Hundbilden var ju kanonbra!
Jag ser ett härligt gäng hundar som interagerar med varandra medan deras mattar sysslar med sitt. Frånvarande, där hundarna är så närvarande. En bild med en story. Ja så ser jag den översta:) De gäller nog att passa på för snart är väl snön borta:)
Hälsningar från ett soligt och grönt californien.
Ärligt jag fattar inte detta med edit edit edit. Visa vad du gör. Lär av andra och diskutera. Ur bilder som andra tycker är skit skapas nya trender. Det finns så många yrkes proffs som talar om hur en bild skall vara. Hur kreativt är det? Visa ett naturfotomontage och du har lutanade N imot dig. Eller en gör allt med dator kameran och inte i photoshop så är alla redaktörer på tidningar nöjda. Skämt och sido.
Om man skulle titta på alla andra lyckade bilder skulle man ju inte utvecklas själv utan stå på samma plats. Fattar inte det typen av 1%, 1%, 1% skit snack.
Jag tycker inte att någon av dem är något vidare. Däremot gillar jag fotografer som är ärliga och inte försöker mygla genom att visa sig bättre än de är, vilket man gör om man bara väljer ut en av hundra bilder. För hur bra är man egentligen om man måste ta hundra bilder för att en endaste av dem ska vara bra?

Hellre många skapliga försök och några rätt så bra bilder, än vansinnesmånga dåliga försök och EN skitbra bild. När det gäller bloggar så vill jag dessutom läsa om – och se fotografens tankar kring – sitt arbete. Inte bara perfekta bilder som kommer väldigt sällan. Annars gör man bättre i att gå på utställning.

Min egen strävan är att ha en så hög medelnivå som möjligt. Inte att ta så bra bilder som möjligt när de är som bäst.
Mängdträning är ett bra sätt att dels träna att se och vara observant. Och dels få mindre bilder att slänga. Jag själv försöker fånga det som drar till sig min uppmärksamhet. Ibland hinner jag inte, ibland hinner jag men inställningarna var inte bra eller så sitter bilden såsom jag ville. Sedan om det tilltalar de som ser bilderna, ja, det är upp till vem som helst.
Det blir ju sällan bra om man känner stress inför något, man får lätt prestationsångest.
Men jag tycker du lyckats bra, att du vågar stå kvar fast både människor och bilar kommer emot dej.
Jag gillar särskilt hundbilden så den blir mitt val.