Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

25 år sedan kravallerna i Lund

Idag är det 25 år sedan närmare ett tusen poliser hamnade i våldsamma kravaller med omkring sex hundra danska husockupanter på Stora Södergatan i Lund. Mitt emellan de två hamnade en skock fotografer. Själv var jag bara beväpnad med en Canon new F-1 och två rullar Kodak P3200.

Under mitten av 1800-talet började Karl XII:s dödsdag högtidlighållas i Lund. De män som deltog i ceremonin tillhörde som regel extremhögern. I början av 1990-talet uppstod motdemonstrationer och oroligheter. Jag minns hur lokalradion uppmanade alla lundabor att hålla sig inne på kvällen den 30 november.

Som gymnasist med en drömmar om att bli pressfotograf gick det inte att hålla sig hemma. Efter skolan den 30 november 1993 köpte jag två rullar högkänslig svartvit film, det var allt som min budget tillät. 

Några veckor tidigare hade jag praktiserat på tidningen Arbetets lokalredaktion i Lund och denna kväll hängde jag på Arbetets fotografi Lund, Claes Hall. Men mest hängde jag ihop med min gymnasiekamrat Kristoffer som hade goda kontakter på Sydsvenskan. Kristoffer och jag möttes upp på Centralen i Lund och blev direkt uppmanade av en polis att åka hem, men det gjorde vi naturligtvis inte.

Staden låg folktom, istället syntes bara polispatruller här och där. Men i närheten av Stortorget hittade vi ett gäng fotografer. Arbetet hade tre fotografer i stan den kvällen som dirigerades runt med radio från redaktionen där någon satt och markerade på en karta var alla avspärrningar sattes upp. Även Sydsvenskan hade tre fotografer på plats. Från Expressens Malmöredaktion kom två, för att bara nämna några.

Polisen hade förberett sig noga och sett till att alla tvärgator till den stora gatan som genom Lunds stadskärna var blockerade med stora containers. De visste att omkring sex hundra danska BZ-aktivister var på väg för att demonstrera mot högergubbarna som dyrkade Karl XII. Polisens plan var att lura in danskarna in på gatan och sedan slå till när de inte kunde fly.

Innan polisen gick till angrepp mot danskarna så varnades pressen. Polisen sa att de inte kunde ta ansvar för säkerheten. Expressen-fotografen Torbjörn Andersson, som gjort många resor till kriget i Jugoslavien och även var siste fotograf på plats vid massakern vid Himmelska fridens torg 1989, berättade senare för mig att han aldrig varit så rädd som under kravallerna i Lund. För när polisen började gå emot danskarna så flög gatstenar i luften.

"Det finns alltid någonstans att ta skydd i krig, men inte här", berättade Torbjörn.

Poliserna som kom ifrån hela södra Sverige var nervösa. Det smittade av sig på hundarna. En fotograf från TV4 blev biten och en fotograf från Helsingborgs Dagblad blev rejält nedslagen. Min rygg fick också känna av några batongslag.

När väl polisen och danskarna stötte ihop så slog de första leden av poliser ned dem. Sen kom ett andra led som satte buntband på armarna. Slutligen kom ett tredje led med poliser som lastade upp de paketerade danskarna på flaken på lätta hyrlastbilar.

När allt ebbade ut utanför Mejeriet i Lund tog jag mina sista exponeringar. Tyvärr har jag bara skannat en bild från kravallerna, den bästa. Men jag har papperskopior på fler bilder. Jag får ta och skanna dem innan det gått ytterligare 25 år.

Inlagt 2018-11-30 10:18 | Läst 4540 ggr. | Permalink

"Hej, Det var spännande och intressant läsning. Så här långt efter. Vi rädda Lundabor såg ju ingenting av detta, mer än det som kom i TV och tidningar. På den tiden var man inte så modig. Idag hade man kanske gått ut som bloggskrivare. Så du var på Arbetet som ung. Var friidrottstränaren och reporter Keding (inte säker på stavningen) synlig på redaktionen? Numera är Kalle dussins dag inte så stökig länge, om den ens syns i gatubilden. Hälsa grabben i förorten Bob och Ninni"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Hej,
Det var spännande och intressant läsning. Så här långt efter. Vi rädda Lundabor såg ju ingenting av detta, mer än det som kom i TV och tidningar. På den tiden var man inte så modig. Idag hade man kanske gått ut som bloggskrivare.
Så du var på Arbetet som ung. Var friidrottstränaren och reporter Keding (inte säker på stavningen) synlig på redaktionen?
Numera är Kalle dussins dag inte så stökig länge, om den ens syns i gatubilden.
Hälsa grabben i förorten
Bob och Ninni
Intressant, och Gud vad tiden går snabbt. Du nämner Torbjörn Andersson. Hans bildreportage om den unge Christian Swärd har för alltid fastnat i mitt bildminne trots att det är ett bra tag sedan det publicerades i Expressen.
Intressant läsning! Inte kunde jag tro att grannlandets aktivister engagerade sig i en sådan här fråga som mest är symbolisk och ingen realpolitik.
/MA
Intressant historia och läsning!
/B
Hej Magnus.
Tak for at du mindede mig om den dag. Det er ikke noget der er skrevet om i dag i DK.

https://www.youtube.com/watch?v=qCFwFf0NNzs
https://www.youtube.com/watch?v=_rBeni3L7Gg

På vegne af de danke ungdomsoprørere :-) :-)
Jeg var dog ikke med :-)
//Erik//
Svar från froderberg 2018-11-30 20:29
Passande låt : ) Och länge leve minnet av Kim Larsen.